Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Jag kräver inte att mina vänner ska komma på vårt bröllop. De ser det som en ynnest, liksom jag ser det som en ynnest att få komma på deras bröllop.

Sedan kan det vara läge att påpeka att jag inte kräver något av mina vänner som jag inte kräver av mig själv.

det är fortfarande inte någon som säger något om att kräva :) Förutom de som inte går för att de inte får ha med sin repektive då, för de kräver ju att han/hon skall få komma om de skall behaga dyka upp på sin väns bröllop

Och som sagt, är det så att det känns som att man måste "ge upp" något för att gå på ett bröllop, då är man då inte välkommen på mitt iaf. Inga martyrer tack.

Jag tycker inte att man kräver något när man vill att folk ska lämna sina barn hemma. Att lämna barnen hemma är att respektera både brudparet och barnen. Barn får inte ut särskilt mycket av ett bröllop, som kan vara en ganska utdragen och i barnens ögon "tråkig vuxenfest" som någon tidigare beskrev det. Det handlar ju även om att föräldrarna ska kunna slappna av och njuta av festen. Väljer någon att inte komma pga av detta så får man väl respektera det oxå, om det är så att det är svårt att fixa barnvakt t ex. Men att sätta sig på tvären för att barn eller respektive inte är bjuden tycker jag bara är fånigt och jag skulle nog, som en del andra här, ifrågasätta vänskapen. Därmed inte sagt att jag skulle avsluta vänskapen, men jag skulle omvärdera den. Jag tycker inte heller att det handlar om att dansa efter brudparets pipa eller att gästerna ska vara någon slags "publik" som någon sa. Tanken är ju att vännerna och familjen ska få dela glädjen. Jag skulle bara vara glad om jag blev bjuden på en väns bröllop, med eller utan respektive. Jag skulle aldrig tänka tanken på att stanna hemma för att min sambo inte får följa med. Får han följa med så ser jag det som en bonus.

Om mina vänner har ett seriöst förhållande så vore det självklart för mig att bjuda hans/hennes partner, vilket även etikettböckerna föreskriver. Å andra sidan så är det ju er dag så vad någon förståsigpåare tycker kanske är tämligen oviktigt egentligen. Skulle jag bli bjuden på bröllop utan min pojkvän så skulle jag förmodligen tacka nej, skulle kännas väldigt konstigt att närvara vid en sådan cermoni utan den viktigaste personen i mitt liv. Vilket jag hoppas att han också skulle tycka.

Och om de har ett oseriöst förhållande då?

Jag går på bröllop för min väns skull, inte för att hylla mitt eget förhållande. Naturligtvis är det trevligare att få ha sin käresta där, men inte viktigare än att få dela dagen med sin vän.

Min sambo gick på TVÅ bröllop utan mig förra sommaren. Ingen av oss tyckte att det var något konstigt. Hade nog känts konstigare att gå, eftersom jag inte kände personerna så väl då och vi inte varit tillsammans så länge.

Bingo.

helt ärligt, om jag som en del här inte skulle vilja gå utan min repektive utan struntar i att gå för att jag inte har den viktigaste i mitt liv med mig... fine, då gör jag det. Sedan går det nåt år och förhållandet skulle ta slut, och plötsligt är den där viktigaste personen i mitt liv inte mycket mer än ett minne... oj oj oj vad jag skulle ångra då att jag inte var på min väns bröllop. Samme vän som kanske tröstar mig när det tagit slut.

Nu säger jag inte att allas förhållande skall ta slut, det hoppas jag verkligen inte att de gör utan jag hoppas att alla är lyckliga med sina partners för alltid, men scenariot är ju inte helt otänkbart.

helt hypotetiskt såklart

Mn vem är du att bedöma det?

Tänk om du blev bjuden på en kompis bröllop utan din partner för att den vännen ansåg att ert förhållande var oseriöst!

Om bruden anser att vännerna ska komma på bröllopet på hennes villkor om de ska betraktas som vänner i fortsättningen, är inte det att ställa krav på vännerna? Det är ju ett ultimatum som sträcker sig längre än själva bröllopet för tusan!