Satans, helvetes, jävla, förbannade +?&%¤#z@§x*^¨SKITMORRON!!!!!!
Nu har jag varit preciiiiiiis en sån där HEMSK morsa som jag INTE vill vara (typ som Heloise beskrev här ovan) och gapat och skrikit mig BLÅ på ungarna imorse.
Jag orkade inte tjata om samma sak igen som jag gjort i ett halvårs tid nu, nu vrålade jag så håret fladdrade på dem båda. Och sa att om de inte från och med imorgon slutar att leka, göra grimaser och reta varann istället för att äta sin frukost och klä på sig, så att de inte ens är påklädda vid den tid jag borde vara på jobbet, så då åker jag och lämnar dem ensamma hemma imorgon. Jag kommer en halvtimme försent VARJE morgon. Den äldsta började gråta förstås.
Såklart att jag inte skulle lämna dem, men det brast för mig. Det hjälper inte hur tidigt jag än stiger upp, hur mycket jag än förbereder med kläder och ryggsäckar och frukost. DEt hakar upp sig när de ska äta och klä på sig.
De är 7 och snart 5 år, jag ska väl fan inte behöva mata och klä på dem???!!! De klarar det alldelse utmärkt på dagis, varför inte hemma?!?! Men tydligen så är det så jag måste göra; sitta och mata dem sked för sked, var för sig och sedan klä på dem var för sig. Låsa in den andra i rummet brevid medan jag klär den första...?
Jag VILL verkligen inte skrika åt dem, men de lyssnar inte förrän jag gapar
MEN, i affären hade jag gjort samma som den mamman gjorde. Bestämt själv, låtit ungen låta hur illa som helst, hållt god min och handlat färdigt. Men när det gäller att ta sig iväg till skola och jobb så vet jag inte vad jag ska göra. *olycklig*
Känns inte som att jag vill slita upp dem kl 5 på morgonen för att de ska hinna äta frukost och klä sig med snigelfart, lek, bus och tjafs i två timmar.
Jag är hemsk, jag vet...
Jävla skitdag det här!