MAJ 2010 del 4

patrikoannika - Vad gulligt av din mamma!

Tjo på er!

Välkomna hit DooDoo och affepaffe! Kul att det fortfarande droppar in nya! Ni är båda upplagda på listan! :)

PatrikoAnnika:
Kul att vara med i tidningen, men jag antar att du inte köpte någon där då? Kul att få sin mammas ring! :)

Mamma nämnde för mig sist i telefon att jag ska få min mormors gamla vigselring också, men det lät på henne som om hon inte ville att jag skulle smälta ner den utan ha den som den är. Vi får väl se vad jag tycker om den när jag får se den. Kul att kunna använda en gammal "släktklenod" iaf! :)

Majsan:
Hur kommer det sig att ni inte tar ditt ovanliga namn allihop då? Du kanske sagt det innan, men jag minns inte så ifall *glömsk*

Nä, nu ska jag fortsätta "montera" ihop korten för på onsdag ska de på lådan! Wiiho!

Lite jobbigt är att jag pratade med mina kära barndomsvän för några dagar sedan, och helt plötsligt frågar hon om jag har nåt för mig den 5 juni.
- Eeeeh, nä det vet jag inte, ljuger jag.
Då är det stand-up-festival i Stockholm som vi åkt på några gånger innan, och nu pratar hon sig varm om att vi tre vänner bara MÅSTE ju åka dit i år igen. "Ja det vore ju jättekul" svarar jag. Och visste vore det superkul, men jag kommer nog vara liiiite upptagen den dagen typ
Nu har min vän skrivit på både facebook och sin blogg att vi ska dit den 5 juni och det ska bli så kul och bla bla bla.
Jag vågar ju nästan inte skicka inbjudan till dem nu, de kommer ju bli alldeles arga på mig, haha...

Nopp, vi köpte ingen ring där...

Men vi tänker nog smälta ner de ringarna som jag fick av mamma. Eller smälta ner den ena och ta stenar från den andra. Mamma VILLE att vi skulle smälta ner och göra till vår egen. Kanske beroende på att mamma och pappa skiljde sig. Inte för att det beror på själva ringen... men det kan kanske kännas lite konstigt för mamma. Annat hade det kanske varit om det var en supergammal ring som gått i arv i generationer. Då hade man nog haft den som den är...

Men nu blir det ju huvudbry över hur man kan göra med de två ringar vi fick....

Är jag för bridezillig om jag skriver om adresserna på fint papper och klipper ut och klistrar över mina fula handstil på kuverten??

Martina vi tar inte mitt namn allihopa därför att sambon VÄGRAR totalt att byta. För mig är det super viktigt att vi heter likadant annars kan vi skippa och gifta oss. Vi har haft den här diskussionen 1 miljon gånger då vi hunnit vara ihop i 14 år. Nu sak jag bara förlika mig med mitt nya namn.

Vad gulligt av din mamma "patrikochannika"! men prata med en guldsmed, de brukar vara duktiga på att ge förslag på vad man kan göra!

På tal om det här med namn, hur är det nu? får man inte ha dubbelnamn längre? är det så att man isf måste ha sitt gamla namn som mellannamn om man vill behålla sitt eget och samtidigt ta killens efternamn? min pappa är helt inne på att jag skall behålla mitt, då det inte finns någon annan i släkten som kan föra namnet vidare (bara tjejer...det är dock inte så orginellt och sambon vill verkligen behålla sitt...svårt... för om man får barn nån gång, så kommer de väl ändå inte heta mitt namn automatiskt om det bara är ett mellannamn? jaja vi har några månader på oss att tjafsa om det där

hur gör ni andra? tar ni killens eller behåller era?

Jag byter gladeligen bort mitt -sonnamn till killens lite ovanligare efternamn. Så inga diskussioner eller tveksamheter där alls, som tur är.
Kommer kännas vääääldigt konstigt dock att presentera sig med ett annat efternamn, och skriva en annan autograf. Kommer ta tid att vänja sig.

Är det för tidigt att börja öva på sin nya namnteckning haha

Jag byter efternamn men det känns inte helt ok, vi har ovanliga namn båda 2. Men eftersom sambons frieri lät såhär: "jag tycker att vi ska ha samma efternamn hela familjen innan barnen börjar skolan" så va det bara för mig att byta då jag va dum nog att gå med på att byta namnen på barnen när de föddes.
Men det kommer nog ta ett tag att vänja sig, tycker det låter jättekonstigt