Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Hihihi! Ska bli kul att se den på sen när den kommit hem! jag är ju mer för denna än sidenklänningen måste jag nog erkänna.... 

Hua, jag är likadan.
Fruktansvärd scenskräck och under alla teatrar och uppvisningar under min uppväxt försvann jag ut bakom kulisserna när det var min tur att prata.
Men detta SKA jag fan fixa.

Hoppas du gör det med! :)

Å, jag känner med dig. Jag är lite i samma situation, Har haft ångestattacker av och till och har i allmänhet svårt för när alla ska stirra på mig. Villa ha det mindre men mannen sa nej här också. Suck. Jag tror att jag kommer klara det utan att det syns inför andra men jag vet att jag kommer må lite dåligt medan alla bara förväntar sig att man ska vara fantastiskt lycklig. Lite jobbigt.

Hoppas du klarar det på ett sätt som känns okej för dig. Jag ska hålla tummarna!

1700-tal.

Bio var hopplöst för mig i många år också. Nu kan jag gå ibland när jag är på rätt humörs. En liten revanch!

Sen måste jag bara säga att din klänning var helt FANTASTISK!!!

Känner du inte att du vill gå och prata om det?
Skönt att din blivande man förstår dig och pushar dig i rätt riktning. Förstår att du jobbar mkt med dig själv, för min del handlar det mest om att jag inte tycker om att vara i centrum, inte panikångest.

Tacksam för mina vänner som förstår och tar mig på allvar, fick precis en sådan hippa jag önskade och nu hoppas jag att bröllopet blir sådär perfekt och lagon med tal och lekar.Du... klänningen är JÄTTEfin!

Så fin den var, skall bli spännande att se den på! Men rent spontant känner jag för sidenklänningen, den har su himla fint liv.

Superfin klänning!!Förstår att den ligger högt upp på listan

Hoppas att det andra löser sig, förhoppningsvis kommer du vara så fokuserad på annat och så lycklig den dagen att inte ångesten hinner ta över..håller tummarna för det!!

Vad snäll du är som delar med dig.  Gäller alla som skrivit - det är så skönt att höra att man inte är ensam. Jo, så var det ju på malta. Jag laddade och tjöt i dagar innan vi skulle åka och ägnade all tid åt att hitta "flyktvägar" så jag skulle slippa åka. Sen var det några lediga positiva dagar där (där jag absolut inte åkte med ut på utflykter, åkte inte bussar osv men gick mkt till fots) men sen började allt komma krypande några dagar innan vi skulle flyga tillbaka, jag fick massa "mindre" utbrott där jag bara grät och grät och kände att jag satt fast på ön/malta och inte kunde ta mig hem. Det var faktiskt värre än ditresan.Tack till dig oxå för att du delar med dig! Bio går hyfsat nuförtiden. Förut ångrade jag mig alltid i sista sekund eller flög ut därifrån mitt i filmen och fick så dåligt samvete för jag slösade bort biljetterna. Men det går bättre nu för med bio så går ju alltid bara jag och sambon, vi bokar platser längst ut och han tycker det är ok om jag går ut. Ibland kommer jag tillbaka in, ibland inte och då kommer han ut och så åker vi hem. Men han lägger aldrig nån värdering i om jag klarar det eller inte, vilket gör att jag nästan alltid klarar det nu! Jag vet att det finns en utväg och då är det lättare att stanna. Och visst känns det som en revanch!!

Sen är det ju, som du skriver, så att allt på bröllopsdagen kommer handla om att ta sig igenom det. Inte så mkt om att ha den finaste dagen i sitt liv bla bla bla... Jättetrist och DEN biten tror jag inte folk/gäster kommer förstå. Jag kommer inte va en lycklig brud (just då), jag kommer förmodligen skapa en flyktväg långt innan, skriva ett förlåtbrev till blivanden just in case, spendera morgonen med att hyperventilera i badrummet och kräkas utanför kyrkan. Men jag kommer säkert klara vigseln utan att nån märker nåt. Men lycklig brud, allvarligt?? Tror det är därför jag laddar så mkt för just dessa 20 min som vigseln tar, redan nu.

Och tack, tror oxå klänningen blir rätt bra! Fast jag har ju redan gjort det. Det ligger ju annat bakom som inte har med detta att göra (och det vill jag förstås inte gå in på här) och jag har gått i terapi i 1,5 år. Och allt det här kom smygande nånstans mitt i. Och nu när allt annat är "klart" och bearbetet så blev det liksom det här som hängde kvar.  Fast har ju "verktygen" att jobba med detta - och det gör jag verkligen, och det blir bättre - men så kommer det som ett stort PANG då och då.

1700tal - klänningen är fantastiskt fin

Pinkgrape - Måste ni ha solosång? Kan det inte funka med cd?

Ja, det kan jag hålla med om, livet ÄR verkligen otroligt fint på den och överdelen är så stabil. Man kan snöra hur hårt som helst utan att överdelen bubblar sig eller får veck. Inte för jag ska göra det men det GÅR!  Tack! Jaja, vi får väl se. Men njaa, tor inte det kommer handla om lycka den dan, bara om överlevnad..  Lyckan får komma efteråt om vi lyckas komma iväg på en fin resa.  Då blir segern desto större.