• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2012-07-13 09:34:57 följande:
    Flamman, en sak i taget. Både med röjningen-det är ju liksom det som är att röja, en sak i taget. Och det kan ibland ta en gräslig tid, eftersom man måste ta varje sak på allvar liksom. Titta och tänka, inte bara proppa in allt någon annanstans.

    Så är själva livet också. Du har röjningsfas där med. Då kan man under en viss fas knappt fatta vad man håller på med, för det är börjat dras ut grejor så det är spritt och synligt över hela ens ytor. och fast allt ser värre kaosigt ut än någonsin, så har man gjort en hel del. Men det är inte klart. Och man KAN inte göra allt överallt samtidigt.

    Därför-var nöjd med att komma ut och bara röra dig i sommarliv med din familj just nu och räkna vanliga promenader, brännbollsmatcher, badutflykter och allt sådant som ite är TV-tid liksom. och täk på att medan man röjer gör man också av med energi=kalorier.

    Fast visst är det risk att man som mamma inte tar sig tiden att bry sig om just sig själv, sin hälsa, sina egna behov och allt det där vi vet så väl. Det är väldigt lätt att vissa saker alltid kommer sist på listan och skuffas undan av annat. Och det kan vara en nog så svår sak för de flesta tror jag att få ihop. Vi får väl se hur duktig jag klarar av att vara när jag väl jobbar igen och pusslet ska stämma. För att inte tala om vinter och springa...

    ...jag vägde in mig idag på det lägsta på länge. Samtidigt vet jag mycket väl att jag varit här och vänt uppåt igen och lagt tillbaka alla kilona över vintern. Jag startade om med promenaderna i augusti ifjol och tog mig ner 5 kilo. Sedan kom jag av mig med magkrångel och kurs, vinter och alltihop. Ett par av de där kilona kom tillbaka under vårvintern. MEN totalt sett, så väger jag idag 5,5 kilo mindre den här sommardagen än jag gjorde samma dag förra sommaren. Det är ju ditåt jag vill. En långsam och hållbar förändring.

    Springandet, är faktiskt mer en personlighetsutmaning och en insikt om HUR kass kondis jag verkligen har-och inte vill ha. Man vill ju leva och orka!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Hjärta Precis så Blommis Hjärta Det måste få ta lite tid. Och jag håller framför allt på med en röjning inombords. Bland känslor och sånt. Det är en lång och jobbig process. Det blir så påtagligt och bubblar upp när jag börjar röja bland grejerna. Och jag måste få låta det bubbla upp. Jag gråter som en galning när jag håller på med röjet. Jag är inte materialist, men många, många av mina minnen är på något sätt knutna till saker, möbler, kläder mm mm. Det är en emotionell resa att gräva i detta. Och så otroligt jobbigt att behöva ta beslut om att slänga, kassera, göra sig av med dessa minnen. *nu börjar jag gråta*
    Blomman, du vet vad jag pratar om för du gick igenom samma sak när ni packade ihop ert liv i torpet på ön, har jag för mig.

    Jag inser också att ingen träning i världen kan få mig att må riktigt bra om jag inte får bli "färdig" med det där andra. Jag måste få ta saker i rätt ordning.
    Ja, jag har gått upp i vikt, ja jag har urusel kondis. Men ingen kost, ingen träning kommer nog riktigt bita förrän jag är klar med det andra. Har rensat ut både rent fysiskt/materiellt och psykiskt och lämnat plats för det nya som ska in i mitt liv. Först då tror jag att det kommer ge resultat. Så lite är mina funderingar o teorier.

    Musikern är ett stort stöd i detta, men samtidigt är det något jag måste gå igenom själv, den där inre utrensningen. Jag vill blir färdig med "det där" så jag kan ge m mer plats o utrymme åt min älskade m, för att jag VILL det, för att han är värd det, för att JAG är värd det, och mina barn också för den delen.

    Så ja, det är utrensning på många plan just nu. Utrensning av kroppens överflödiga fett kommer längre ner på listan just nu. Jag känner att trädgårdsfix, promenader, bad med barnen, brännboll ja allt sånt där ger mig mer just nu än träning "på riktigt". Har ett stort behov just nu att vara och göra saker med mina närmaste.

    Blomman, de där 5 kilona är verkligen en bedrift måste jag säga! Och just att du gör det så målmedvetet och i lugn takt gör att det är mer hållbart i längden. Du är jättestrong, kvinna!
  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2012-07-13 09:56:09 följande:
    Flamman, er tågresa låter ju helt underbar! Ärligt! jag har åkt SÅ mycket tåg i mina dar och jag tror helt klart det är de vuxna som lider mest av tiden osv. Kolla bensinmackarna, där finns ofta sommartid små kit med sådana där "tidsfördrivsspel" i förpackningar som är lätta att ta med. Ofta är det fyndigt löst så flera spel ryms i samma så att säga. Sådant som luffarschack, Yatzy, gissa djur, gåtor, tankeknåp osv. Litet ritblock och färgpennor, kanske en överraskning som kommer fram först efter en bit på resan, i form av någon sådan där tidning med klistermärken man kan gnugga dit, eller liknande. Smart är att ha några sådana bonusar som de INTE vet i förväg och som kan tas fram när mamma själv tycker de passar.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Jamen gud! TACK för tipset Ska kolla på macken!! Och såna där pysseltidningar med klistermärken och små grejer kan ju vara bra att plocka fram efter ett tag...  Smart Tack, tack.

    Jo, jag tror vi kommer få det mysigt.

    Känns också kul att veta att det är så många som väntar på oss därborta, som vill träffa oss, som längtar.
  • passionsblomman
    Norrskensflamman skrev 2012-07-13 10:04:24 följande:
    Hjärta Precis så Blommis Hjärta Det måste få ta lite tid. Och jag håller framför allt på med en röjning inombords. Bland känslor och sånt. Det är en lång och jobbig process. Det blir så påtagligt och bubblar upp när jag börjar röja bland grejerna. Och jag måste få låta det bubbla upp. Jag gråter som en galning när jag håller på med röjet. Jag är inte materialist, men många, många av mina minnen är på något sätt knutna till saker, möbler, kläder mm mm. Det är en emotionell resa att gräva i detta. Och så otroligt jobbigt att behöva ta beslut om att slänga, kassera, göra sig av med dessa minnen. *nu börjar jag gråta*
    Blomman, du vet vad jag pratar om för du gick igenom samma sak när ni packade ihop ert liv i torpet på ön, har jag för mig.
    ...................... och hela resten av inlägget
    Ja just det! Det är precis exakt det jag menar. Och ja, jag vet. Jag vet till punkt och pricka och fortfarande. Fortfarande får jag säga "En dag, en sak och en bit i taget-det tar TID och det är asjobbigt och tungt, påfrestande och tärande, med det är ändå okej att det tar tid. För det finns inget att göra åt det faktumet." Livskriser och nya vägval är inga snabbfixar, och tiden det tar är längre än man ibland står ut med.
    Ibland får jag panik och världens råångest, men så försöker jag se varje liten bit som är gjord och våga tro lite till. Tro på mig och Livet och en väg som är min väg. På min resa.

    Och nä, jag är inte heller materialist-snarare tvärtom, men jag är starkt känslomässig när det gäller saker som triggar minnen. Alltså, vad som är "rätt , inne och snyggt" spelar kvitta i min värd för det mesta, medan en kantstött, skitful liten grej kan få mig att höra min mormors röst nnär hon säger "se, nu kommer den lilla blomsterflickan med blommor som ingen annan ser". Och då går det ju inte att kasta den där saken....

    ...för att inte tala om sakerna man samlat på hög som har med ens barn att göra. Jiiiises! Nä. Sentimentalist är det jag är. Som fasen.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Nu ska jag och hunden gå ut och kolla vad vattennivåerna har nått för siffror på mätarna ute i ån idag.
    Under tiden tvättar sig mina lakan i maskinen-herregud, jag vet inte när vi bytte dem senast-jag vågar inte tänka efter så noga...Huga!


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Soldemor
    Norrskensflamman skrev 2012-07-13 09:02:48 följande:
    Soldemor; jag tycker bilen ser ut som en bil värdig en prälle Den har pondus liksom

    Ja, visst var den fin men visst lite stor. Fast när jag kom hem igår hade maken hittat något test som Vi bilägare hade gjort ang rost och det var ingen skojslig läsning när det gällde den bilen. Så nu plötsligt skall vi inte köpa någon bil alls, varken ny eller begagnad! "Det är bättre att använda pengarna till ev reparationer på den vi har" Säger han som inte kör 9-10 mil om dagen. Jag vill ha en säker bil som känns trygg att köra i, som inte plötsligt lägger av på en mörk skogsväg kl 22.30 när jag är på väg hem från en julauktion eller som inte stannar MYCKET tidigt en lördag el söndag på väg till utställning!


    och så den här som vi har hört förut:


    "Vi skall ha inte ha fler katter, vi har knappt tid för de vi har"! Säger han som går i pension i december och så bekymrad hur han skall få tiden att gå!! MORR!


    Anbudet om försäljning av honom står definitivt kvar!

  • Soldemor

    Och en stor varm kram till Blomman för väl genomförda (jo då, jag menar det, ingen ironi!) springpass och för en viktminskning som känns stabil.

  • Daa

    HURRAAAA!


    Panzerfaust skrev 2012-07-12 21:37:29 följande:
    Halloj!

    Det var ett tag sedan, allt är bra med nytillskottet och mamman även om hon har ont som fan, men å andra sidan är hon ju tämligen uppsprättad...

    Lillasystern var 51cm lång och vägde 4065g, en bastant tös och alla "väna" flicknamn ströks och nu heter den lilla godbiten Sigrid :)
  • Daa

    Tack så mycket för igår, Flamman! Så mysigt och kul att träffa dig och de dina.


    Ja, parvlarna hade mycket att göra hemma hos Knoll och Tott och de var mycket imponerade av stortjejerna. <3 Hade vi inte burit ut dem (parvlarna, alltså ) till bilen hade de väl rantat runt på er balkong än.


     


    Haha, hade någon sett "Skäggmannen" och "musikern" bredvid varandra utan att veta vem som är vem hade hen med 100% säkerhet gissat fel. (i alla fall innan man hört maken ge sig på musicerande )


     


    Till vår förvåning somnade ingen av parvlarna på vägen hem. Under sista halvan av färden var stämningen lite sådär i bilen. Jag försökte trösta Fälga så gott det gick där jag satt i passagerarsätet fram, men det gick inte så bra. Sista fjärdedelen hjälpte Axel Fälga att protestera. Å andra sidan blev det ingen maratonnattning, utan de somnade ganska så fort när de fått välling och pyjamas.


    Middagsluren blev bra mycket tidigare idag än vanligt.


    Norrskensflamman skrev 2012-07-12 22:35:57 följande:
    MEN idag har vi haft en mycket trevlig kväll!! Vi har haft Parvelbesök ♥
    Och finaste Daa och Skäggmannen var med också
    Knoll o Tott o Parvlarna hade synnerligen roligt tillsammans och Skäggmannen o musikern hade också en del att prata om. Men musikern är betydligt mer skäggig än Skäggmannen
    TACK för en trevlig fikakväll Daa ♥
  • Daa

    Fru E: men vilken bushund! Hoppas att det slutar göra ont. Hur stor är lillkillen nu?


    Och hur är det med dig? Jag skulle fortfarande så gärna vilja höra hur det känns. Vecka 14 sade du?


    Fru E skrev 2012-07-13 07:32:52 följande:
    här blir det långpromenader men lillkillen drog omkull mig igår så höften fick en kyss.......hmmmm aningen öm idag och hoppas det inte triggar foglossning eller mer ryggproblem men jaja i-lands problem
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård