TinkerBelle skrev 2009-09-09 14:21:09 följande:
Men vännen!Du är inte alls ego och jag lider med dig.Har så svårt att förstå att det ska vara så svårt att låta läkarnas bedömning om hur rehabiliteringen bör göras var det som man följer! Tror på fullt allvar FK att alla doktorer är fullkomligen bäng och sitter och skriver saker bara för skojs skull?Om nu FK vill att din make faktiskt går tillbaka i arbete igen så kanske det är läge för dem att agera LÅNGSIKTIGT!Har du frågat FK hur dem tänker?Har du frågat dem vad dem tor händer om skadan i din makes arm slits upp igen?*suck*Vet hur tröga dem kan vara så en STOR kram till dig!
Tack Tinker.
Ja alltså för det första så har de aldrig visat min man nån rehabiliteringsplan eller nåt.
De tycker på fullaste allvar att det är bättre att någon sitter hemma och ruttnar 365 dagar för att sedan paniksättas i en åtgärd eller bli arbeslös och hamna ute i kylan (i min mans fall så har han inte EN CHANS på arbetsmarknaden här uppe om han blir arbetslös), än att man under dessa 365 dagar får prova på VAD man kan göra, typ testa ett annat jobb, och förbättra sina chanser på arbetsmarknaden genom att plugga t.ex. svenska på SFI. Nej, nej, nej. När han föreslog ett ställe där han själv redan kollat om han kunde få göra arbetspraktik, så sa de bara att "endast om de kan erbjuda dig jobb efter det". Jo, jag förstår tanken, men vem F*N kan garantera någon ett jobb i dagens kristider, när det svänger snabbt?
För det andra så är det Arbetsgivaren som är PSYCHO i detta fall. Det heter så fint att de är skyldiga att ordna rehabilitering så den anställda kan arbetsträna för att kunna komma tillbaka till jobbet. Men det där stämmer inte. De skiter i det, de kommer undan med att "det är inte möjligt på vår arbetsplats med arbetsrotation, det blir orättvist mot de andra...bla-bla-bla". Så i praktiken funkar det inte!
Arbetsgivaren borde väl istället vara mån om att han kom tillbaka så snart som möjligt, frisk och kry, fullt arbetsför.
Han kan just nu göra ca 80% av arbetsmomenten, om än med viss smärta med det är en träningssak som går över. Bara inte lyften.
De har rätt mycket jobb nu, så det är inte så att de vill bli av med folk just nu. Men det är väl chefens släktingar som är där och vill ha en fast tjänst eller nåt sånt.
Världen är rutten ibland...
Jag oroar mig jättemycket för ekonomin. Vi klarar INTE ett endaste glapp i inkomst på min make, typ att han en månad inte får ut lön eller sjukpenning eller nåt.
Ska vi då gå till socialen och belasta samhället på det viset istället? Sälja huset och flytta? Innan vi gjort det har vi gått i personlig KK, det är ett som är säkert.