Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Nu är det "bara" alla vågor längst mer på kjolen som saknas. Och så har jag bett om quotation på en drös swarovskristaller på det svarta bältet.

Ja, han är faktiskt en riktigt life-saver.  Han är den perfekta kombinationen av empatisk, neutralt stöttande och aktivt peppande...

Vad jobbigt det låter 1700tal, skönt att du ändå har toyboy att luta dig mot när det känns tufft! 
Min syster lider av panikångest och det är ju såklart tufft för henne, ofta kommer det just i trängda situationer som när vi varit på bio, i flygplanet eller på "okänd" mark.

Klänning är verkligen SÅÅÅÅÅ fin! Is this the one? 

Men så intressant att höra (återigen, hemskt för din syster förstås), det är precis i såna situationer det kommer för mig oxå. Blir nästan tjutfärdig av att höra det, just bio/teater och flygplan är nästan omöjligt numera. Och de två sakerna har varit stor del av mitt liv förut. Jag har rest hela mitt liv, det har verkligen varit jag. Jag är den som folk tycker har "kastat" sig iväg på äventyr, bilat mkt själv, flyttade utomlands själv och pendlade fram och tillbaka länderna under många år. Och nu GÅR det bara inte, det känns som en sån förlust. Det gör mig så arg oxå, för det är som om ångesten har "tagit" en bit av mig. Sist jag flög (till malta som ni kanske minns, och kanske ni minns att jag beredd på att inte gå på planet alls) var hemskt, särskilt som jag åkte med mamma istället för sambon (min toy boy!). Och jag har bilat genom europa hela livet, sen jag var barn. Nu är jag livrädd för att hamna i långa köer neråt europa, särskilt tyskland där man kan bli sittande i timmar. Så jag kommer ju INGENSTANS längre!

Likaså med bio och teater. Teatern var mitt liv förut, både tittade och spelade själv. Svärisarna har gett mig teaterbiljetter varje år jag fyller men sista åren har varit en stor fasa, särskilt som alla går ihop. Och så fixar de bästa platserna (bless them!), i mitten och i mitten, det absolut värsta. Nåja, nu gick jag igång igen. Tack för att ni lyssnar. Är nog, som sagt, rätt hyper just nu. Suck.

Ja, vet du att jag tror den är det. Jag har ju bestämt att jag inte ska beställa nån mer så då står det ju mellan sidenklänningen och den här. Och spontant känns faktiskt den här mest RÄTT... Men vågar inte säga att jag bestämt mig för då ändrar jag mig kanske...

1700
vad har du för storlek
lär ju bli några klänningar till salu från dig så småningom...

I dag köpte jag mig en sommarklänning som skall få vara reservklänning (kanske)
Har tänkt att jag kan behöva en lös och ledig klänning att ta till efter middagen

Får se om den kan bli bra med underkjol och ett band i midjan

Haha, japp, en hel drös!  Jaa, strl. Beror på vem man frågar. Frågar man H&M har jag ibland 42/44, frågar man kappahl har jag 36/38. Men de flesta klänningarna är sydda efter måtten (beroende på vilken men alla har ju snörning så måtten är ju ändå relativa): byst ca 90-95 cm, midja 70-80 cm och höfter 100-105 cm.

 Förstår att det måste kännas hemskt jobbigt, och speciellt då du gjort så mycket innan och nu inte kan. Det blir sån kontrast. 

Flygplan är ju inte kul, det går ju inte att ta sig därifrån hur man än gör. Så när man reste någonstans med henne så var det jobbigt från det att man skulle åka till det att man kom hem igen, för det nya stället kunde också trigga igång panikångesten. Även om allt var ordnat på resmålet så var det ju inte hemmets trygga vrå. Å andra sidan kanske man inte SKA tvinga sig iväg på det sätt som hon har gjort, hon mådde ju själv inte bra av det.
Att sitta i mitten i en biosalong gick inte. Efter ett par minuter flög hon ut i panik. Vi satte oss alltid på kanten men det var inte alltid det fungerade heller. Nu är panikångesten mycket bättre ska tilläggas, märks sällan faktiskt.