I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

andbeyond: vill du ha igång det så är mitt tips promenad! Idag är det kanske för sent men imorgon då..

Kramar till Fru E/EA!!!

Massa kramar till Fru E!!

*fångar kramarna*

Oooooooo Andbeyond spännande Jag står fast vid den 22a

Muggles: vilken fin mage!

Kramar till Fru E.
Fru Bygg: vad tiden går fort, skönt att du mår bättre, spännande med RUL.

Villemoa: Hur mår Moa?

Nu måste jag få fråga en sak, och jag är kanske helt ute och cyklar men here goes. Jag pratade med H idag och så kom vi att prata om att vara mammaledig, jag är inte en sån som springer på stan och fikar( kanske för att jag a: inte behöver fika jag är fet så det räcker, och b: jag har ingen att fika med) inte heller flackar jag och far hela tiden. Jag är faktiskt rätt nöjd med att vara hemma och städa, sy lite kika på tv, baka etd.

Jag förstår inte hur folk( läs lattemammor, som jag inte har nått emot) hinner nått hemma. Då menade H att vanliga mammor hinner inget hemma, och det är lättare för mig eftersom Elise har pws och sover  och är rätt nöjd allmänt. Men är det verkligen sant? Alltså hur går det ihop? Om man är hemma en hel dag så borde man väl iaf hinna tvätta lite, vika in, städa ett rum typ. Även med ett "normalt" barn. Elise är ju inte alltid så förtjust i att ligga själv på babygymmet medan jag bakar, men jag måste ju göra nått annat än att hålla i henne 24h/dygnet, jag vägrar sitta stilla i 10h med en unge i armarna. Ibland har jag bärsjalen, ibland får hon sitta i babysuttern, ibland ligga i babygymmet, ligga på sängen när jag viker in tvätten. Man kan väl vara "närvarande" utan att hålla i sitt barn jämt? Eller är det så att "normala" barn kräver så mkt att man inte kan göra nått annat?

Funderar över hur människor klarar av att ha två barn om man inte kan tvätta förrens på kvällen när mannen kommer hem för att man hinner inte på dagen?

Jag menar inte att säga att det ena är fel eller inte, jag bara undrar eftersom jag bara har ett barn och det barnet har dels ett syndrom som gör henne lite tröttare än genomsnittet och sen så har jag ett nöjt barn som äter var 4e timme och sover 6h i sträck på natten. Jag bara funderar över hur ni andra har det som itne har barn med syndrom

Heloise; Moa mår bra nu. Febern steg till över 40 grader under fredagskvällen och sen på lördagen var den puts väck! Känns lite mysko, att hon hade så hög feber bara i ett dygn. Den kom lika hux flux som den försvann! Vet inte om jag ska bli orolig. Ska på 3-årskontroll på BVC på fredag så jag ska fråga då. Kanske är läge för ett blodprov också.

Apropå att hinna hemma; jag är ju en rätt vanlig morsa kan jag tycka. Flänger inte nämnvärt mycket, brukar hänga med två andra dagismammor och då är vi hemma hos varandra. Jag hinner med att göra grejer hemma och då har jag två ungar utan nåt särskilt syndrom, om inte 3-årstrots kan klassas som ett förstås Ibland VILL jag inte hinna med nåt hemma men det är ju en annan femma När Moa var bebis hann jag däremot inte så mycket, hon sov knappt om dagarna och skrek när jag la henne ifrån mig. Sen behöver man ju inte hinna med massa saker varje dag hemma heller. En lagom dos av att bara vara hemma och skrota och 'flänga' runt passar mig mest.

Heloise: Jag är en sån mamma som tycker det är skitsvårt att hinna med något vettigt hemma och som tycker det är jobbigt att jag inte gör det. Vissa saker går ju bra som att tvätta, hänga/vika kläder, bädda rent, diska men andra saker som att baka och laga mat tycker jag är jättesvårt. Just att bli avbruten mitt när bröden ska bakas ut, eller man står och skär kyckling & är alldeles kladdig. När A var liten var det svårt att komma ifrån för han ammade så ofta, varannan timme ungefär dygnet runt tills han var fem månader. Och så har han alltid sovit lite på dagarna ända sedan han var nyfödd, 2-3 halvtimmar om dagen. Dessutom är han svårsövd så minst en av sovstunderna försökte jag alltid få till i vagnen (=skön promenad men inget gjort hemma. Periodvis har jag ägnat 2-4 timmar per dag åt att få ungen att somna! Nu när han är lite äldre är det fullt skägg att hinna med att ordna mat till honom på rätt tider, få honom att sova, bråttas för att byta blöja, försöka få honom att inte riva tag i katterna, inte klättra upp mot saker som kan välta o.s.v. Och därimellan försöker man få i sig lite mat själv, tömma nån diskmaskin, fylla på katternas mat, dammsuga av det värsta, gå till affären, men så mycket mer än så hinner jag fortfarande inte. Och jag undrar ofta hur andra gör?!?

Det bästa är när A är frisk så vi kan gå till öppna förskolan eller hälsa på kompisar som har barn. Det tycker han är jätteroligt & jag tycker det är skönt att prata med andra mammor samtidigt som man slår ihjäl några timmar och resten av dagen är det helt ok att vara hemma. Fikat ute har jag kanske gjort 5 gånger sen han föddes men det kanske hade varit oftare om jag bott bättre till!

Kommer ni ihåg min kompis som jag skrev om i höstas? Hon som fick jättedåliga odds vid RUL, de såg bl.a. en vit prick på barnets hjärta som kunde tyda på Downs.

Hon födde imorse en alldeles perfekt och helt frisk liten pojke! Är så himla himla glad för deras skull!

Heloise: jag tyckte inte att jag han någonting när e var liten. Visst hade jag henne i sjalen ibland så jag kunde gå ner i källaren och stoppa i en maskin. Diska och laga mat hans med i bland, men att få henne att sova (var tvungen att köra henne i vagnen i två timmar utan att stanna...) och amma och försöka sova lite inför nattpasset tog verkligen på krafterna. Visst blev det lättare med tiden och nu kan hon ju komma med ner och tvätta och springa lite i korridoren men att få lov att stå och laga mat och diska i lugn och ro, utan att bli dragen i kjolen, bortputtad eller viljesutbrott med vansinnesgråt och kasta-sig-baklänges-utbrott för att hon vill se vad som händer på spisen och i vasken ser jag fram emot! Snart har man en till... Vojnevojne!