I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Fasen så snabb du är, Ninnis! *ser snobben spralla snabbare än snabbast*

Jag tror fortfarande att menopuräggen är guldägg, men jag förstår att det är en klen tröst just nu... KRAM på dig!

Tror jag osså....

Det hände en ganska märklig grej dagen efter återföringen. Efter mormors begravning fick jag jätteont i magen och lade mig på sängen. Då kom vovven och lade sig med huvudet precis ovanpå embryot. Han har aldrig legat så innan, både jag och maken tittade förundrat på varandra. Vovven bara låg där med sitt lilla varma söta huvud och tittade på oss. Det kändes verkligen märkligt.

Kan det ha varit så att han kände att det var något där som han skulle skydda?

Blommis: Kramar om dig varsamt. Jag tror också på guldägg, men vad tusan! Så jag önskar att du kunde få slippa alla dessa jobbiga känslor. *kramar om igen*

Och just det, något liknande ville jag säga till Fru E tidigare. Jag önskar så att du kunde få slippa må dåligt under ruvningen. *hoppas till tusen på ett plus*

Vet inte. Men *hjärtar gullhunden*

En av mammas hundar vilade med sitt huvud i mitt knä när någon av bebisarna började röra på sig. Hunden stelnade till och spärrade upp ögonen. Sedan låg hon blick stilla och lystrade. Hon tittade konstigt på mig under resten av kvällen.

Jag kom hem och hittade ett brev från FK. Har varit tvungen att läsa vissa delar flera gånger. Men: Havandeskapspenning beviljat! Där satt den.
Så när min halvtidssjukskrivning tar slut tar havandeskapspenningen vid och det känns mycket skönt.
Nu är det dags för en sån där morfar som Ninnis brukar prata om.

Kram på er.

Hurra vad skönt Daa

♥

Själv får jag skäll så öronen snart åker av för en förändring jag gjort i mitt arbete

Var beredd på det men känns aldrig bra men jaja life´s a bitch