• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • Klockarbol

    Stort HURRA till Blompojken!

    Hej alla!

    Jag önskar att jag kunde skriva att här går livet sin gilla gång i lugn och ro men, men. Istället går det från klarhet till klarhet.

    Efter 8 resor och 7 bedrövelser (och ett hot om polisanmälan samt telefonsamtal till en chef) så får jag nu en ny framruta till min betongblästrade bil. Hurra! Det är väldigt trist att köra i motljus med en ruta som ser ut som vintergatan...

    Yngsta förkunnade att hon hade ont i halsen förra söndagen och tillbringade sedan nästan hela veckan i soffan med feber, halsont och en beundransvärd snuva.

    I tisdags morse satt en marsvinunge i marsvinburen till allas vår förvåning.
    Underverket går under arbetsnamnet Ojdå.
    För det var vad vi sa när vi såg den. Så nu har jag lärt mig att marsvin är dräktiga i 2,5 månad sisådär och inte runt 30 dagar som kaniner. (Borde jag visserligen ha kunnat räkna ut eftersom marsvinsungar föds "färdiga", ett komplett minimarsvin liksom)
    Söt som socker är den i alla fall och naturligtvis är det en hanne. Så vi kan ju inte behålla den eftersom vi bara har flickmarsvin. Och inte har vi varken plats, tid eller råd med fler djur nu.

    Yngsta har gråtit oceaner och försökt på alla vis att föreslå en bra plats för en bur till :-/

    I söndags brann min symaskin... Hupp som det nålades på nästa bit att sy (en sköldpadda i fleece) så började min gamla Husqvarna att sy alldeles på egen hand...
    "Den ryker" sa Äldsta.
    Veckans understatement vill jag påstå. Den både rykte och brann med öppen låga.
    Tror att vi båda hade en puls på runt 350 innan sladden var urdagen och maskinen uthivad på grusgången...

    Snyft.

    Och i går kväll konstaterade vi att dekodern till köksteven har somnat in så nu blir det inga mer väderrapporter på mornarna på ett tag

    Jag vill ha ett nytt liv.
    Och en ny symaskin.
    Dekoder tänker jag köpa när jag får lön nästa gång.

    Kram på er!

  • Im yours

    Viftar mer, och hoppar jämfota Vad gör du?

  • Im yours

    Måste rusa vidare nu!! Kram o ha en bra dag!

  • passionsblomman

    Hej I´m yours!

    Jag kollar runt lite i datorn på sådant jag halkat eftermed i förra veckan. Då hade jag nämligen frivilligt datorfritt i mitt liv.
    Jag har just konstaterat att det inte dråsat in något som helst av intresse i arbetsförmedlingens platsbank, så därvidlag har jag inte missat något.
    Inte heller låg där något livsomvälvande i min brevlåda. Jag gjorde med andra ord helt rätt då jag istället riktiade blick och uppmärksamhet mot min bok, fåglarna ute i träden och annat mer tredimensionellt förra veckan.

    Vad gör du?


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Klockis, det låter väldigt gulligt med ett minimalt marsvin-även om han nu var lite opraktisk. Jag gillar inte marsvin. Fråga mig inte varför, för det vet jag inte. Jag tycker de har läskiga fötter och så fattar jag inte vad man har dem till, men det kanske bara är för att en dagmamma hade ett ilsket ett som man absolut inte fick klappa. -Och om man inte får klappa husdjuren, vad är det då för mening liksom.

    Däremot tycker jag undulaterna låter roliga. En sådan hade vi när jag var i tonåren. Han var helt knäpp, och ville vara med så till den grad, att han en gång landade rakt i stekpannan när jag lagade mat. Han satt på kanten på tallriken och käkade fil, på axeln och snackade allt han kunde om man pratade i telefon osv.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Idag är det fullständigt strålande väder och jag ska se till att gå en extra rejält lång promenad och verkligen vara i våren. Som Roja. Men än är den ju sådär brunbeige och grådaskig, som det är innna grönt gäs tagit sig igenom det gamla vissna och innan det blivit flor på träden. Och jag längtar vitsippor och små små nyutveckalade löv, och fjärilar, bin och humlor. Det är då man knappt kan hålla sig för gråt över hur skönt livet är i sitt utbrott. Men än är det mer i löfte och vardande.


    Fast koltrastarna sjunger och vaktar sin holk i björken härute och katterna kommer just nu bara in och käkar lite, vänder och kräver att få komma ut igen. Livet pågår därutanför,tydligen, och det är där man borde vara.


    Men jag tänkte kolla läget lite med er först.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Ankan, jag såg att det är på sin plats att gratulera! Skål 

    Lanovia, ja, jag sa ju det-ni har en sådan där vinter man blir helt slut av! Jag önskar dig en vår där krafterna får fyllas på och immunförsvaret kommer igen.

    För övrigt får ni andra principfasta mammor stå för mitt dåliga samvete vad gäller sockermoral och dåliga vanor.
    Jag är uppvuxen under en tid då eftermiddagsfika och mellanmål inte var dåligt, utan kanelbullar och mjölk och bakande mammor var självklart. Liksom rabarberkräm, nyponsoppa, sirapslimpa och oboý.
    Godis var iofs absolut och utan ifrågasättanden reserverat för lördagar, liksom fredagsmys med ostbågar eller popcorn hörde till Dallas och Familjen Macahan. Men fika oavsett om det var en våffla till tiokaffet hos mormor, eller muffins och hemkokad saft på eftermiddagen när mamam pausade i allt annat hon gjorde, det har jag inte tänkt på förrän jag mött alla dagens mammor och all moral runt socker som finns idag, att det var något fel med.

    Jag brukar konstatera att det är helt sjukt hur MYCKET av allt det blivit, och hur stora alla bakverk är, och också hur många produkter som är massor av socker i helt i onödan, men jag är inte alls konsekvent och min son har inte varit ett av de barn som inte fått något socker under sina första år. Han var förövrigt bara drygt tre månader då min papap stoppade en sked glass i munnen på honom-utan att be om lov. Några av er hade nog låtit honom veta att han levde tror jag...

    Hur som helst, jag är en sockergris. Det är min son och min mamma också. Men däremot, skulle jag inte dra det så långt som att säga sockerberoende. För jag ser just det som ett steg värre. Något som beskriver mer än sötsug och ett problem jämförbart med andra beroenden, som rökning, alkohol och så vidare.

    Men jag strävar mot att både jag och min son ska ta vår näring ur vettiga källor och inte åka blodsockerbergochdalbana hela dagarna.

    Fast jag dricker aspartamsötad cola zero och det känns ju ungefär som att erkänna att man knarkar. Jag vet ju likaväl som alla andra att det är noll nytta med det och jag har inte mer till övers för Coca colas världsherravälde än någon annan.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård