I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Jag går och går och går... Min lilla trötta sömnvägrar... Och vaknar mitt i natten för att klättra på pappa och somna på hans arm... Lilla snuttan min.

♥Lillskruttan♥

Jag har precis kommit in från en sådan promenad; en trött i vagnen som bara gnäller men vägrar stänga ögonen. men till slut så, nu borde jag äta lunch och stryka makens skjorta inför kvällens student.
Men först vill jag ju mysa lite med er.

Jag har verkligen insett hur bra sverige är, jag spenderar dagarna med att mysa med min dotter och träffa andra människor OCH jag får betalt för det. Tjoho!

Jo, det tycker jag nog. Glädjen från maj sitter ju kvar Otålig är jag fortfarande, men jag har bestämt mig för att njuta av sommaren och ladda batterierna inför hösten. Men visst hade det varit ännu lättare om vi hade ett datum att hänga upp det på. Sen har vi (maken) bestämt oss för att det bara ska gå vägen förr eller senare, och ibland vågar även jag tro det...

Själv då? Har du huvudet ovanför vattenytan?

*tummen upp*

Ninnis, jag bestämmer tillsammans med din make: Det SKA gå vägen, förr eller senare!

Naw, men lilla E då! Är du helt utmattad, din stackare?

Nu: lunch!

Nej när jag håller ordentligt nä. Men ibland har jag henne bara vilandes på höften eller vad som för stunden passar och då är det inte alltid jag hinner agera. Ni skall veta att det går fort. Jag menar om en person behöver 5s på sig från deta tt han gått ur bilen tills dess att E har bytt famn då kan ni tänka er. Men idag skall det hållas fast för kung och fosterland. För idag finns det många som kommer vara som gamar.
De skall absolut får hålla men lite finkänlighet uppskattas.

Jag förstår verkligen inte att det skall vara så svårt. Jag tycker det är en sådan fruktansvärd brist på respekt mot småbarn när man bara haffar dem direkt. Det är ju inte ens säkert de vill och det märker man ganska fort om man bara kommer innanför dörren och väntar några minuter så man hinner se hur humöret är.

Ninnis tja vi är väl relativt överens jag och P ialla fall. Han har nog inte den känslan av respektlöshet som jag har. Men när jag påminde honom om att min mamma ryckte E ur hans famn när hon bara var 2 dar gammal, då förstod han rätt snabbt hur jag känner det.