Livets viktiga och oviktiga frågor

Muggles: Ja PRECIS sådär är det! Det är liksom point of no return och då känner man lite att hallå...tänk om jag vill returna då...

Kängu: Åh vad kul med nya att umgås med! Det ska jag också hitta sen hade jag tänkt.
Hihi, nu ringde sambon och han undrade "vad håller ni PÅ med" bara för att det tog lite tid innan jag tog telefonen.
Ja? Jag var i köket och tlefonen uppe i TV-rummet och sonen svaradde och sedan rusade han nerför trappan för att ge mig luren och då var jag redan på väg upp, med fikabrikckan i händerna så han fick vänta tills jag gått upp...

Snacka om att vi är vana vid den lilla stugan, där man svarade efter en signal.

PB: härlig känsla att inte hinna fram till telefonen eller hur! Här hemma lyckas vi sällan hitta en (trådlös) telefon att svara i innan de fyra signalerna gått fram!

Muggles: klart ni ska ha huset!

Varit hos doktorn. Han hade inte glömt kärlet jag sett utan det var tydligen av en sort som skulle injektionsbehandlas vid nästa besök. Men han gjorde det på en gång istället. Och "hålet" var helt normalt och kommer läka ihop så småningom. Känner mig väldigt lättad! Och så fick jag beröm för att jag gick så bra och inte haltade (vilket de flesta brukar göra tre dagar efter op). Jag sa att jag har visst ont men att det gäller att hålla skenet uppe!

Åh vad skönt AM! Vad gött!

och ja, vi måste nog skaffa en trådlös lur till, för annars får man ju springa benen av sig...

*sladdar in mer sansad*

hej alla!
Idag känns det lite bättre, eller mycket bättre. Och lite fånigt att jag blev så urbota jävla dramaqueen och cykalnde hulkandes och svärandes och hade så många elaka tankar att P blev rädd för mig men efter lite te och wienerbröd, som han åkte och handlade till mig, så kändes det lite mer hanterbart. men fortfarande helt overkligt det där att andra kan få det så himla lätt, det där som är så abstrakt i våra ögon.

jaja, I will survive. En vecka till i alla fall. om inte tantfan dyker upp tidigare.

BS
Förstår om du blev skogstokig på din man. Hoppas ni ändå blivit sams nu och att han lovat bot och bättring med råge.

Muggles
ååhhåhååhåhååh vad kul med Huset!!!

Liten
Grattis chefen!!!!!!!!

EA
*viskar* hur gaur det? *kläm, kläm*

Fy fasen, nu börjar det kännas att det är hödt. Mössa och vantar på i morse och sadelmuff! Men ändock en frusen stjärt. Dags för en riktig tryckare i besticklådan. Spppooooooooonaaaaaaaaaa ffsssssssss!

Muggles: Ooooh, två bra besked alltså! Framsteg på husfronten, och ett minus Grattis!

Kängu: Kul att ha hittat trevligt sällskap i hålan (Fast jag har ju bokat in framtida tumhållning för att du får drömjobbet och att det blir flytt för er , väntar bara på att nästa plusvåg ska komma så att det finns litet tummar lediga...)

PB: Trevligt med lyxproblemet att knappt hinna svara i telefonen Förstår att det känns märkligt att ha lämnat sitt hem, men ni vänjer er nog snart.

Nenne: SKÖNT att höra att du mår bättre idag, förstår fullständigt behovet att bryta ihop litet. Och självklart kommer du överleva, men jag håller alla tummar, tår och utstickande delar jag har på kroppen (vilket numera även inkluderar min navel...) för att du ska få "överleva" uppe bland de rosa gravidmolnen...!

AM: Skönt att få det bråcket fixat också, så att benen är totalt snygga när råbiffsstadiet och de efterföljande färgrika stadierna väl har lagt sig

Nenne: hur hjälper besticklådan mot den frusna stjärten?

Muggles - Åh vad skönt att du fick ditt minus! Bra att du mötte en grundlig läkare oxå. Hellre ett extra test än tvärtom i vårdsammanhang tycker jag.
Verkar ju superlovande med huset oxå! Chansen att de väljer samma mäklare måste väl ändå vara ganska stor? I synnerhet om han dessutom har nya köpare på G... Stort grattis till båda beskeden iaf!

PB - Kunde inte annat än att skratta lite åt era problem med att hinna till telefonen Tar nog ett tag innan ni vänjer er, och sälvklart är det jobbigt att lämna en plats som har varit "hemma" under en så lång tid. Men det brukar gå förvånansvärt fort ändå att ställa om. Jag kan tänka på det ibland, hur anpassningsbar människan verkligen är.

Kängu - Vad kul att du hittat lite folk att umgås med. Sånt är verkligen så värdefullt! Många verkar verkligen hitta vänner för livet i sina sk mamma-vänner

Nenne - Förstår verkligen att det brast för dig igår. Livet är verkligen inte rättvist. Hade det varit det så hade du & P haft en bunt ungar vid det här laget... Kram!

Ore - Taskigt med kollegan och lönen! Det skulle jag absolut ta upp med chefen om jag vore du... Det är skitjobbigt att förhandla om lön tycker jag, men det är knappast någon som tackar en om man låter bli heller. Ibland önskar jag att jag var lite mer som en kille när det gäller sånt. Hoppas att du lyckas iaf!

Liten - Stort jättegrattis till jobbet!!! Vad kul! Hur berättade du nyheten om bebisen då? I samband med beskedet eller gjorde du det innan? När börjar du? Hur gick det med kollegan som "tävlade" mot dig? Får han ditt vik? *nyfiken i en strut*

BS - Hoppas det gjorde susen med en god natts sömn... Det lät verkligen inget kul att bråka så somni gjorde igår. Jag har full förståelse för att du lackade ur. Men jag kan ibland själv märka, både på mig själv och maken, att ju mer man är ifrån Matilda, desto mindre lyhörda blir vi. Jag minns (när jag var hemma) att jag tyckte att min make kunde ta ett större ansvar när han kommit hem från jobbet, men att det oftast ändå blev jag. När situationen sedan blev omvänd och jag var den som var borta mest, märke jag att jag backade och lät maken sköta huvuddelen. Så konstigt eftersom jag ändå reflekterat över det innan. Givetvis är det inte ok, men din make kanske fortfarande var i jobb-"mode"?

Sweet - Trist att lilltjejen är sjuk! Hoppas hon piggar på sig snabbt och att du och maken slipper!

EA - Vet att jag inte ska spä på det hela, men det är ju vääääldigt spännande...

PB
sorry, min Hegerforsare, vi ska ligga sked alltså och värma min röv.

Ååååh jag ser dig framför mig i ditt törnrosaslott, ta det lugnt och bo in dig (er!) nu!!! Kartongerna kan väl stå kvar där ett tag till, ni ska ju ingenstans.
Och så tänker jag på dig varje gång jag ser min ståtliga passionsblomma i vårt vardagsrum som nu blommar för fullt!

Ore
en navelhållning (oooh en sån har jag aldrig fått! Gullle dig!) tar jag så får du händerna över till fler.

AM - Vad bra att det faktiskt inte var ngn miss, utan att läkaren hade en plan för det hela. Snacka om att du kommer att ha snygga ben till beack 2010!!!

Det där med utploppande navel var en skräck hos mig faktiskt under min graviditet...