Får man ha åsikter om svensexan??

Uppenbarligen blir folk kära i människor som inte alls delar deras syn på vad som är acceptabelt och inte. Det händer nog ganska ofta och jag gissar att det i alla fall delvis beror på att man romantiserar förhållanden så till den milda grad att man jagar känslor och inte använder något förnuft alls. ....

Fast det är ju som MolsonCanadian säger att det är inte alla gånger en sida hos en människa visar sig förräns man lärt känna dom riktigt väl. Och om diskussionen aldrig har kommit upp förut så måste man ju kan säga vad man tycker är ok i ett förhållande och inte. Förhållanden handlar ju om att lära känna den andra personen och självklart inte om att förändra honom/henne men man måste ju faktiskt få komma överens om vad som är ok och inte. Tex så tycker du ju att det är minst lika hemskt att vara otrogen som att vilja vara det fast man avstår. Tycker du det är ok att förbjuda sin partner att vara otrogen? Om nu någon drar gränsen vid att se/uppleva en stripptease (inte alltid så oskyldiga som all vill tro) är otrohet så är det alltså inte ok att förbjuda detta beteende hos sin partner? Personligen anser jag att det är kvinnosynen som gör mig mest förbannad med strippor men jag vet att många tycker att det är gränsfall för otrohet. Har du eller jag då rätt att diktera var gränsen går för detta och istället anse att dessa tjejer/killar är kontrollerande? Hmm, ibland måste man utforska gråzonerna också eftersom verkligheten inte alltid är svart och vit och mycket beror på situationen. Vet att du påpekade att du överdrev i ditt senaste inlägg men ingenting med kärlek är ju aldrig så enkelt att vi fullkomligen älskar vår partners alla sidor eller är så ödmjuka att vi accepterar saker som sårar oss bara för att inte "förespråka inskränkning av andras frihet". Just därför är det så viktigt med ömsesidig respekt och att man faktiskt lyssnar på varandra. Man kan ju inte helt avstå från förpliktelser bara för att man ska kunna bestämma helt över sig själv. Både måsten och förbud går hand i hand, och jag skulle inte tycka att det var ok att han hellre ville köpa saker till sin coola hobby än att betala hyran. Men kan jag verkligen tvinga honom till det, eller är det också ett förbud att han inte får använda sina pengar till sig själv?

Angående inskränkning av andras frihet, så gör vi det dagligdags på många sätt som vi helt har accepterat, inte minst lagmässigt. Så det argumentet tycker inte jag håller alls. Dessutom tycker jag att det blir tokigt om man hänvisar till att man har åsiktsfrihet. Det har man givetvis. Men att ha rätt till sin åsikt är inte detsamma som att ha rätt till mig.

Och detta är sunt bara för att det blivit normalt? Och något för omgivningen att respektera?

Det finns ingenting som du tycker är såpass viktigt för dig att du skulle säga till din man att för din del så får han inte göra det?Jag kan komma på flera saker. Han får t ex inte vara nazist, ägna sig åt pedofila eller kvinnoförnedrande beteenden, ljuga eller vara otrogen. Jag anser att det är viktigt att kommunicera vad man accepterar och inte. Om han därefter bedömer att det är viktigare för honom att ägna sig åt något som hon finner oacceptabelt, ja - då prioriterar han ju det. Inget mer med det. Att gå runt och hålla käft för att inte verka "kontrollerande" frambringar ju inte direkt ett sunt förhållande. Poängen med att nämna ditt motstånd till att han går på bröllop där inte du är bjuden är inte att starta en diskussion om det. Poängen var att det finns sådant som du inte accepterar och då blir det tämligen löjeväckande att gnälla över att andra finner saker oacceptabla.

Nej jag skulle ALDRIG säga till min kille att han inte FÅR göra det ena eller andra.Jag har fortfarande inte sagt att han inte FÅR gå på något bröllop om inte jag var bjuden. Om han gjorde det så skulle jag antagligen inte bli särskilt sårad heller. Men jag skulle tycka att det var tråkigt. Och han tycker likadant. Och det har jag förklarat i trådar som handlar om just detta för att visa på att det finns de som prioriterar umgänge med sin partner framför att åka iväg bröllop ensamma, och tackar nej till inbjudan enbart för att man inte är välkomna båda två.Så du har ingen poäng och det är ganska löjeväckande!

Nej, det är sunt att kommunicera vad man tycker och tänker om olika saker. Det kommer alltid uppstå situationer under livets gång som man inte har förutsett. Då måste man få diskutera och bedöma vad man anser är acceptabelt och inte. Du blir ju inte sundare av att låta bli i rädsla för att verka "kontrollerande".

Nej, det är sunt att kommunicera vad man tycker och tänker om olika saker. Det kommer alltid uppstå situationer under livets gång som man inte har förutsett. Då måste man få diskutera och bedöma vad man anser är acceptabelt och inte. Du blir ju inte sundare av att låta bli i rädsla för att verka "kontrollerande".

Min frihet slutar där din börjar. Det är jätteenkelt! Och inget jag tänker kompromissa med.Vem har försökt ta sig rätten till dig?

Okej. Då är det kanske ett integritetsbekymmer. Somliga har väl helt enkelt bara integritet nog att våga ta upp sådant som man faktiskt inte accepterar.