Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Jösses, nu har det hänt så mycket här i tråden som jag skulle vilja kommentera att jag blir helt svettig och vet inte var jag ska börja.

PB, fasen också att jag inte var här och läste när du mådde som sämst utan tittar in så här efteråt. Gissar att du inte är på topp nu heller men jag hade också velat skicka en kram när det var som värst. Jag får inse att jag ska vara oändligt tacksam för att jag har mina två små tjejer. Jag började bli nervös över våra sju försök för att få till Astrid men det är ju ingenting. Synd att du inte får det stöd från maken som du behöver. Det får inte alltid jag heller ska väl erkännas men just nu fungerar det mellan oss.

Tinga, din Japan-resa låter onekligen väldigt trevlig och intressant. Skulle gärna åka till Japan vid tillfälle för att se tehus, berg och körsbärsträd i blom. Just Lost In Translation är annars en av de uslaste filmer jag sett, höll inte på att ta mig igenom den, inte i min smak alls!

Parnassia, tur att det inte verkar vara kattbett, det har jag erfarenhet av när mina föräldrars katt blev påhoppad förra året, jäklar vad infekterat det blev. Hon fick gå med flera dräneringsrör och det var urknepigt att få det att läka minns jag.

Lapinette, vad kul med makens mc-kort och spännande bilköp! Tur också att ni fick bekräftelse från hotellet. Jag vill också ha choklad! Får se när jag lyckas ta mig till en vettig affär nästa gång, sitter ju fast här mitt ute på landet.

Hattis, vad skönt att du fått tid för VUL, håller tummarna tills dess!

Zesa, vi bor i Täby och båda barnen är döpta i Täby kyrka. Fast det finns ju fler kyrkor i Täby förstås och andra platser att gifta sig på också förstås.

Fjällbruttan, jag var tvungen att ta en kort skrivarpaus för att gå in i ditt galleri, jag blev så nyfiken och ni bor onekligen väldigt fint. Men så var det ju det där med tårtorna, jag har insett att om det så är det sista jag gör så vill jag lära mig att göra en sådan där båttårta, kan du inte berätta hur man gör, snäälllla?

Telis, jag tror absolut att man kan bli deprimerad på riktigt av att vara så trött, jag var nära med Iris men då fick jag ju ta alla nätter själv i nästan ett år medan maken låg bredvid och sov så gott och bara ryckte på axlarna och sa "men vad kan jag göööra". Iris var ju en snuttare på hög nivå, en gång i kvarten hela nätterna kändes det som, hon var helt hopplös. Astrid vaknar varannan timme kanske och vill snutta och då hinner jag somna om emellan, fram till typ fem - sextiden då hon börjar vakna till och då får man täppa till truten på henne lite oftare för att få ligga kvar i sängen fram till sju - halv åtta. Men vad trist att du inte kan sova fast att det inte är du som har ansvaret på nätterna, jag trodde ju först att det var där problemet låg. Jag kan inte heller sova om jag bara har en halvtimme på mig så det är ingen idé att jag går och lägger mig på dagarna. Jag gissar att även om det var maken som hade hela ansvaret på nätterna så skulle jag ligga vaken för att kolla så att det fungerar för jag skulle inte lita på att han vaknade fastän barnen skrek.

BS - hur är det på Öland?

Fjällbrutttan igen, så du utvecklade aldrig några antikroppar mot barnet eller så? Det lyckades ju jag med nu sist utan att ha GBS och vi strular med det fortfarande, hon äter järnmedicin och vi får inte den försäkring vi vill ha osv.