I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Tårarna har redan vår underbara blomman rört fram, med sitt underbara, varma och personliga inlägg om barnasaknad och sorg!  Tårarna strilar och jag är så arg över att inte ett syskon fick bo i lilla sagohuset med bästa blompojken som brorsa och underbara varma blomman som mamma och coola blom-mannen som pappa! Nu gråter jag så mkt att jag måste gå och kissa och ta en banan!

Heloise har inte hellr något vagntips att komma med.

Oj inser just att jag glömt svara på Ninnis sms. Jag var så inriktad på att lugna alla oroliga här inne. Skall svara henne nu sedan är det nattinatt. Måste ju orka en dag med 3 ungar imorgon också. Idag var vi vid en lugnare strand o har haft det helt underbart.

Jag tror att det blir en crescent diva, de kan man cheapo-pimpa med buggan grejjer

Jag gråter faktiskt ff Blommis, banan, mineralvatten och en kissning till trots. Så läser jag där om barn som inte finns längre och så gråter jg än mer för det var så nära att skävtten inte funnits och så gråter jag lite till för att jag är avundsjuk på de som har barn utan syndrom och då får jag dåligt samvete för jag skulle ju aldrig byta skvätten mot en endaste annan unge i världen, fast jag önskar att ajg kunde laga hennes 15e kromoson. Så tittar jag på henne när ho ligger här på golvet och smackar med rosenmunnen och sträcker sig som en katt och så gråter jag ltie till bara för att hon är så fin!

Hade jag itne tagit ett gravtest tidigare idag som visade neg så hade jag varit ruggit misstänksam

Nää, nu måste jag verkligen ta och lägga mig! Bruttan hälsar och grattar Ninnis och Mini. Hon har det bra på Gotland, men det har visst varit lite tonårskravaller tror jag mig förstå. Nu ska det väl vara lugnare, så jag hoppas de får njuta tillvaron mer harmoniskt.

Heloise, vagn? Det fick vi en begagnad av en kompis och jag minns inte ens vad det var för sort. Helt oduglig som vagnsrådgivare alltså.

Åh Blomman, jag läste ditt fina fina inlägg till TS i tråden du länkade i och jag kan inte säga annat än att jag sitter här och storgråter! Du skriver så fint och personligt *måste snyta mig*

Haha, men GUD, är ni alldeles gravida eller vad är det frågan om Villemoa och Heloise? Något hormonellt måste det ju vara! Eller så har vi bara seglat ihop ett tag, så vi är rätt nära med vad vi delat och känner väl till kobbar, skär och grynnor i vattnet vid det här laget. Då blir man väl kanske lite emotionell.

Heloise, du ska veta att jag tänkte på dig och er sorg över sådant som blir och inte blir, liksom Aletas, EA´s och allas våra sorger. Flammans sorg över det som brustit...inte blir en enda liten del av allt det vi upplevt mindre av att andra råkar ut. men mindre när vi delar det med varandra, det blir det faktiskt.

Jag tror att det är för att allt känns så nära här i tråden( andra med för den delen). Alla här är mig så kära och du har rätt som vanligt blomman!

Fast ändå ( och nu vet jag ju hur vi alla skulle vilja ändra på mkt men nu kan vi inte det) så har ju allt det här, alla sorger gjort oss till den vi är idag.

Jag tänker på hur jag var för bara 1 år sen, för 10år sen. Herregud vad lite jag visste, och vad jag har vuxit som människa. Kanske behöde jag få genomgå allt vi genomgick för att verkligen bli vuxen. Kanske behöde jag Elise för att växa, för att få nytt perspektiv.

Vi är nog helt fel ute som tror att hon behöver oss, det är vi som behöver henne. Innan henne så var vi ingenting, visste ingenting, inte egentligen. Nu menar jag så klart inte att om man inte har barn så vet man ingenting, utan det var själva tragiken, traumat och sedan lyckan som är nyckeln. Som att överleva cancer eller missta någon och lära sig hitta tillbaka till livet. Att stå där på randen till avgrunden och vingla och faktiskt ta sig samman och växa. Det är mitt livs läxa och  jag är innerligt glad för den( ialla fall nu så här "lite" i efterhand och medveten om att jag inte kunnat påverka eller förändra den)

Heloise, jaha, och nu snör det ihop sig i halsen på mig istället...
Visst tusan har du rätt-och jättefint beskrivet är det också. Även om jag ibland tänker att jag gärna hade varit lite mindre vuxen kortare i rocken rent utvecklingsmässigt och om inte halvblind, så åtminstone lite mer ignorant bara jag fått glida lite snabbare på den där räkmackan folk snackar om. Varifrån kommer DET egentligen? Vem fan vill åka omkring på en macka? Undrar jag nu, mitt i natten. kanske är det då man ska gå och lägga sig, innan man börjar prata dumheter på allvar...