Blommis: Håller alla tummar för er och ägget nu!!!
Och du har så rätt. Vi kan inte ta alla steg på en gång. Det är så mycket nytt att ta in nu, hela vår värld skakar. Jag behöver få ösa ur mig ilska hos nån utomstående. Den hjälpen har jag bett om nu. För jag villverkligen inte anklaga min make resten av livet för all skit han utsatt mig för.
Den dan han äter sina mediciner och de ger effekt, så kan vi säkert prata, kanske med hjälp av någon, om alltihop. Och den dagen han accepterar en diagnos, så är jag mer än redo att förlåta honom för allt och gå vidare. Men JAG behöver hans diagnos, mer än han själv tror jag. På nåt sjukt sätt. För annars så är han ju bara en arrogant, jävla idiot och då kan jag ju lika gärna skita i allt och dra. Men någonstans så vet jag ju att han inte är den där idioten som beter sig för jävligt, för jag ser ju så många andra sidor som är fantastiska och goda.
På jobbet har cheferna tagit min situation på allvar och vill erbjuda mig hjälp. På något sätt. Så här har gråtits på jobbet också idag...
Hade tid hos massören och hon löste upp de onda knölarna på halsen i nacken och det är underbart. HOn + en till har tipsat mig att gå till länets välrenommerade chiropraktiker som jobbar med balansering och kinesologi sedan 20 år tillbaka. Han har hjälp många som hamnat i livskriser. Kanske värt att pröva 
Lanovia: Skönt att maken verkar må lite bättre. Bara vetskapen att hjälp finns inom räckhåll gör säkert mycket. Stor kram till dig och ditt dilemma med moment 22.
Ja, hos oss har vi även en kulturkrocksaspekt som gör sig påmind ibland, det har du rätt i.
Ninnis: Jag hade TryggaBarn eller nåt sånt, från TryggHansa. Den var bäst då, när det begav sig.
Nä nu ska jag jobba lite och sen packa ihop o gå hem.
Kram!
