I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise, vad betyder pbl? *hjärndöd*

Projektbaserat lärande mao grupparbeten hela tiden :(

Huga!

Alltså, jag fattar ju att man behöver öva sig även i samarbete-eftesom livet i stora delar-även på en arbetsplats-handlar om samarbete och teamwork. Men just i skoluppgifternas värld, blir det så drygt och ofta orättvist tycker jag. Och inte så verklighetstroget heller.

Steker en burgare och ska snart iväg på körövning.
Har huvudvärken from HELL och är skitless på exet som tjorvar med vilka dagar kidsen ska vara hos honom och hos mig. Ändrar sig hela tiden och jag ska liksom bara följa hans planer.... för jag har ju ingen rätt att ha NÅGOT annat liv än att sitta och bara vänta på att han ska ringa och säga att han måste iväg på nåt och jag måste ha barnen. Jag har inget emot att träffa mina barn, det fattar ni ju allihop, men om han säger att de ska vara hos honom vissa dagar så är det ju klart som korvspad att jag planerar in nåt annat skoj då.

Och föressten så vet ni väl om att det är MITT fel att han inte får sålt sin bil??? EFtersom det var jag som övertalade honom att köpa den... eeeeeh... not....

Grupparbeten har jag alltid gillat Om man hamnar i en grupp med någotsånär likasinnade...

Flamman, just det där-att det ska hållas på och meckas med fucking dagar hit och ändrade planer dit-det får det att krypa i hela kroppen på mig bara av tanken. Jag brukar dra det som ett argument för sambon de dagar han kör "jaha, men då är det väl bäst att jag flyttar då om det är så jävla..." Näru serru gubbe lilla, TRO inte att DET skulle vara den lätta utvägen.Då ska det vara FYRA pers som ska komma överens med varandra, istället för bara vi två, fall vi räknar med att båda skulle träffa någon ny. Och om orsaken till separationen är att vi inte kan kommunicera redan som det är-hur ska det bli lättare då, på avstånd, med dubbelt så många inblandade?

Fy farao! TACK och lov att jag inte har barn med något Ex!!!
Jag avundas dig verkligen inte.

Tyvärr (måste man väl säga, även om det kanske är en viss tröst för dig), så är ju inte din typ av historia och exemplen på idioti, alls något unikt.
Jag har sådana här historier från nära anhöriga och andra i omgivningen, så man inte tror det är sant. Och ändå är det sant.

Typiskt! Va ute en sväng ikväll och skulle shoppa lite. Glad i hågen åkte jag iväg och när jag väl kom in i provrummet så blev jag så besviken. Ser ju så tjock ut i alla kläder, man kan ju tro att jag fortfarande är gravid. Riktigt deppigt! Det värsta är att jag kände mig smalare för ett par veckor sen. Det är ju skit att man blir tjockare av för lite sömn! Räcker det inte med att man är helt slut och yr av sömnbrist? *deppig*

Det där har jag tänkt fråga, hur det funkar för er med flera barn som sover i samma rum. Väcker de varandra ofta? Mugglan har skrivit att Ada & Beda vaknar omlott, men vaknar inte den ena när den andra gråter eller stökar?

För övrigt funkar ditt omsomningstips jättebra, Mugglan! På dagarna sover Mini ofta i vagnen på terrassen och han vaknar nästan alltid efter en stund och gråter, men utan att riktigt vakna. Oftast räcker det att jag sträcker ut handen genom fönstret och gungar vagnen någon minut, sedan somnar han om. Ibland kan jag söva om honom ett par gånger. På nätterna har han aldrig (peppar peppar) haft några problem att vare sig somna eller somna om på egen hand men på dagarna behöver han lite hjälp.  

Stor kram till Heloise, så fruktasvärt för 22-åringens familj

Kan inte låta bli att fnissa åt din beskrivning av glasögonmarodören Elise Söta lilla tjejen