• passionsblomman

    I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

    Allra käraste trådvänner.
    Vi går mot brons och guld september. Nya planer, nya val, nya möjligheter.
    Nu har vi följts åt så länge, så nu går det inte att släppa taget. Nu måste vi få veta hur fortsättningen som följer blir. För oss alla.

    Det är mer värt att ha varandra i de tuffa tiderna än vad ord räcker att beskriva. Det är mer glädje än någon kan fatta att få dela alla skratt och det goda som händer med vänner tvärs över alla avstånd.

    Det är med förväntan jag ser fram emot vår gemensamma höst.

    Ros

    "Det är inte så svårt att vara modig om man inte är rädd."/Mumintrollet

    Förra tråden:www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3749736.html


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-17 19:16
    Försöker lägga länken till gamla tråden igen då: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3749736.html
  • Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans
  • Norrskensflamman

    Tack Daa för kramen! 

    Alltså, jag avböjde inte kurator förstås, men däremot medicin vill jag vänta med tills jag ser hur det funkar.

    Situationen på jobbet bidrar självklart också till denna mentala utmattning. Läkaren sa att det är mycket bra att jag kommit dit i tid, så att jag inte faller djupare ner i en depression eller utbrändhet. Hon sa att den berömda väggen är nära men att jag kommit i tid gör att det finns hopp att förhindra att jag brakar in i den.

    Men när maken säger så där så känner man ju bara att de kan lika gärna lägga in mig på psyket på en gång

  • Daa

    Nämen hoppsan!
    Det blir en stor omställning i huvudet.

    När det gäller risker och ytterligare oro kan jag ju erkänna att det var hinkvis med sten som rasade från mina axlar efter RUL, då vi fick veta att våra små har varsin uppsättning av allt.
    Jag har nojjat länge över risken för förtidsbörd och nu har jag ju t o m blivit sjukskriven med det som anledning. Inte för att det finns något som tyder på att det är på gång, annat än just den ökade risken vid tvillinggraviditet. Varje vecka är en liten suck av lättnad och när (om) vi har passerat första halvan av december med tvillingarna fortfarande på plats i magen kommer det att kännas väldigt bra, för då skulle en förlossning inte bli väldigt tidig.

    Sedan funderar jag ibland över hur min kropp kommer att påverkas och hur jag kommer att må de sista veckorna och månaderna av graviditeten. Jag är glad för varje dag som jag får må hyfsat och inte har ordentligt ont.

    Så visst har jag tänkt att jag ur risksynpunkt hellre varit gravid med ett barn, men för det mesta är jag så glad över Axel och Fälga att jag bara känner mig priviligierad.

    Oj, det blev ett långt ego-inlägg, men jag såg ju att ni diskuterade risker kontra chans att bli tvillinggravid, så jag tänkte att jag kunde dela mina tankar.

    passionsblomman skrev 2010-11-02 21:06:28 följande:


      Daa, Mugglan i granntråden har just varit på UL och fått besked att hon väntar.....tvillingar!!! Det blir tvillingmorsor i båda trådarna samma år! Och hon som har ivf:at precis som jag, utan resultat, sedan skulle göra FET, men ställde n för cyken var konstig och sedan insåg att hon var gravid på den naturliga vägen så att säga. Och nu är det TVÅ!!!Innan dess har hunnit med ett MA dessutom. Hon är lika gammal som jag och den här resan harvarit deras syskonförsök. Istället för paniken att inte få bli tvåbarnsmor innan tiden rinner ut, blir det nu trebarnsdito. Ganska stor omställning i skallen....Skulle tro att ni två har ett och annat att dryfta framöver.
  • Daa

    Villemoa: Vilken terror tills de hittade hjärtljuden! *andas ut*

    Jobbigt med din syster. Hoppas du får känna dig bättre snart. *kramar om* 

  • Fjällbruttan

    Jisses, här händer det saker!!

    Villemoa, herregud så hemsk dag du hade igår!
    Önskar ingen en sån dag, och du ska absolut inte behöva ha en, höggravid och allt!
    Kramar om!

    *sätter dig i bästa sköna fåtöljen, lägger upp benen och sveper om en filt.
    Ställer fram en kopp thé och chokladpraliner och en såndär STOR cheesecake som vi fikade Ställer mig sedan bakom och ger nack och huvudmassage och försöker ge dig lite av din energi tillbaka*

    Kram kram kram kram kram!!!

  • Norrskensflamman

    Villemoa !!! Vilken dramatik! Fattar fortfarande inte hur läkaren kan "ta tag" i huvud och rumpa. Genom magen, utifrån liksom? Du måste ju vara full av blåmärken vännen ! Och vilken panik när ni inte hittade hjärtljuden... Jösses. Minns bara när T föddes och någon skalpelektrod glappade så hjärtslagen försvann på skärmen. Maken blev helt hysterisk!! "Plutten, var är Pluttens hjärta?!?!" skrek han helt förtvivlat.

    Ligger Puerto fortfarande som en fällkniv månne, eller mera som i vanlig fosterställning, vet man det? Lilla Puerto

    Men du , vad JOBBIGT med syrran. Detta är ju verkligen inte vad du behöver just nu. Du gjorde rätt som sa ifrån, men jag förstår att det gnager inom dig och att det suger energi. Här får du en stor, lång medkännande kram av mig. Och den lilla gnutta energi som finns kvar i Flamman ♥

  • Norrskensflamman

    Daa: så himla skönt att höra att du nu gått ner till halvtid. Hoppas du får må hyfsat fysiskt bra resten av tiden så du kan vila upp dig, och förbereda dig fysiskt och psykiskt. Axel o Fälga, hoppas ni stannar kvar i mammas mage långt in i december

  • Norrskensflamman

     


    Bobou skrev 2010-11-03 11:46:40 följande:
    Men fina flamman... Det där menar han inte egentligen. Han vet att det inte är så. Det känns så för stunden, just när han säger det, men inte efter att han fått tänka efter. Han bara tycker att det är skönt att säga det för att det är jättejobbigt för honom att tänka på sig själv som sjuk. Och att han vräker ur sig det ändå är en del av hans egen sjukdom. Du vet, och han vet, och vi vet, att du har alla rätt på din sida.

    Jo kanske är det så...
    Läkaren sa att det är ett av de stora problemen med ADHD (särksilt hos män, för kvinnor med samma diagnos brukar i allmänhet förhålla sig annorlunda till sin diagnos och acceptera den och vara mer öppna för behandling) att få dem att verkligen TA medicinen. Själva tycker de t ex att den inte gör nån verkan och att de lika gärna kan sluta äta den. Det är omgivningen som ser skillnaden. Själva brister de i självinsikt och reflektion på sig själva och sitt beteende.

  • Ninnnis

    Villemoa, vilken dramatik! Så skönt att det gick bra till slut. Men usch vad jobbigt med din syster... Stor styrkekram till dig!

  • Ninnnis

    Flamman,

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag är så glad att du har tagit tag i detta i tid. Både vad gäller dig själv och maken. Annars kan man ju undra hur det skulle ha gått.

    Jag hoppas SÅ att han får (och tar emot) den hjälp han behöver och att du får hjälp och stöd omedelbums. Stor kram vännen!

Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans