Livets viktiga och oviktiga frågor

nä, än han heter det väl?

Och jo, det blev lite många olika faktorer i tillvaron så det körde ihop sig.

Det visste jag skull komma. Jag har brutit upp förr så jag kan de olika leden. Det finns en sorg i att lämna ÄVEEN om man åker till något man tror på.
Sista morgonen i stugan steg vi upp vid 05.15. Dimman for över sjön i böljande slöjor och soluppgången färgade hela fältet i guld. Allt var HELT stilla och så vackert att man tappade andan.
Jag fotade lite innnan vi städade vidare. Det är jag glad för.
Trodde att eftersom huset nu var tomt och ekande omysigt skulle jag kunna stänga och låsa utan tårar. Jo tjena!

Alla våra minnen sedanvi blev sambos är i den stugan och däromkring. Klart det känns att låsa dörren och ge nyckeln till någon annan.

Det är verkligen tydligt i vården både när man råkar på de dåliga och de bra! Man är så beroende av att de är bra, så när de är dåliga är det katastrof. Och när d e är bra vill man ge dem stora blombuketter!

Det här var ju fint men med budgivning hamnar man ju på 4milj iaf:
www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/519901

PB: ja där ser du - jag är helt förvirrad i kolan. Brukar inte ha svårt för korrekt svenska men nu är det snurr snurr

Förstår dig helt och hållet känslorna med att lämna ngt där man ändå trivts. Jag tror det kommer att bli samma känsla för oss om/när vi flyttar från vår 4:a som vi har trivts så otroligt bra i (och fortfarande gör). Stadsdelen vi bor i är dessutom min favorit - där har jag bott i omgångar i mitt liv och alltid trivts bra (lite "söder-känsla" om man ska jämföra med ngt folk nog känner till).

Lappis: ja jag hade faktiskt för mig att det var du som frågade om huset... Hade tydligen inte så dåligt minne ändå. Nä om man skulle ta och förbereda ett kundmöte imorgon bitti, ska ju tydligen dyka upp lite högdjur...

passionsblomman - så klart det är en sorg att lämna även om man vet att man går till något bättre.

Ja visst är det såklart? Fast en del tror att nu är det lisom klart och nu ska man bara vara jättetoppenglad och tycka det är skitkul att packa upp allt man nyss packade ner.
Shit! Det känns ju knappt som att man är hemma hos sig själv ens. Och kartongerna vill man närmast kräkas i.

Och "hemma" ligger 40 mil bort, som om man vore på semester ungefär, fast har med sig ovanligt mycket grejor...

Trots att det på sätt och vis suger att sambon inte är här-särskilt för vår sons skull, så är det ändå rätt skönt att jag har tiden mycket öfr mig själv nu, då kan jag sitta häroch koma lite som jag tycker och som det faller sig. Det behöver jag.

Alldeles snart är hemma här, där jag är. Det är gött.

Jag får alltid sådan där sista-minuten-panik när jag till slut är "framme" och ska göra ngt jag vill och har väntat länge på att få göra. Tex när jag åkte till Australien för att plugga så höll jag på och fixade en hel termin med alla papper och intyg och fan och hans moster och bara längtade tills det stora äventyret skulle börja. Och sedan när vi landat i Sydney (jag och min dåvarande) och satt i taxin påväg till vandrarhemmet där vi skulle bo de första nätterna så satt jag och tänkte på vad 17 jag skulle göra om jag inte skulle komma att trivas där. Vi skulle ju vara där i ett år utan möjlighet att åka hem. GAH! Men jag trivdes väldigt bra (trots intensiv hemlängtan också).

Så är det nu också: sålänge huset är onåbart (de andra har inte bestämt sig osv) då bara VILL man det här. Och så fort det börjar bli allvar så kommer tanken "men är det säkert jag vill det här nu då". Men det är bara kalla fötter. Tror faktiskt inte jag fick det när jag gifte mig dock, det är väl enda ggn det inte har hänt (med stora grejer). Det hände definitivt när jag fick det efterlängtade Moa-plusset (tänk att Moa en gång i tiden har varit ett "plus" ).

Hej vänner!

Liten, STORT grattis!!! Ljudet av magen som släpptes ut hördes hela vägen hit Och du, klart att du ska ha högre lön!!!!

Mugglan, super med både huset & minuset!!! JIPPIE!!!

Ego- jag är glad idag, för jag har hittat lite gulliga bebismammor att umgås med här i hålan. Särskilt en tjej gillar jag supermkt. Känns kul!!!

PB- det tar ju alltid lite tid innan man känner sig hemma!