I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Mmmm! Inte säker på att det blir badkar, jag är tyvärr lite för otålig för det (känns som om det tar hundra år att fylla karet & sen är jag nöjd efter fem minuters bad...), men en massa njutande lovar jag att det blir!
Har även lite planer på att komma till skott & börja greja med en hissgardin som jag köpte mtrl till för typ ett år sen....  Tyget var dessutom schweindyrt liksom hela hissgardinsattiraljerna, så jag borde vekrligen passa på att iaf börja med att mäta & klippa till, nu när jag kan göra det alldeles ostört.
Imorgon ska jag ut & äta med en väninna & på onsdag träffa en annan kompis. På torsdag blir det lite massage efter jobbet & kanske en vända på stan också (bra med Nordstan som stänger åtta...). Det gäller att passa på!

Men jag fattade inte ens att det var neo & inte att den lilla flickbebisen var ngn annanstans än hos MSW, mao jag fattade liksom inte ens riktigt vad det var på bilden, eller iaf definitvt inte VARFÖR det var en personsökare på bilden eller vad kopplingen var.
Trögare än trögast = jag.

*vinkar*

Helt oikappläst, så här kan ju ha hänt vad som helst-har det det?

Jag kom på att MSW ju för 17 gubbar måste ha fött nu! så, har hon det? hur gick det vad blev det hur mår de?

Lanovia, Ingis... Jag är här bakom kulisserna. Det är allt jag orkar nu för tiden. Jag måste erkänna att jag är rätt så mycket under isen. Jag har nog lurat många och även mig själv med att jag är pigg och glad. Jag har liksom gått på autopilot och bara hängt med. För två veckor sedan kom N in i en utvecklingsfas som hette duga. Hon skrek konstant i ett par kvällar i rad. E som har börjat somna bra själv i sin säng (tack och lov) vaknade hela tiden av N:s konstanta gallskrik. Hon skrek nog nonstop från sju till elva-tolv om kvällarna. Vi fick försöka gå ut och gå med henne och hon somnade i vagnen men vaknade direkt då vi kom innanför dörren och fortsatte gallskrika.
Tack och lov gick denna fas över efter en vecka, men den tog nog slut på de sista krafterna jag hade. En av kvällarna hade jag ringt mamma och pratat med henne och när vi körde hem till dem förra helgen (som var planerat sedan tidigare) så erbjöd de sig att passa E och N om vi ville sova på hotell och få lite tid för oss själva. Vi tackade jag och det var helt underbart. Vi jobbade lite ostört i sommarstugan på dagen och sedan åt vi middag hos mamma och pappa och sedan gick vi till hotellet. Där ägnade vi oss åt lite aktiviteter som gav träningsvärk dagen efter (hela tre gånger!  ). Vi sov en hel natt och det var så välbehövligt och underbart.
Så nu borde jag väl vara utvilad och nöjd, men tyvärr är jag verkligen inte det. Det känns som om jag inte blir piggare utan ständigt går runt i ett töcken av sömnbrist. Både N och E sover ok om nätterna nu. E sover från halv åtta-sju med ett uppvaknande för välling och N sover mellan 22-6 med ett uppvaknaden för matning. Mer kan man ju inte begära av en tvåmånadersbebis. Men jag blir ändå inte pigg! Maken tar mer än han borde om nätterna och det är kanske en anledning till att jag mår dåligt. Jag blir ju inte piggare även om alla andra gör allt de kan.
Nu kommer E vara hemma om dagarna förutom de 15 timmar på dagis, så det blir ännu mer stim om dagarna.
Jag vet att jag inte borde klaga och känna såhär och det är därför jag har hållt låg profil här i tråden. Alla mina krafter som jag har kvar går till att mysa och ta hand om mina två tjejer. Jag hoppas bara maken fortsätter att orka dra ett tugnt lass här hemma! Jag förlitar mig totalt på honom just nu.
Vet inte varför jag är så dålig på att berätta hur jag mår. Jag bara ler och säger att allt är bra till alla runtomkring mig. Den enda som egentligen har anat hur jag har mått är maken som har fått ta mig när jag nästan fallit ihop av trötthet om nätterna.

Jaja, nu har jag gnällt färdigt. Jag försöker läsa här inne varje dag och jag känner med er alla, bland både sjukstugor, busande barn mm... Många kramar till er alla!!!!!

Nu har jag snabb-backat tillräckligt för att fatta att det är på sin plats att säga:
-GRATTIS MSW!!! HURRA!

Allt annat ska jag fatta senare, för nu ska jg äta ostgatinerad fläskfilé i sparris- och senapssås. Ajöken!

Men ÅH!
Fy vad missanpassat mitt inlägg kommer där efter stackars Fru Byggs ledsna!

Fru Bygg, gumman! Kom hit ska jag ge dig en kram!
Alltså, jag tror på allvar det är mer ovanligt med mammor som aldrig känt som du gör just nu, än med mammor som  känner precis exakt som du gör!
Man har faser och perioder där man är töttare än man trodde var möjligt, man ser hemmet förfalla och man orkar verkligen i n g e n t i n g. Det räcker absolut inte med så lite som en hotelnatt eller så för att man ska komma ikapp. (även om er hotellvistelse lät mycket trevlig!)
Jag tror det enda man kan göra, är att skala bort så många måsten, borden och skullen ur sin hjärnas agenda som möjligt. För där ryms alla möjliga saker man trodde, tänkte och tyckte man borde göra,hinna,orka och hålla på med. Kan man skala av sig en del av det där man egentligen inte alls måste, så blir det åtminstone lite lite lättare. För, om sanningen ska fram, så brukar där vara en hel del man fått för sig att alla andra gör, varje mamma borde och alla duktiga kvinnor ska.

Låt det vara en tid av mat, blöjor, sova och hela den där given. Får det plats en videofilm någon gång så fine. Annars-fine ändå! Och rym din väg om du känner att du annars kommer att bli sinnessjuk. Några dagar på annan ort med lite uppbackning på markservicen, kan rädda livet på en.

Och så påminner jag om det där jag sagt-att var och en är i SITT liv och mår och känner sig utifrån vad man själv har att orka med. Du borde inget som helst annat än att vara där du är och du har det som du har det. Då får man prata om hur man har det! Så det så!

Själv är jag mitt i en tid då det från att jag gått hemma i flera år, plöstligt ska rymmas ca 30 andra människor-var och en med sin personlighet, sin ryggsäck och sina förutsättningar-i min vardag.

jag märker att det är skitjobbigt för mig att ha så många alldeles inpå mig så intensivt. Det är alltifrån att det finns folk man bara tycer är "störiga" till att jag vädrar rejäla varningar i luften om att det här och där inte står så bra till. Men så är det ju härliga, roliga och trevliga människor också. Men ni vet, man trycks ihop på samma uýta med så många andra, som har så olika mål ochförutsättningar, och man ska läsa, samarbeta, ha studiero, diskutera (herregud) och så vidare. jag är helt slut i kolan.

Häromdagen fick jag tillkalla ambulans, för en tjej blev riktigt dålig. Men det var lugnt i min värld. Bara skönt att jag fattade vad som hände. Idag däremot, var det en person som fräste och var omotiverat ilsken-DET tog hur mycket som helst av min energi. Snacka om att man inte alls alltid tar vid sig av samma saker eller alls av sådant man kanske tror-och desto mer av annat.
Det rullar på med rätt mycket just nu och det finns många omkring mig som behöver ett öra och en stund av tid då man lyssnar och finns till. Och jag försöker vara närvarande här och nu där jag är och inte spreta iväg för mycket åt alla håll.

Och så håller jag aktivt på och motarbetar en del negativa dyngspridare som inte har samma värderingar som jag. Jag försöker alltså få saker som JAG vill-istället för som vissa klagoandar och arroganta egotrippande besserwissrar tycker de ska bestämma att det är. Det är sådant som tar lite tid, list och manipulation i somligt. Men det ser ut att fungera...

Förövrigt är det november och då tycker jag man är ganska trött när klockan ringer på morgonen. Hujedamej!
Tur att man snart får äta julgodis......

Jag har en läs-period också igen! Hurra! Jag kan inte alltid låta tanken släppa nuet och fara fritt in i den där andra, parallella världen som böcker bjuder in till. Men förra veckan kunde jag och jag läste alla de tre decakre som än så länge finns på svenska av Jussi Adler Olsen

http://www.bbb.se/index.php?option=content&task=view&id=307

Gillar ni deckare, så varsågoda.
Jag har förlorat mig helt i kusliga fall, knaprat Non-stop och varit allmänt ifred i soffan här nere på kontoret (där den bästa belysningen för närvarande finns om man vill läsa i vintermörker)

Så jäkla skönt, att bara släppa taget om allt annat som vill ta plats i tanken, och förlora sig i mord och vidrigheter i en annan -påhittad-verklighet.

*kikar in* Hej på er allihopa! Här har det varit ett par ganska deppiga veckor, men nu tror jag att jag är på banan igen! En väldigt lyckad konsert igår kväll muntrar upp och ger lite nytt hopp! Jag suger åt mig som en svamp av beröm från duktiga musiker och håller tummarna för att det kan ge lite nya jobb här framöver. - Oturligt nog, med tanke på hur hösten har sett ut (tomt, tomt, tomt, tomt, tomt varenda helg sedan första helgen i september) fick jag ett annat jobberbjudande också på precis samma tider som det jobbet jag redan hade nu i helgen. Varför måste saker krocka? Så typiskt! Men jag är verkligen glad för konserten i helgen och har njutit av min lediga dag idag! 

Jag inser att jag har hur mycket som helst att läsa ikapp...! Det enda jag verkligen hunnit snappa är att MSW fått en liten dotter - stort, stort GRATTIS!!!   Har ni fått åka hem än? Hoppas gulsoten släpper snabbt på lillan!

Blomman, är magen bättre?   

Fru Bygg, allt medlidande till dig! *skickar kramar* Det låter tungt för dig - hoppas att det snart blir bättre. Blomman skriver som vanligt klokt, som jag bara kan hålla med om.
Tror du inte att det kan kännas skönt att säga, att erkänna!, att det är lite tungt och att du är trött, när folk frågar? Jag brukar iallafall tycka att det tar mycket på krafterna att hålla upp en fasad, och bara för att man säger att det är lite tungt just nu behöver man ju inte vräka ur sig precis allt. Annars känner jag mig lite ensam och oförstådd, fast jag bara har mig själv att skylla om jag inte berättar. Att bara dela med sig, även om man inte berättar allt, tycker jag kan lätta på bördan litegrann. Hur som helst - det är klart att du inte ska skämmas över att du mår dåligt! Kram!!!