I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Fy fabian vad trött du ska vara Lanovia... Önskar jag kunde komma och avlasta lite! Men du... när man minst anar så vänder det. Särskilt med de små och alla dessa förkylningar. Håll ut, vännen! Stooooooooor kram!

Flamman så härligt det låter med träningen o bäste M. Så tråkigt med din mamma. Blir ledsen för dig.

Ninnis vilken skum grej med lillskruttan. Skönt att hon mår bättre. Skoj med hundtränargreje.

Flamman jo trötta är vi allt... hade räckt så bra med en sjuk i taget.

Daa jag kunde inte låta bli åt underbara dig o ditt belöningssystem. Hade jag kört det hade magen varit full av blåmärken är jag rädd. Det är verkligen klokt att tänka igenom hur man bemöter dina barn. Men sätt inte för stora krav på dig. Barnen vet hur de ska reta gallfeber på än o man måste tillåta sig att tappa tålamodet ibland.

Dagens promenad med hunden knäckte mig totalt. Enda sättet att få ihenne mat just nu är att leka i det. KÖra sök, kasta maten etc under promenaden. Imorse dissade hon mig totalt. Jag la mat framför henne, kastade mat som landade på nosen o hon bara vägrade öppna sin förbannade käft o äta maten. Jag-orkar-inte-mera!!!

Inatt fick vi äntligen en spyfri natt. Men vi fick ligga o lyssna på den där ljuvliga hostan som man inte kan somna ifrån o ignorera. Det är ingen superlång stund, kanske 1h men tillräckligt för o trötta ut oss. Vi blir ju nervösa även om vi vet att han inte kommer dö, vi är båda på väg upp ur sängen många gånger för att fläcka honom ur vagnen (han får sova sittandes just nu). Jag-orkar-inte mera!!!

O min så underbart ljuvliga mamma som skall ringa flera gånger om dan för att fråga hur de går med A o Tess. Jag uppskattar verkligen omtankeno tycker det är mkt bättre än andra sidan som inte hör av sig o frågar men jag är ganska mkt på bristningsgränsen just nu o orkar inte analysera om någon av dem möjligtvis är något lite bättre än förra gången vi pratade...

Nä nu ska jag ta mig i kragen snart släpa mig uppför trappan snart o försöka lura i hunden medicinen. För hon kommer definitivt inte bli friskare om jag inte medicinerar o jag har bara inte orkat idag. Har inte orkat se på när hon sorterar ut medicinen ur köttbullen o spottar den på golvet. Jävla smarta hund!

Jo just det-och det är när man har det precis så som man är en kämpe. När man trälar på ändå. En dag till.Säg det till din mamma! Att telefonen blir ett stressmoment till och precis just det du skrev.

Jag har skrivit det förr och jag vet att alla här inte delar någon tro på någon gudomlighet, men jag själv brukar mata min hjärna och själ med

......"som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig."

Själva innebörden i blott en dag ett ögonblick i sänder. En dag, ett ögonblick i taget-och löftet att kraften ska räcka till just precis den dagen hur det än känns. Och bönen om hjälp att vila i det löftet-mitt i allt. Det har varit  -och är- små krokar att hänga upp min sinnesfrid på genom depressioner, misshandel, rättegångar, ivf:er, flytt, arbetsöshet, sjukdom och allt vad det är man tragglar sig igenom. Nog för att det där måttet av kraft känts lite väl snålt tilltaget när Vår Herre delat ut ibland, men än är jag ju inte död eller helt inspärrad iallafall. Ingen har någonsin lovat mig att det ska bli lätt-eller ens roligt, men jag är lovad kraft för just den här dagen. Även om jag behöver bryta ihop någon gång under timmarnas gång-då är det så-sedan reser jag mig och kommer igen. Inte lätt, inte roligt, inte alls vad man vill-men det går. En dag i taget. Eller en kvart.

Du klarar det gumman!

Kram!

Amen. Detta löfte har hjälpt mig också genom himmel och helvete.

Lanovia, vi håller dig i handen, du klarar detta också. Om så en kvart i taget.

♥

Grafittimålningen är inte klar än-men den blir ASCOOL, så det så!
Sonen har fått vara med och spraya och är jätteglad.

Hoppas nu bara att killen som målar får ihop sina dagar så han kan komma och göra klart-hans tjej ska visst föda vilken dag som helst och de har redan två barn och han åker mycket upp till sthlm och jobbar (han har många kändisar att tatuera) och det ena med det tredje. Jag är lite rädd att det sista rinner ut i sanden och aldrig blir av. Eller-jag inser att jag kommer att få ligga på och tjata så det blir av. Jag gillar inte så mycket att vara tjatig och a pain in the but, men vi vill ju få färdigt, få utvädrat färglukten och sedan fixa resten i rummet.