I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Kram tillbaks Villemoa!   Hoppas barnen kryar på sig snart och att du får lite återhämtning så du kan komma upp till ytan igen. Hör av dig om du vill prata. ♥

Jag är ensam, maken har åkt iväg med sin kompis och hans familj till grannlandet på slalom weekend. Så det är jag o tjejerna ikväll, imorgon och på söndag drar vi ju.

Tack Soldemor och Flamman!

Hej tjejer!
Jag hoppar in helt oikappläst.
Jag känner att jag vill skriva några rader, mycket för att jag både vet och märker via rara sms och telefonsamtal att ni undrar hur jag mår.

Jag kan ju inte säga "jo jag mår bra" för det är ju inte sant. Mina värden på söldkörteln skenar tydligen och jag får åka och ta nya prover hela tiden. Den 14 ska jag till länssjukhuset för att göra en kontraströntgen. De kan tydligen inte avgöra annars ifall det är en inflammation eller om det är överfunktion jag har.

Läkaren tror inte att sköldkörteln förklarar hela mitt "mående" (inte jag heller) utan viill fortfarande att jag ska börja med antidepp i kombination. Jag som ju ville börja leva mitt liv utan en massa preparat i kroppen, kommer nu istället att få äta ett flertal mediciner iallafall.
Nåja, de är ju menat att tjäna ett syfte, och  nästa vecka ska vi ha en utvärdering av teamet hittills, så då har jag lovat att besluta om antideppet. Jag lutar åt att göra läkaren till viljes.

När det gäller hur jag mår, så är det inte så att jag sitter djupt nere i brunnen och inte skriver här för att jag är så himla deppig och allt är nattsvart. det är mer så att min värld känns ganska splittrad. Det spretar åt alla möjliga håll och det är så många saker jag försöker få ordning på.
På ett sätt kan man kanske tycka att det är småsaker jag håller på med, med promenader, träningsövningar, mat och sömn. Men i själv verket så är det ju hela själva livspusslet med de allra mest basala bitarna jag försöker bygga en struktur med. En som kan bli till rutiner, där jag inte måste kämpa så hårt.

Hunden bidrar till det, med dagar som per kissnödighet för liten valp, startar tidigare.
Men alla saker jag ville ha in och allt jag påbörjat är ännu och ändå väldigt nytt, och med ett så splittrat och skört inre och så sårbar värld jag har med allt, så är det jättesvårt att få ihop.
Min upplevelse av tillvaron just nu är verkligen "jag försöker få ihop min dag", både med de måsten som man har på sig oavsett hur man mår, med de målsättningar och delar jag själv lagt dit för att jag tror de är bra för mig, sedan de delar som vården innebär och så dessutom de bitar jag vill ha med för att känna mig som en människa som ändå har något spontant trevligt i mitt liv.
Jag är mamma NU till min son och jag VILL läsa högt, baka semlor och ligga bredvid honom en stund på kvällen och prata som han så gärna vill.
Jag VILL leka med hunden, börja på valpkurs lite längre fram osv.

Jag tror det går ganska bra och lite i taget framåt, men det innebär inte att det inte är jobbigt.
Jag vill att ni ska veta om hur viktiga ni är och det betyder lika mycket som någonsin, att ni finns och bryr er och jag bryr mig om er också.
Allt har sin tid. BT har fått oerhört mycket av min de senaste åren. Det känns just nu nödvändigt att prioritera timmarna under min dag så att jag inte bara blir sittande som det så lätt blir.
Hoppas ni ursäktar att jag inte kommer med en enda kommentar om era liv, det här verkar ju EGO å det absolut grövsta. Och det är det kanske också. Det finns de omring mig som säger att jag är tvungen att ta hand om mig, och bry mig lite mindre om allat och alla andra för närvarande...

Stora kramar till alla och jag hoppas att allt är bra! Om det händer ngt särskilt kan ni väl messa eller så? Typ om det kommer barn och så....Kram igen!

Massa kramar till dig Blomman! Var roligt att höra av dig... vi väntar här på dig tills du har möjlighet att "vara" mer med oss. Tänker mycket på dig. Kram igen

Idag är det underbart väder här, solen skiner och det är plusgrader för första gången på väldigt länge. Jag ligger och drömmer om att få gå ut, men snart mkt snart kommer jag få det Bara en vecka kvar att vara helt sängliggande Magen växer mycket nu, och det börjar bli trångt för Orvar det känns vill jag lova. Men det gör inget, då är det ju som det ska. På TUL i torsdags beräknas han väga 1900g, så nu är det ingen mini-mini bebis längre.

Vi fick även informtion från neo och kolla runt på avd när jag låg inne. Kändes tryggt och skönt att veta var vi hamnar om han kommer för tidigt.

Många kramar till alla!! 

Bamsekram till Blomman! Klart du ska ta hand om DIG nu, det borde du ha gjort för länge sen. Vi finns här och bara ett telefonsamtal bort om det känns som att du vill prata av dig lite. Du är ABSOLUT INTE ego, hör du det?! När det är så mycket som är kämpigt i ens vardag så är det väl klart att man inte har ork o tid att kommentera alla andras vardag och bekymmer. Det betyder dock inte att man inte bryr sig. Vi VET att du bryr dig. Så det så. Fundera inte ens på det, min vän
Hoppas du får ordning på ditt livspussel. En bit i taget... ett steg i taget. Ja, du vet ♥

Jag har själv mindre möjlighet att skriva och kommentera, försöker också få ihop ett vettigt, fungerande liv med min familj. Jag läser men orkar inte alltid kommentera allt. Skriver några rader för att hålla er uppdaterade om vad som händer hos oss. Vet att många undrar.
Besöket hos "psykopaten" är uppskjutet, läkaren var sjuk Vete fåglarna hur länge vi nu måste vänta på en ny tid... Först blev jag jätteledsen och tänkte att det är nog inte meningen att maken ska komma sig till läkaren och komma igång med medicinerna. Men sen började jag tänka att eftersom han inte fått ner blodtrycket tillräckligt, om än det har gått ner, så kanske det var en skänk från ovan att vi fick lite mer tid på oss att få ner blodtrycket så att han kan komma igång med den andra, ADHD-medicinen, tämligen direkt i samband med när läkarbesöket blir.  Så måste det väl vara "han där uppe" tänkt?! *obotlig optimist*

Fru Sy, så skönt att allt är bra och att du snart får gå upp och få gå ut i vårvädret

Här är soligt, men blåsigt.
T har fortfarande 38.1 i feber. Hoppas den går ner till imorgon när vi ska åka. Stiger den inte så åker vi i allla fall.

Puss o kram alla!

Blomman, det lät som att jag tyckte att du inte tagit hand om dig själv tidigare... Men du fattar nog vad jag menar. Vi mammor och kvinnor har så lätt att bry oss om andra i första taget, istället för att låta oss själva och vårt välmående ta mer plats. Jag har samma problem, som bekant. DEt var så jag menade. Det förstod du hoppas jag. Puss!

Många, många kramar till er alla här i tråden och en extra lång och hård kram till Blomman!

Jag har inte orkat hänga med här inne på ett tag nu tyvärr. Det är nog så att jag kommer att fasa ut BT mer och mer, vi får se. Jag tittar in då och då.

Kära Blomman, ring mig om du behöver hjälp med något. VI bor ju inte så långt bort och rycker gärna ut! 
Jag hoppas att dina undersökningar går bra! Kram igen! 

Hej!

Jag har saknat er och vill ge ett litet livstecken innan jag så småningom försöker läsa ikapp.

Vi har haft en underbar vecka med sol, bad, god mat och massor av tid att prata och bara umgås med varandra. Mini sparkar på för fullt och på Lanzarote kände maken första sparken "utifrån"

Hunden (som har varit med min syster samt på dagis/pensionat) ligger utmattad i soffan medan vi kollar på skidor. Efter målgång ska vi gå ut och gå i solen innan vi ska på middag hos gudsonens familj ikväll.

STOR kram till er allihop, jag lovar att läsa ikapp och kommentera så snart jag har möjlighet.