• lanovia 08

    I vått och torrt (del 5)

    Vi började prata med varandra då vi delade längtan efter att snart skaffa barn. Vissa sitt första, andra har redan barn. Vid det här laget har några plusat andra kämpar vidare. Genom kampen förbi ÄL, BIM och alla förkortningar som finns i detta ämne delar vi också livets alla andra glädje- o sorgeämnen.
    Finkänlsliga ombedes att gå någon annanstans då vi inte alltid håller oss på den rumsrena nivån.

    Någon mer som skall ge sig in i kampen efter ett plus, varmt välkommen hit!

  • Svar på tråden I vått och torrt (del 5)
  • novia72

    mmmm jag lyckades -lugna ner mig & verkligen intala mig; JO, 62 DAGAR GÅR FOOOORT!!! :) :) somnade om för att vakna efter nån timme i en ny mardröm... MEN OM DESSA 62 aldrig tar SLUT hur MÅNGA KILO kommer jag att gå upp????

    Behöver jag säga att jag inte lyckades somna om efter det ;)

  • Ankan80

    Uj uj...har ju skickat ut en massa instresseanmälningar om att få jobb till olika kommuner. Nu ringde de en som undrade om jag inte ville söka ett jobb som jag sett varit utlyst innan.
    Det var som parkingenjör/arbetsledare. Har ju inte sökt det av anledningen att jag absolut inte vill vara arbetsledare. Skulle inte innebära något ritarbete utan bara visa vad killarna skulle göra.
    Behövs nog en med mer skinn på näsan för att ro hem det...

    Tackade nej, men var kanske dumt. Bättre ett jobb än inget. Men när man känner att det inte är ens grej, så.....lite ångest nu....

    Skall tom tillägga att mannen helt ärligt sagt att "du kan ju inte jobba som arbetsledare"

  • passionsblomman

    Å jag förstår känslan Ankan! "vad har jag nu gjort?" MEN jag tro det är viktigt att vara uppriktig mot sig själv så man inte går in i helt fel situationer, hjärtat talar till en av en anledning! Lita på dig själv!

  • Ankan80

    åhh...va bra sagt...min magkänsla säger ju nej så...

    När de ringde om skötselarbetet (som jag inte kunde ta för jag var gravid) så tänkte jag "ja, va roligt" så det har ju absolut inte med lönen att göra utan mer hjärtat som du sa...

    håhå jaja....
    å nu skrev mannen att klart du kan klara det...hm...inte bara jag som är skizo...(hur stavar man det?)


    passionsblomman skrev 2009-03-31 12:00:51 följande:
    Å jag förstår känslan Ankan! "vad har jag nu gjort?" MEN jag tro det är viktigt att vara uppriktig mot sig själv så man inte går in i helt fel situationer, hjärtat talar till en av en anledning! Lita på dig själv!
  • Ninnispinnis

    Ankan, man ska följa sin magkänsla, det tror jag är bäst i längden. Även om beslutet sen visar sig vara "fel" så brukar det kännas bättre om man vet att man iaf följt sitt hjärta...

    Heja dig!

    Hej och välkommen förresten, Novia!

  • Ninnispinnis

    *försöker att inte blanda ihop novia och lanovia*

  • Ninnispinnis

    Ingenjören, jag vet inte ens vad fliselin är... (vilket faktiskt är lite konstigt eftersom jag är storkund hos apoteket med massa poäng på mitt pluskort, och älskar att botanisera bland deras hyllor )

  • passionsblomman

    Ja usch vad svårt det är ibland!

    jag brukar vara tvungen att syna mig själv och mina känslor en del. Ställa mig mot väggen lit, typ:

    Okej Passion, varför är det "nej jag vill inte" nu då?

    är det något du är rädd för? vad gör dig osäker? Vore det en nyttig utmaning, eller vet du att det är fel håll att gå åt? av vilka orsaker? Vad händer om du säger ja?

    Sådär håller jag på med mig själv. Det brukar leda till att jag är tvungen att svara mig ärligt....

  • Ninnispinnis

    Låter sunt att resonera med sig själv och väga för- och nackdelar innan man bestämmer sig. Jag låter även min magkänsla väga tungt när beslutet väl ska tas...

Svar på tråden I vått och torrt (del 5)