I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Just det!!! Hejja Helipanzer-familjen!!   Jag håller på er.

Nu har jag läst ifatt, puh!  Ohohoh vad det händer mycket här hela tiden! Blir glad, varm och urförbannad om vartannat!

Kramar om fru E och hoppar och studsar av glädje för graviditeten - säger som så många andra här: Gläds åt det som är just nu!

Kramar om Flamman jättejättelänge och funderar på att åka och hämta Ingis och plyschmobilen för en tur norrut...

Lagar massor av gott te till Passionis för att lindra hostan och lämnar med en påse tuggskor och ben till Truls.

Och kramar till alla andra också!

Ja *suckar* Jag vet inte vad mer jag kan göra.

Har nu funderat hit o dit. Skulle gärna vilja åka med flickorna och träffa våra goda vänner och åka slalom. Det blir dyrt för mig, men annars kommer vi bara sitta hemma hela helgen och jag kommer bara få en massa skit och må dåligt och bli nertryckt i skoskaften ännu mer. Och så börjar flickorna må dåligt.
Å andra sidan så VET jag att han kommer bli galen om jag far iväg... han anser väl att det där är "hans" kompisar eftersom de är från hans fädernesland, men de är lika mycket mina, vi har känt dem lika länge. De vill verkligen att jag och flickorna ska komma ändå, även om inte surisen följer med.
Och jag vet också att far jag iväg så är det väl spiken i kistan, då kommer han genast återuppta kontakten med slamkryparen (om han inte redan gjort det).
Brorsan har sagt att jag får låna pengar av honom. Känns inte bra men vad fan ska jag göra???
Sitta hemma och ta skit? Sympatideppa med honom för att han inte har råd att åka??

Här är en fin låt med mycket fin text som ger mig styrka:


">

Flamman, ÅK! Varför ska du ta hänsyn till honom när han uppenbarligen skiter i er? Han förtjänar inte att du stannar hemma för hans skull, i synnerhet inte om han kommer att använda helgen till att trycka ner dig ännu mer. Och vad han väljer att göra istället... ja, det är till syvende och sist hans beslut.

Flamman, vad gäller spikar och kistor, så är det ganska solklart vem av er det är som håller i hammaren.

 

Det finns inget du kan göra.

 

Jag säger det igen:

 

Det finns inget du kan göra.

Du har inga redskap som kan laga det som inte vill låta sig lagas.
Du kan inte älska honom hem till sig själv och sitt sanna jag.
Du kan inte mer. Du gör och gör och står ut och står ut. Uthärdar.
Men det hjälper inte.

För det hade behövt vara han.
Inte förrän det är han.
Inte förrän han går hela vägen med sig själv.

Och det enda du har är hoppet om att han kanske ändå skulle kunna göra det.

Jag tror att risken är nästan 100% att han aldrig kommer till den där punkten om det inte först rasar helt. Och kanske inte då heller.

Den stora frågan är ju egentligen hur länge du kan vänta innan barnen faktiskt måste få lite ro under taket i sitt hem. Det är bättre att sörja en konkret händelse (pappa har tyvärr flyttat) än att ängsligt lyssna om kvällen, gå med spröten ute för att känna av, undra och inte veta. Vara rädd.
Det är då faktiskt bättre att vara ledsen och "önska att pappa skulle flytta hem och vi var en familj igen" Så som ni tre andra har det nu, så kan ni inte ha det.

Jag vet att jag rapar självklarheter som du redan vet, men återigen:

Det finns inget du kan göra finaste vän! Det är inte upp till dig.

Men du behöver skydda dig-och barnen- från alla de här utbrotten. Hur ska du kunna leva ditt liv när det inte finns något rätt du kan göra? För det spelar ju ingen roll, det vet du ju. Stannar du hemma är det fel, åker du är det fel. Present är fel, ingen present är fel...
Hade du inte sagt att en förutsättning för fortsättning var behandling och terapi?
Nu synar han ju.

Jag tycker din make ska flytta till en egen lägenhet.

Skulle ni i framtiden ha en ambition att börja om, är det ändå vid det här laget förmodligen lika bra att börja från scratch. Du måste få lugn och ro!

Blommis skriver så bra och träffsäkert att jag blir helt tårögd.

Flamman, skriv ut Blommis ord och läs, om och om igen.

Kram, finaste du!

Blommis

*fortsätter gråta så snoren rinner*

Återkommer...

♥♥♥

EA, apropå Ninnis inlägg förut,-vet man alltså att det är tvillingar? Kan man redan veta det?
Gud vad jag inte är med på noterna nuförtiden...