Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

    I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

     


    Norrskensflamman skrev 2010-08-24 11:49:43 följande:
      Glömde säga en sak: Är det inte liiiite humoristiskt att Norrskensflamman eg är namnet på en gammal kommunistblaska

    Med tanke av mitt val av sängkamrat tänkte jag.

  • Norrskensflamman

    Daa: RUL imorgon... Förstår att det är pirrigt! Hör av mig ang gips framöver, om situationen blir helt outhärdlig

    Villemoa; Åh så hjärteknipande med lilla Moa. Du ska se att hon haft det jätteskoj ändå på dagis, de brukar oftast sluta gråta så fort pärona är utom synhåll. Men du får väl kolla med personalen för säkerhets skull. Det går iv vågor också. Ibland helt plötsligt från ingenstans, har min K kunnat börja gråta ett par mornar när jag lämnat. Men det brukar vara snabbt övergående. T grät och var arg varje gång jag HÄMTADE då jag var mammaledig med K. 15 tim/v var alldeles för lite tid på dagis tyckte hon.
    Hoppas Moa är på gott humör i kväll och har haft en bra dag ♥

    Ingis; det är så märkligt det där att papporna inte HÖR och inte REAERAR när deras barn pockar på uppmärksamhet. När maken jobbade och jag var hemma så var det naturligtvis jag som tog nattskiften. Jag ammade ju dessutom. Men när jag började jobba och slutat nattamma, så trodde jag ju i min enfald att HAN skulle ta nattskiften, så jag fick sova när jag skulle upp och jobba.
    Hm, ja jag behöver väl knappast tala om för er hur det blev med det...
    Suck.
    Karlslok! Vore han inte så bra i sänghalmen skulle jag sparka ut honom direkt

  • Norrskensflamman

    Passion: Jag vet att du har rätt ang jobba 100%. Jag är oändligt tacksam för att jag har heltidsjobb. Vi är så otroligt beroende av min lön. Jag tjänar rätt så mycket mer än min man, så det skulle vara fruktansvärt kämpigt om jag gick ner på halvtid. Barnledigheterna har varit nog kännbara.
    Men jag har fått slängt i ansiktet att allt är möjligt (jag vet det), och att man kan välja att leva billigare osv. T ex inte bo i ett stort hus, ha två bilar, inte resa till farfar ett par gånger om året, inte åka slalom varje helg osv.
    Men... ja, vi bodde i en tvåa med T, sen när vi var på G med barn nr 2 så kände vi att vi inte ville bo kvar i det sunkiga bostadsområdet, särskilt som T ville börja vara ute och leka där. Så vi började kolla på större lägenheter i bättre område. Då kom vi fram till att i Norrskensland så är det nästan lika dyrt, ibland dyrare att bo i stor lägenhet som att ha egen villa. Så då var valet lätt.
    Men när folk börjar antyda saker om att prioritera så börjar man ju fundera på om man prioriterat rätt. Men ärligt, jag tror mina barn är jättenöjda och lyckliga med att gå på dagge o fritte och vara med mamma o pappa på kvällar o helger. De blir rätt less på oss under sommaren faktiskt!
    Så jag ska försöka vifta bort såna där tankar som ger mig dåligt samvete och sträcka på mig och vara stolt över att jag får det hela att gå runt. Tack Blommis!

  • Norrskensflamman

    Daa: Jag har blivit kallad "landsförrädare" och hört kommentarer som "sleeping with the enemy" så att bli kallad en gammal "kommunisth**a" skulle inte kännas konstigt alls Även om han är anticommunist nu. Men han har ett förflutet som liten Pionjär med röd halsduk! Gud, vad jag skulle vilja se det på foto

  • Norrskensflamman

    Axel är ett jättefint namn!! Veronika och Axel, då blir det Veven och Axeln

    Eller Axel och Fälga som du själv var inne på.

    Två mycket nära släktingar till mig har Axel i sitt namn. Superfint.

    Tur att jag inte hängde på BT när jag höll på med bebisverkstad, man verkar ju inte ha mycket att säga till om namnen här som blivande förälder

  • Norrskensflamman

     


    passionsblomman skrev 2010-08-24 12:45:01 följande:
    Axel heter min sons allra bästa vän. Det är väl ett jättefint namn?Mycket bättre än Kamrem och Drivknut iallalfall! Topplock och Förgasare känns inte heller så smickrande.men å andra sidan, så heter dagens namnsdagsbarn Bartolomeus.



    Nu måste jag logga ut, för jag skrattar så jag håller på och kissa ner mig. Kollegan undrar vad det är med mig. Slut på buschattet. Ska jobba sista kvarten, packa ihop och gå hem till min hostiga dotter och se till att hon får i sig lunch och hostmedusinen. Sen kl. 15 så ville T:s fröken träffa oss. Men maken kommer, som vanligt, inte med. Han skyller på benet, men han hade inte kommit ändå. Han är NOLL engagerad i ungarnas skolgång och föräldramöten och sånt. Tyvärr. Jo, han är noga med att det går bra för dem, men inget annat. Skitkarl. Men kan jag leva med det? Jo, än så länge.
    Jag är desto mer engagerad. Och så länge han är aktiv (vilket han verkligen är) i deras uppfostran, så är det okej.

Svar på tråden I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans