Får man ha åsikter om svensexan??

Uppenbarligen blir folk kära i människor som inte alls delar deras syn på vad som är acceptabelt och inte. Det händer nog ganska ofta och jag gissar att det i alla fall delvis beror på att man romantiserar förhållanden så till den milda grad att man jagar känslor och inte använder något förnuft alls.

Jag tycker att det handlar om att ge och ta. Om jag vet om att min käre skulle må dåligt av att att jag gör något så skulle jag först och främst överväga om det är något jag kan leva utan eller om jag inte kan kompromissa med det. Så, om jag hade velat vara otrogen men inte var det för att han inte ville det, så är det ändå ett tecken på att jag prioriterar honom.

Emmet gå in på msn.

I det här fallet, och i många fall som tangerar samma ämne, tror jag att man ofta inte alls har diskuterat frågan och att man så att säga "redan" blivit kär när det dyker upp.

Jag menar att om man prioriterar relationen så gör man det. Punkt. Det kan alltid uppstå situationer där man känner för att göra sådant som inte är bra för relationen. Men då menar jag att man får gå tillbaka till viljan. Med det menar jag att det är skillnad mellan att känna för och att vilja. Har jag fattat ett beslut att jag vill vara med min käre, så beter jag mig också därefter.

MolsonCanadian skrev 2009-01-16 09:31:00 följande:

Svar till TS, jag tycker absolut man ska kunna ha något att säga till om vad det gäller svensexan, har aldrig förstått mig på det där om att gå till strippklubb som tyvärr en hel del brukar kunna göra. Inte heller min blivande man han skulle aldrig få för sig att ens gå med på något sånt han tycker det bara är förnedring och äckligt. Men det är ju bara våra åsikter i det hela.

Fast det är ju som MolsonCanadian säger att det är inte alla gånger en sida hos en människa visar sig förräns man lärt känna dom riktigt väl. Och om diskussionen aldrig har kommit upp förut så måste man ju kan säga vad man tycker är ok i ett förhållande och inte. Förhållanden handlar ju om att lära känna den andra personen och självklart inte om att förändra honom/henne men man måste ju faktiskt få komma överens om vad som är ok och inte. Tex så tycker du ju att det är minst lika hemskt att vara otrogen som att vilja vara det fast man avstår. Tycker du det är ok att förbjuda sin partner att vara otrogen? Om nu någon drar gränsen vid att se/uppleva en stripptease (inte alltid så oskyldiga som all vill tro) är otrohet så är det alltså inte ok att förbjuda detta beteende hos sin partner? Personligen anser jag att det är kvinnosynen som gör mig mest förbannad med strippor men jag vet att många tycker att det är gränsfall för otrohet. Har du eller jag då rätt att diktera var gränsen går för detta och istället anse att dessa tjejer/killar är kontrollerande? Hmm, ibland måste man utforska gråzonerna också eftersom verkligheten inte alltid är svart och vit och mycket beror på situationen.

Vet att du påpekade att du överdrev i ditt senaste inlägg men ingenting med kärlek är ju aldrig så enkelt att vi fullkomligen älskar vår partners alla sidor eller är så ödmjuka att vi accepterar saker som sårar oss bara för att inte "förespråka inskränkning av andras frihet". Just därför är det så viktigt med ömsesidig respekt och att man faktiskt lyssnar på varandra. Man kan ju inte helt avstå från förpliktelser bara för att man ska kunna bestämma helt över sig själv. Både måsten och förbud går hand i hand, och jag skulle inte tycka att det var ok att han hellre ville köpa saker till sin coola hobby än att betala hyran. Men kan jag verkligen tvinga honom till det, eller är det också ett förbud att han inte får använda sina pengar till sig själv?

Angående inskränkning av andras frihet, så gör vi det dagligdags på många sätt som vi helt har accepterat, inte minst lagmässigt. Så det argumentet tycker inte jag håller alls. Dessutom tycker jag att det blir tokigt om man hänvisar till att man har åsiktsfrihet. Det har man givetvis. Men att ha rätt till sin åsikt är inte detsamma som att ha rätt till mig.