I vått och torrt (del 5)

Hej tjejer..
Idag var jag hos gynekologen då jag haft lite konstigt ont i nedre delen av magen. Vi försöker ju inte bli gravida just nu (jag hänger ju bara här och tjuvläser och drömmer) men man vill ju ändå kolla upp. Då säger läkaren (som var väldigt bra för övrigt) att jag har symptom både på endometrios och PCOS. Dock på den "lättare/svagare"delen av skalan. Men hon ville att jag ska börja äta p-piller fastän jag tidigare blivit monster av dem för att förebygga "problem med ägglossning i framtiden". Har en väldigt punktlig menscykel nu vilket ju är bra men.. ja.. har fått en sådan klump i magen. Känns inte alls kul att få veta att "allt är bra idag - men ifall du får mensstörningar bör du höra av dig direkt så får vi se hur vi ska göra då". På ett sätt vill jag bara börja försöka bli gravid NU men samtidigt är det verkligen inte en bra tid varken praktiskt eller känslomässigt.. :(

Visst vore det bra med p-piller och slippa all smärta och akne.. men jag vill ju inte bli deprimerad igen (!).

Jag vet att detta kanske verkar fånigt, ni är så många som försöker och möter motstånd. Men jag känner mig verkligen som att någon slagit mig med ett baseballträ.. behövde skriva av mig lite. Har just slutat med anti-depptabletter och såg framemot tiden framöver med bröllop och sedan börja tänka på barn. Nu är jag mest bara orolig. Dumma.

Andbeyond, fy vilka tråkiga besked! Men samtidigt kanske bättre att få veta nu? Det är nog bara du (tillsammans med din m2b) som kan avgöra vad som är riktigt att göra för er. Självklart ska du skriva av dig här, vi är ju här för att stötta den som behöver för stunden! *styrkekram*

Fru L, OJ vilken vändning! Vad häftigt! Förstår att det blir en känslomässig bergochdalbana, men nu har ni ju alla möjligheter att lyckas på egen hand! Ja, det är första gången jag tar Pergotime.

Ankan, hoppas indianerna stannar hemma när ni åker till Blekinge

Lanovia, kan också känna behov av en bäbispaus ibland, men så kan jag inte hålla mig borta härifrån i alla fall... *kramar*

Nu ska jag ta en powerwalk i solen!

*sticker inom Lund och tar en grillad korv på vägen*

Nä det är inte så lätt att hålla sig borta...

*sätter mig i bilen och brummar ner till Lund, var det någon som sa grill?*

andbeyond, vad tråkigt besked. men bra att få veta hur läget är. Som Ninnis säger bara ni som kan veta när det är rätt.

Blivande fru L, spännande hoppas nu att det tar sig under de närmaste 6 mån. Vad händer annars? Vad är nästa steg? Är frågvis bara för att jag vill veta vad som väntar oss...

Imorgon är det Valborg och min älskade kommer hem igen. Vad jag längtar nu.

Åh, va trevligt o gott det var med grillat igår.
Indianerna har storkrig nu och hoppas det är som vanligt för då är det mest idag, sen typ bara enstaka efterattacker

Men usch va jag kände mig bitter. Det verkar som typ alla skall ha barn nu. Visste redan 2. Fick reda på ännu en skulle ha i juli. Sticker ju till lite i hjärtat, men det är bara att bita ihop o se glad ut.
Sen när jag kom hem så sa mannen. Har x blivit tjock nu då? Jag bara va??? Jaha, då var det ytterligare en tjej som skulle ha. Hon har inte sagt någonting. Hon är typ 4 veckor efter mig eller nåt sånt. Det och att mannen inte sagt något åt mig fick ju bara bägaren att rinna över och jag blev jätteledsen. Mest för att han inte sagt något. Jag vet ju att det var i all välmening samt att det var sagt i förtroende, men det hjälpte ju inte mig.

Jaja, nya tag för bittertanten. Någon gång är det väl min tur.

Men vännen *kramar Ankan hårt*
Det är jädrigt svårt att inte bli bitter mellan varven. Du har ju varit där också och blivit bortdragen så jag förstår helt och hållet att du blir ledsen. En tröst är ju ialla fall att ni båda vet att ni fungerar och kan få barn. Nu är ju indianerna igång så förhoppningsvis går det fort för er att få ett plus igen och snart har ni ett barn.
Har du hört något mer om jobb? KOmmer ni fortsätta försöka nu eller vänta tills du vet mer om jobbet?

Det där med att få höra något i förtroende har jag svårt för. Ok om en kompis berättar något hemligt för mig så springer inte jag och berättar det för allt och alla, verkligen inte. Men en utav min närmsta vänner har en tendens att säga "det här får du inte berätta för nån inte ens Y (alltså min man)". Jag hatar den kommentaren, jag o mannen pratar ju om ALLT. Tyvärr gav jag henne löftet att hålla tyst en gång när det berörde både mig o mannen och vårat bröllop. Efter det pratar jag lite mer brevid mun, men BARA till mannen och han för givetvis inte vidare.
Vart jag vill komma med detta vet jag inte riktigt, kanske att jag även här förstår hur du känner Ankan.

And beyond
usch va tråkigt! Det är ju inget man vill höra.
Har du ont alltid eller bara i samband med mens?

Kanske ändå bra att veta innan så ni kan få hjälp direkt.
Kram

Finns ju en hel uppsjö med tillstånd och sjukdomar man inte hört talas om innan man började med verkstan. Lyckligt ovetande eller vadå .