I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

veterinär*

Nu har jag skrivit mer dumt än jag har rätt till.
Men det är så jag har känt... absolut inget ont mot någon.
Nu skall jag gå och lägga mig. Hela huset sover redan.

Heloise tufft beslut att ta, men ibland måste man tyvärr. Låter som ni tänkt klokt.

Lanovia, jag är väldigt glad att du förstod vad det är jag menar. För jag vill verkligen inte verka avig eller så. Men jag har tänkt en hel del på fenomenet som blev. Ffa med tanke på er som inte redan kände alla. Jag är nog egentligen den enda som vet vilka alla är.

Heloise, jag tror absolut att ni fattat helt rätt beslut. Tirza behöver solklart komma ut så hon kan hitta på annat än att sabotera hela ert hem, och gammkissarna skulle bara undra vad som hänt med deras värld.
Att ens fundera på att ta risker med lilla Elise kommer ju inte ens på fråga.

Jag hade gjort precis likadant.

Lanovia igen, det där sättet att uttrycka sig har jag funderat väldigt mycket över sedan jag joinade BT,  alltså när man säger "du har alla rätt att känna...bla bla" eller som du sa nu, "ja vet inte om jag har rätt att känna.."

Vaddå???? Känslor kräver väl ingen ansökan om känslolov? Man känner väl inte vad man känner för att man utövar sin rättighet i något avseende?
En känsla är en känsla och den kommer upp inom en helt oombedd.

Det kan vara destruktiva känslor, ffa om de tillåts styra över ens liv och påverka en så att man gör dumheter. Kanske kan de avfärdas som omotiverade, fåniga, oproportionerliga eller överdrivn. Och säkert är att alla aldrig kommer att vare sig förstå eller bejaka. Men det kan aldrig handla om att man inte skulle ha rätt att känna som man gör.
 
Känslor är dessutom betydligt lättare att hantera ifall man identifierar dem sådana som de är, erkänner dem för sig själv och sedan funderar på vad det är som lett fram till den känslan och ifall man vill göra något åt den, isåfall kan göra en plan. Ifall man vill ha mer av den så kan man göra en strategi för det med.

Tycker jag.

Heloise: Grattis till lilltjejen som firar 1 månad!! Härligt att höra att det går framåt. Satt precis och kollade på bilderna på henne på fb, hon är helt underbart söt och det ser ut som hon växt mkt på den här månaden...

Så du gissar oxå på att Villemoas pyre kommer 10 november, då är vi två

Underbara lilla Elise! Grattis på 1-månadsdagen ♥

Heloise; så bra att det löser sig med Tirza och ditt beslut vad gäller gammelkatterna är helt klart det humanaste.
Såklart går Elise i första hand. Nu blev det som det blev, det fanns inte i planerna, men som du skriver. Livet förändras hela tiden och man får anpassa sig. Ni gör helt rätt. Förstår att det är svåra beslut,men ni  är så kloka du och din man. Stor kram!!

Lanovia: Jag vet att ni inte har något emot att jag skriver om det som är min värld just nu. Jag känner inte så och har aldrig känt några sådana vibbar. Det är mer att jag "lovat" mig själv att inte låta detta uppta för mycket av tråden, jag blir less på mitt eget ältande bara. Jag vill engagera mig i ERA vardagsliv, glädjas och gråta med er. Inte bara grotta i mitt eget. Samtidigt så är det så skönt att få skriva av sig till er och få stöd, tröstande ord, andra synvinklar och frågeställningar från er underbara kloka människor. Det betyder jättemycket för mig. Det kan vara avgörande för om jag orkar ta mig genom dagen utan att bryta ihop eller ej. ♥

Håller med Blomman; man har rätt att känna vad man vill. När det gäller känslor finns det inga rätt eller fel. En känsla är en känsla, vare sig man vill känna den eller inte. Det är viktigare vad man gör med den känslan samt att fundera på dess ursprung.

Jag är gammal "tant" och jag har också undrat hur det känns för er som inte är anhängare av tanttråden att det ploppar upp en massa nya, tanter eller inte, här som inte presenterar sig och sin bakgrund. Man lämnar ut sig själv och vill ju gärna veta på ett ungefär till vem, och vad som fört den personen till den här tråden och hitta någon gemensam beröringspunkt. Så dina känslor Lanovia har jag inga som helst problem med att förstå. Jag förstår också att ingen "jagar bort" någon för den skull. Men som Blomman skrev, det är trevligt med en presentation iaf.

Så till dagens egoinlägg: Efter att ha haft en bra dag igår, tyckte jag, så skulle jag och maken sätta oss och tota ihop en annons på bilskrället. Direkt blev det bråk. Jag frågade i vilket skick vinter- och sommardäcken är. Då blev han irriterad, spärrade upp ögonen och sa typ att inte vet jag, varför vet inte du det, det är ju din bil, gå ut och kolla själv, bla bla bla. Jag behöll lugnet, men frågade varför han blir så arg, jag frågade ju bara. Han har ju hållit på och fixa med bilen och bytt däck så jag tänkte att han kanske vet. Han skrek inte men blev sådär upprörd och arg och tyken.
Sen kom han tillbaka och vi skulle fortsätta. Men då kände JAG att jag var arg för att han blev arg för en enkel jävla fråga. Så jag gjorde nån häftig, demonstrativ rörelse och slet till mig nåt papper eller nåt. DÅ blev han helt galen och började om allt som jag inte gjort där hemma när han var borta, utan istället hade jag varit och supit minsann, jalla, jalla, jalla.... Och sen sa han att han inte orkar leva med mig mer, att jag står honom upp i halsen att han vill skiljas och att bilen får jag sälja själv osv osv. Så nu pratar vi inte igen. Vet ni hur jävla jobbigt det är??? Han får bli arg och irriterad, men inte jag, för då bryter helvetet lös. Jag är ju ingen robot. Jag har en massa uppdämd ilska och känslor inom mig, varför har han ensamrätt på att få spela ut hela sitt register, men inte jag?
Nä fy fan. Jag vet inte hur detta ska sluta. Och igen så menar han att han inte kommer börja äta mediciner. Nähä.

*Gäsp*

*gnuggar sanden ur ögonen*

*hämtade maken vid tåget igår sen så är lagom pigg*

*antar*

*att*

*ni*

*vill*

*veta*

*hur*

*det*

*blev*

USCH

VAD

NERVIGT

SKA

ALDRIG

MER

TESTA

.

.

.

.

.

.

.

.

.

yfrog.com/5kouthkj

Till saken hör att jag hade jätteont på sidan av halsen, nån sena eller muskelfäste som gjorde (och fortfarande gör) vansinnigt ont, så jag var extra trött och irriterad.
Men att jag är sjuk, har ont eller mår SKIT, det spelar ingen roll. Det är ingen ursäkt att tex skita i att städa eller att åka till återvinningen etc. Nej, nej. Och absolut är det ingen förmildrande omständighet för att få visa att man blir arg eller sårad när han brusar upp. Nej, jag ska bara svälja och ta emot.

Snart ska jag till massören. Få se vad hon säger om knuten på halsen. Är lite orolig faktiskt.