Angående sambons jobb;
Jag har en sådan där känsla man får ibland, att det löser sig. Kanske är det bara min försvarsmekanism-och sambon delar den inte utan deppar. (och blir tyvärr så himla stingslig då, inget konstigt, men trist) Men själv känner jag att "jo, men det kommer att ringa framöver och då har de en tjänst och så ordnar det sig" Och lite sådär att "ja, och det kan passa bättre, för nu blev ju ivf:en försenad och då hiner vi göra den så han slipper vara borta mitt i uppstarten"
Pratade med en tjej som jobbar där igårkväll. Hon sa att han asolut ska ligga på och fortsätta ringa och stå kvar i den där ansökningsbanken, för att visat intresse betyder jättemycket.
Föräldramötet var jättebra.
Eller, själva föräldramötet blev som det brukar mer av ett infomöte. MEN åsikten från andra mammor i gruppen kom upp, att det är trist att man som föräldrar aldrig träffas och kan diskutera saker, och bygga lite plattform för saker. Så att man känner varandra. För även på ett litet ställe så är det jobbet, barnen, djuren, maten, huset....och så rusar tiden på och man är som förälder rätt isolerad från vad andra mammor diskuterar med sina barn, vilka regler som finns i andra hem och så vidare.
Så, vi har bestämt att vi ska på helt frivillig basis bjuda hem på fika hos en familj och sedan bokar man ett nytt datum hos någon annan, och de som kan, vill och tycker att det är kul, träffas en vardagskväll.
Jag fick in min tanke, oro och fundering i kontexten att jag känner mig lite isolerad där i mitt hus och när man inte interagerar knappt alls med andra familjer, så blir siffror som de där nästan 10% föremål för väldiga funderingar, medan om man får träffas och prata med andra, så kanske man kan få se att den där tjusiga värdegrunden finns, annat än bara på papper.
...och sedan stod jag kvar med tre härliga mamor på skolgården och pratade i felra timmar! Föräldramötet var slut kl 20.00. Vi sa godnatt vi 23-tiden. sedan promernerad jag med den av dem som bor åt mitt håll och stod utanför vårt hus typ en halvtimme till.
DET var en värdefull kväll för den här nyinflyttade mamman kan jag säga!
Och vad gäller SD, så verkar det vara flera som hört ungdomar snacka i termerna av att man ska vara kaxig och rösta på SD i sitt skolval, lite radikal och cool typ. Bara för att väka reaktioner.
och många många tycker att vi hanterar invandrar- och flyktingpolitiken helt fel och så röstar man på de enda de tycker säger det högt. Lite så.
För övrigt finns det inte en enda flykting i vår by. "men alla vet ju hur mycket problem det är i grannbyarna"
Alltså ganska på pricken som jag trodde.
Hurgickdethurgickdethurgickdet? 
