I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.
Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.
Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare, rikare och större.
"Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html
Åh, varför kan jag bara inte koppla bort den delen av hjärnan där jag bryr mig om hans hälsa, lukten på kläderna och oron över att barnen ska börja röka eller att de ska ta skada. Eller uppmärksamheten de jävla (kraftuttryck kräves) cigaretterna ska ta. Grrr! Fan, gubben är vuxen och kan ta sina egna beslut, men jag blir så besviken på honom att han väljer ett så dumt "nöje" ( så känner jag mig lika obstinat som jag tycker att min syster kan vara i bland) Sen blir jag ledsen för att jag är så ego som inte jan låta honom sköta sitt och ge honom en chans att faktiskt ha valt rätt beslut?? Det har ju inget med mig att göra egentligen eller, jag har inget med det att göra... Suck!
Åh, varför kan jag bara inte koppla bort den delen av hjärnan där jag bryr mig om hans hälsa, lukten på kläderna och oron över att barnen ska börja röka eller att de ska ta skada. Eller uppmärksamheten de jävla (kraftuttryck kräves) cigaretterna ska ta. Grrr! Fan, gubben är vuxen och kan ta sina egna beslut, men jag blir så besviken på honom att han väljer ett så dumt "nöje" ( så känner jag mig lika obstinat som jag tycker att min syster kan vara i bland) Sen blir jag ledsen för att jag är så ego som inte jan låta honom sköta sitt och ge honom en chans att faktiskt ha valt rätt beslut?? Det har ju inget med mig att göra egentligen eller, jag har inget med det att göra... Suck!
