Livets viktiga och oviktiga frågor

Gomorron gomorron!

Ore, hälsa din man från mig att om du avstår en del träning, vin, mat, resor mm i nästan ett år för att sen som grande finale trycka ut en vattenmelon genom ett alldeles för litet hål och som grädde på moset få såriga bröstvårtor och alldeles för lite sömn så är det det MINSTA han kan göra att följa med på ett par föräldrautbildningstillfällen.

GRATTIS Snaily till kopplet! Puh, nu kan man sova lugnt på nätterna igen.

Telis: Hihi, hade faktiskt ganska exakt det argumentet igår... Jag lägger ner nio månader på att vara gravid och han kan inte ens lägga 4*2,5 timmar???

Skönt att höra att jag har rätt och han har fel, eftersom det är precis så jag tycker... Nu ska han få smälta argumenten i några dagar, innan jag tar upp det igen... Jag har ju fortfarande två veckor på mig av bearbetning

På hans plussida så kom han igår på att vi borde åka bort någonstans, över en natt eller så, och bara ha det mysigt

Snaily: Jag hör av mig om jag behöver låna kopplet Kul att du fått hem det och att det motsvarade förväntningarna. Korven måste vara ruskigt snygg nu med det exklusiva och svårfunna kopplet...!

Ro hit deppmanteln - jag har en väldigt ledsen och sorgsen dag idag

Blev avbruten av sambon igårkväll, hade tänkt kommentera mer. Att Ores man fortfarande inte vill följa med på föräldrakursen missade jag helt, klart han ska med! Det är bara att bita ihop, oavsett om han tycker det är töntigt eller onödigt, spelar ingen som helst roll vad hans kompisar tycker (för visst var det de som hade uttryckt sig negativt kring föräldrakursen tidigare?)! Grrr.

BS - Alla barn är olika, så testa med bebis bak först (men att åka med en till liten iris bak förstår jag om du inte vill). Och om det visar sig att ni måste flytta bak Iris, kolla godkända vikten för stolen. Vi håller på att leta ny stol till conny eftersom han sitter (sover) dåligt i den vi har, och har förstått att det är många som inte är godkända för mer än 18kg bakåtvända i baksätet.

snaily - Grattis till kopplet, skönt att det löste sig! Och vilket engagemang det blev i tråden!

piggis - Här är det också 15h för syskon, men eftersom vi skolar in nu känns det inte som något större problem (conny kommer inte ha hunnit vänja sig vid något annat), förutom för mig då. Men sambons pappa och mina föräldrar kommer att avlasta, ovärderligt att ha dem nära!!
Såå läskigt det här med mola! Tur att det är väldigt ovanligt iaf, måtte ingen i tråden någonsin drabbas!!!!! Måtte är nog förresten ett ord jag aldrig skrivit förut.

Ååååh, muggles.
Stora varma kramar och mycket bubbel (bubbel funkar alltid, fast du kan få sprit också om du vill) under deppmanteln. Ska jag baka en kladdkaka också?

Nä, usch, vad jag lider med dig. Hur mår du fysiskt, blöder du, har du ont?

mugglan - skickar över deppmanteln för den behöver jag inte längre och en gäng varma kramar.

Ore - alla har redan sagt nog men VAD FASEN!!! Är det bara du som ska ha barn eller....???? Vill han inte vara delaktig?

Ego - själv drömde jag inatt att jag plussade. Så mycket för att jag hela tiden talar om att jag inte alls tänker på när jag har ÄL, mens numera och mår så bra. Scary, det ligger där bak i det omedvetna och trycker fortfarande. Ja, troligen lär det nog göra det ett bra tag framöver. 3 år med ständiga försök och ångest lägger man nog inte på hatthyllan så där i ett svep.

Koko: nä inget ont. Hade lite magknip igår men det försvann. Blöder lite fortfarande men inga mängder. Men tänker på alla de andra (Liten mfl) som plussade nästan samtidigt med mig och som redan har fått mage...

Kladdkaka ja tack!!! Sprit känner jag aldrig för när jag är deppig... Men mamma är här och kramar om mig.

AM - Påminn mig om vad det var man skulle använda för att märka barnens kläder?!

lappis - Att du drömmer om det är väl ett tydligt tecken på att hjärnar håller på att bearbeta det åt dig. Som du säger, det är ju inte bara att stänga av något som man engagerat sig så fullständigt åt i 3 år! Det viktiga är väl att du känner att det är rätt beslut ni tagit.

Ore: jag har väldigt svårt att förstå din man faktiskt - men kämpa på så kanske han ger sig. Han verkar ganska...bestämd av sig (tänker på alla förslag kring huset som du presenterar och som han dissar utan att ha egna...)

Lappis: klart att det är svårt att släppa bara sådär efter 3 års försök!

muggles - Usch, förstår verkligen! Det ÄR ju en sorg och man FÅR sörja, bör nog till och med. Klart att det gör extra ont när andra ligger nära i tiden och får det du har förlorat. Skönt att du inte har ont längre iaf (även om det inte är någon tröst), och jättebra att du har mamma hos dig, är det någon som kan trösta och pyssla om så är det väl mamma!

*drar ut i köket och vispar ihop en kladdkaka*