I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Lanovia förresten, hur går det med vovven? Är hon intresserad av E? Har hon blivit vaktig?

Våra grannars dalmatinertik har blivit jättevaktig efter att de fick barn. Hon har tom. bitit till när någon har kommit för nära pojken. Och nu ska de ha en bäbis till...

Oh. 04.45... Nåja...

Fast lite mysigt var det ändå, för han gav mig en puss och peppade mig med "Imorgon kan du sova hur länge du vill" när jag snäste "Stäng av!" eftersom jag trodde det var lördag...

Daa, nässlor blandat i filen är perfa!

Lanovia, HEJJA!!!
 
Här måste jag än en gång stanna upp och förundras över hur folk tänker gällande barn till skillnad mot vuxna;
"Skulle DU vilja att någon pillade på dig, fjantade med idel lustigheter eller på andra sätt försökte gaska upp dig när du bara sitter och softar och försöker orka med alla intryck?"

Nä. Just det. Trodde väl inte det.

I rest my case.

Ninnis, visst är det bedrövligt att vakna sådär! Man bá NEJ liksom.....

Ninnis, hur tacklar ägaren den där dalmatinern då? Så får de ju inte låta henne hålla på. Hon ska ju veta vad för ansvar hon har och inte.
Dessvärre har tyvärr just Dalmatiner rykte om sig att inte vara så pålitliga och stabila i huvudet. Jag har en syrra som är uppfödare och hon säger att hon aldrig i livet skulle ha en dalmatiner i en barnfamilj.

Hihi.

Jag brukar kliva upp före maken, men i onsdags hade jag sovmorgon eftersom jag skulle vara på mvc först vid 8. Vaknade till av makens väckare (tror jag), men somnade om när han tryckte på snooze. Nära en timme senare vaknade jag av min egen väckare och tanken som for genom huvudet var "Va? Fick jag ingen puss??" Men maken hade inte åkt till jobbet. Bredvid mig sov han väääldigt hårt. "Nu skulle jag ha varit på jobbet" sade han när jag väckt honom och berättat vad klockan var.

Blommis, tyvärr tror jag inte att de har gjort så mycket. Eller, de har kanske försökt, men uppenbarligen inte lyckats eftersom pojken nu är 3 år och det fortfarande verkar vara ett problem...

Min kusin hade en dalmatiner tidigare. Han var jättefin och väldigt snäll, men något "stirrig" och nervös. Jag har läst att de avlas så hårt på utseendet att de liksom tappar psyket på vägen. Dessutom var det nog många barn som tjatade till sig en dalmatiner efter 101-filmerna, vilket som du säger inte alltid är en lyckad kombo.

Daa, hihi!

Det ska tilläggas att det är andra grannar som har sagt att hunden har bitit till. Matte själv har bara sagt att "hon har blivit lite vaktig". Sanningen ligger kanske någonstans mittemellan?