• Daa

    I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

    I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!

    Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.

    Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.

    Förra tråden:
    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html

  • Svar på tråden I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan
  • Ninnnis

    Fru Sy, jag skulle nog kunna skriva en lång plus- och minuslista om att vara veckopendlaränka, dock inte med barn. Det är ju väldigt individuellt vilka behov man har, därför är det svårt att råda andra. Är det tidsbegränsat till ett år? Då är det nog lättare att stå ut med. Min make har veckopendlat i två år nu, och vi vet fortfarande inte när det blir ändring. Det hade varit betydligt lättare om det fanns ett datum att förhålla sig till. Men det är inte lätt, ni måste nog gå på magkänslan helt enkelt...  

  • Ninnnis

    Kan tillägga att vi har kommit till en punkt nu där vi känner att den högre lönen inte är värt någonting egentligen. Den kompenserar inte längre för det negativa som pendlingen medför. Men hade det bara varit ett år så hade det nog gått bra.

  • Fru sy

    Ja ninnis i såfall vill vi båda att det skall vara tidsbegränsat och det är väl så det ser ut nu, typ 1- 1½ år. Men det är ju inte nu direkt vilket gör det ännu svårare eftersom vi inte vet hur det ser ut här om något/några år. Eftersom han iså fall skall säljas in kommer det troligen tas upp snart men inte bli aktuellt förrens om 1-3 år kanske...

  • Fru sy

    Det är ju den inställningen jag haft innan Ninnis, att inga pengar i världen kan kompensera. Men sen vet jag inte om jag är tramsig om det bara handlar om 1 år. Sen kan ju 1 år vara lång tid oxå, om man leker med tanken att vi har en liten då så får man ju liksom inte tillbaka den tiden man missar där... Men som en kompis sa att man får ju hela fredagen i stället för någon timme varje kväll...

  • Aleta
    Fru sy skrev 2010-05-07 16:34:52 följande:
    Kanske en dum fråga men hur skulle ni ställa er till att er man jobbar iväg mån-tors när ni har små barn?Mannen kommer troligen bli erbjuden att jobba i finland, då med ruggigt bra lön. Jag är egentligen jätte emot veckopendling men får ju erkänna att pengarna lockar endel. Vi skulle då kunna totalrenovera huset under det året han är iväg samt att jag jobbar halvtid, så jag hinner med både gården och våra förhoppningsvis framtida barn?Han har inte blivit erbjuden något än men vi vill ändå veta var vi står i detta, eftersom det är riktigt möjligt att det blir aktuellt...Det är svårt med eftersom vi inte vet hur vårt liv ser ut om något år, är det barn med i bilden ser det ju väldigt annorlunda ut mot idag...
    Här kommer jag! Hejhej Passionsblomman!

    Precis så där har vi det, vi bor i Småland fast min man jobbar i Stockholm. På söndagkväll skjutsar jag honom till tåget som går 18:05 och på torsdag förmiddag hämtar jag honom vid tåget klockan 10:05.
    Att han inte är borta längre beror på att han bara jobbar 80% just för att inte behöva vara borta så länge. Allt detta funkar jättebra för oss. Fast jag har en liten fördel i och med att min mamma bor i samma hus, så jag har ju en del avlastning. Just nu har jag inget jobb heller så det är bara ta hand om hus och sånt.


    Vad gäller barnen så funkar det jättebra, speciellt sedan vi började använda videochatten via gmail. Förutom att det är gratis så kan ungarna visa upp sina teckningar och se sin pappa. Den minsta vill ibland videochatta med pappa när han är hemma till och med.


    Det blir alltid så att min man sköter läggning av barnen de kvällar han är hemma, dels för att han får vara mer med dem då, men även så att jag får sitta och slöa i soffan och se på TV/spela datorspel/läsa en bok i lugn och ro. 


    Vi tycker båda att det funkar superbra och är riktigt lyckliga. Man saknar ju varandra lite under veckorna och det tar man gärna igen när han äntligen är här och ungarna sover.


    Min man har det egentligen värst eftersom han saknar ungarna ibland. Den ena är 6 år och den andra 2,5 år. Min man tillägger här att samtidigt så har han det väldigt bra, för han får sova om nätterna och göra vad han vill på kvällarna när han är i Stockholm.

  • passionsblomman

    Jaaa, när det är ett spädbarn kan ju även sena kvällar innebära lite tid för den som jobbar , men när barnet är lite större och lägger sig vid 18.30-19 så sover det ju när man kommer hem. Det är hemskt och jag led när jag jobbade sent i butik och inte fick vardagstid med min pojke. Det han främst kommer att missa är ju tveklöst rutinerna.
    Sedan är det ju väldigt mycket hur man är själv. Jag trivs egentligen rätt bra med mycket ensam tid och rår mig bra själv, men skulle däremot inte vilja rodda allt som storhandligar och så själv.

  • passionsblomman

    Hej hej Aleta (det var Aleta jag hämtade Fru Sy) Förresten så kan jag meddela er två att ni bor bara ett par ynkliga mil ifrån varandra. Jättenära!

  • Fru sy

    Tack Aleta, var härligt att höra någon som har det så där det fungerar. Hur länge har ni haft det så? Så vi bor nära varandra, jag är ju oxå smålänning

  • Fru sy

     


    passionsblomman skrev 2010-05-07 17:22:49 följande:
    Hej hej Aleta (det var Aleta jag hämtade Fru Sy) Förresten så kan jag meddela er två att ni bor bara ett par ynkliga mil ifrån varandra. Jättenära!

    Tack blomman!

  • Daa

     


    Ninnnis skrev 2010-05-07 14:39:34 följande:
    *glad*

    Det glädjer mig. <`=={#lang_emotions_smile}==´>

Svar på tråden I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan