I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Han mår bra, verkar som att han lyckas släppa all sin ångest bara genom att veta att han bara kan sätta sig på en spårvagn o åka till en psykolog som kan ta emot honom samma dag. Tror det var mycket det som gav honom värsta stressen tron att han stod helt ensam i världen och helt utan hjälp.

Jag är förvånad men tacksam över hur lätt det gick.

PB-säg till svårmor att att hon kan laga så ni kan värma om det är så!

Han går inte mer på samtal med mig till skötaren. Vi kommer att få träffa läkaren när han börjat ta medicinerna. Till samtal kommer han att gå i samband med kontroller som blodtryck och pissprov och annat.
Han pratar ändå inte på de där samtalen, de var bedömningssamtal för att bedöma vad han "lider" av.
Kanske läkaren ordinerar någon terapi av något slag, jag vet inte.
Jag skulle gärna gå till familjerådgivning, men maken vill inte. Men vi får se vad läkaren säger.

Maken stör sig på att jag inte prioriterar städning och matlagning och tycker att jag ränner på för mycket aktiviteter i stället, med ungarna främst då.
Det kommer väl knappast ändras av medicinerna, men kanske hans toleransnivå ändras

Det har du verkligen inte gjort! Oroat dig i onädan har du däremot gjort!

Nu är det mig själv jag jobbar med här. Står i värsta moment 22.
I helgen skall orkestern repa hela helgen. På söndag kan jag inte vara med för då har vi andra planer här.
Däremot skulle jag kunna vara med imorgon, och jag går och stressar upp mig över att jag missar så mycket rep. Hinner och orkar inte vara med på allt då E tar tid och huset tar tid och energi.
Vi har även en hel del plock vi skulle behöva göra här i huset, sådant som vi inte hinner och orkar på vardagar, nästa helg kommer vi inte hinna med något. Alltså är det typ bara imorgon vi kan få något ordentligt gjort under den närmsta tiden.

Så här står jag och stressar upp mig för att jag kanske inte kommer vara med på repet och skulle jag åka på repet mår jag dåligt över det  vi kommer få gjort här hemma.

Moment 22

Maken som tycker att huset står kvar säger att han kan göra det han hinner om jag vill åka. Jo men jag vet ockskå hur mycket man hinner när man är själv hemma.

Oh jag önskar jag kunde säga något klokt. Det är ju ett dilemma när maken inte vill.

Har ni en rejäl kulturkrock hos er? jag menar anser han att det är kvinnan som skall vara hemma och fixa allt?

Hade gjort samma beslut som ni, ingen tvekan om saken! Sen är ju saken även den att du kommer inte att ha lika mkt tid med katterna heller.....det led vår katt väldigt av....jag tror han led så mkt av det så att han slutade äta...

Men det är så UNDERBART att höra att det är så bra med Elise så hon bara behöver syrgasmasken o du får pilla på henne utan att fråga om lov. Gläds så med dig....o ja....va man blir förälskad i sin unge.....hjärtat bara växer o växer i en så man ibland tror att det ska spricka!

Ja se dessa svärmödrar. Blommis, ja man kan ju tycka att hon borde fatta.
Alternativt säg till henne att strunta i er så kan ni fixa något själva sedan om det är så viktigt för henne att få veta NU.

YEEEEES!!! GRATTIS!!!!! Fru o Herr E!!!