Jag står på huset och därför står jag på lånet, skitkorkat jag vet, men jag var knappt 18 år fyllda och bodde hemma när det hände och jag ville bara hjälpa mina föräldrar.
Nu har jag pratat med pappa och gapat och skrikit och gråtit, det känns lite bättre nu. Han får göra vad han vill men jag ska inte fortsätta stå på huset. Det hjälper ju inte anmärkningen men det kan iaf inte bli några fler. Tack för kramarna tjejer!
Jag vill inte att ni ska tro att jag är en wt skata, jag är super ordentlig men med jävligt struliga päron!