passionsblomman skrev 2012-07-13 09:34:57 följande:
Flamman, en sak i taget. Både med röjningen-det är ju liksom det som är att röja, en sak i taget. Och det kan ibland ta en gräslig tid, eftersom man måste ta varje sak på allvar liksom. Titta och tänka, inte bara proppa in allt någon annanstans.
Så är själva livet också. Du har röjningsfas där med. Då kan man under en viss fas knappt fatta vad man håller på med, för det är börjat dras ut grejor så det är spritt och synligt över hela ens ytor. och fast allt ser värre kaosigt ut än någonsin, så har man gjort en hel del. Men det är inte klart. Och man KAN inte göra allt överallt samtidigt.
Därför-var nöjd med att komma ut och bara röra dig i sommarliv med din familj just nu och räkna vanliga promenader, brännbollsmatcher, badutflykter och allt sådant som ite är TV-tid liksom. och täk på att medan man röjer gör man också av med energi=kalorier.
Fast visst är det risk att man som mamma inte tar sig tiden att bry sig om just sig själv, sin hälsa, sina egna behov och allt det där vi vet så väl. Det är väldigt lätt att vissa saker alltid kommer sist på listan och skuffas undan av annat. Och det kan vara en nog så svår sak för de flesta tror jag att få ihop. Vi får väl se hur duktig jag klarar av att vara när jag väl jobbar igen och pusslet ska stämma. För att inte tala om vinter och springa...
...jag vägde in mig idag på det lägsta på länge. Samtidigt vet jag mycket väl att jag varit här och vänt uppåt igen och lagt tillbaka alla kilona över vintern. Jag startade om med promenaderna i augusti ifjol och tog mig ner 5 kilo. Sedan kom jag av mig med magkrångel och kurs, vinter och alltihop. Ett par av de där kilona kom tillbaka under vårvintern. MEN totalt sett, så väger jag idag 5,5 kilo mindre den här sommardagen än jag gjorde samma dag förra sommaren. Det är ju ditåt jag vill. En långsam och hållbar förändring.
Springandet, är faktiskt mer en personlighetsutmaning och en insikt om HUR kass kondis jag verkligen har-och inte vill ha. Man vill ju leva och orka!

Precis så Blommis

Det måste få ta lite tid. Och jag håller framför allt på med en röjning inombords. Bland känslor och sånt. Det är en lång och jobbig process. Det blir så påtagligt och bubblar upp när jag börjar röja bland grejerna. Och jag måste få låta det bubbla upp. Jag gråter som en galning när jag håller på med röjet. Jag är inte materialist, men många, många av mina minnen är på något sätt knutna till saker, möbler, kläder mm mm. Det är en emotionell resa att gräva i detta. Och så otroligt jobbigt att behöva ta beslut om att slänga, kassera, göra sig av med dessa minnen. *nu börjar jag gråta*
Blomman, du vet vad jag pratar om för du gick igenom samma sak när ni packade ihop ert liv i torpet på ön, har jag för mig.
Jag inser också att ingen träning i världen kan få mig att må riktigt bra om jag inte får bli "färdig" med det där andra. Jag måste få ta saker i rätt ordning.
Ja, jag har gått upp i vikt, ja jag har urusel kondis. Men ingen kost, ingen träning kommer nog riktigt bita förrän jag är klar med det andra. Har rensat ut både rent fysiskt/materiellt och psykiskt och lämnat plats för det nya som ska in i mitt liv. Först då tror jag att det kommer ge resultat. Så lite är mina funderingar o teorier.
Musikern är ett stort stöd i detta, men samtidigt är det något jag måste gå igenom själv, den där inre utrensningen. Jag vill blir färdig med "det där" så jag kan ge m mer plats o utrymme åt min älskade m, för att jag VILL det, för att han är värd det, för att JAG är värd det, och mina barn också för den delen.
Så ja, det är utrensning på många plan just nu. Utrensning av kroppens överflödiga fett kommer längre ner på listan just nu. Jag känner att trädgårdsfix, promenader, bad med barnen, brännboll ja allt sånt där ger mig mer just nu än träning "på riktigt". Har ett stort behov just nu att vara och göra saker med mina närmaste.
Blomman, de där 5 kilona är verkligen en bedrift måste jag säga! Och just att du gör det så målmedvetet och i lugn takt gör att det är mer hållbart i längden. Du är jättestrong, kvinna!