Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Näe, jag har ju glatt låtit mig grillas. Men försökt illustrera hur jag ser på saken.

kan tillägga i mitt enskilda fall också, att vad det gäller oss strök vi alla frågetecken, för vi hade först skrivit en lista där vi räknade att alla skulle ha sällskap med sig, och frågetecknena var i 99% fall där vi inte ens vet om de HAR respektive eller ej. Jag kanske är lite nyanserad

De väljer ju inte bort dig om de bjuder dig.

I min värld så skulle det aldrig ske att jag väljer bort en vän för att denne inte bjöd min pojkvän/man. Inte heller är jag så upptagen av att andra ska förstååå hur viktig min pojkvän/man är för mig att jag känner mig förolämpad om han inte blev bjuden till min vän, som han inte känner. Jag kan ärligen säga att hade jag en vän som resonerar som du skulle jag inte bjuda vederbörande överhuvudtaget. Det är högst tveksamt om jag alls skulle blivit vän med någon så självupptagen.

anne på grönkulla skrev 2008-12-09 14:46:26 följande:

Fast "gifta i 10 år" är en nyligen påkommen premiss som Anne på Grönkulla introducerade i en diskussion om okända pojkvänner à la tvåveckorsligg.

Fast en pojkvän kan vara okänd även om det inte är ett tvåveckors ligg...

Vi kommer i alla fall dra gränsen den dagen vi skickar ut inbjudninganra..

Jag har förstått det. Själv är jag insatt i hur mina vänner har det, så någon okänd pojkvän finns inte i min vänkrets.

Jag undrar om othlucas verkligen menade att utesluta ALLA "okända" respektive? De flesta här verkar utgå ifrån det (av de inlägg jag läst, har inte läst hela tråden). Jag och min blivande är inne på samma spår, att utesluta vissa respektive. Detta pga att antalet gäster drar iväg nåt så fruktansvärt när man börjar räkna med alla resp och vi har en väldigt begränsad ekonomi. Dock kommer de flesta av de närmaste vännernas resp att få följa med, oavsett hur bekanta vi är med dem. Kören (som även är mina vänner) kommer att få lämna sina resp hemma. Det handlar alltså inte om att utesluta alla, utan vissa som vi inte känner något behov av att dela vår dag med. Vet att det är ett känsligt ämne och det finns säkert de som tar illa upp, precis som de släktingar som man aldrig pratar med, som inte heller blir bjudna.

Vi ser det som så att det är VÅR dag och att vi borde ha rätt att välja vilka vi vill ha där. De som kommer på vår fest ska ju förgylla vår dag, inte vara där bara för att det "ska" vara så. Vi har redan betydligt fler gäster på listan än vi hade tänkt att vi skulle ha. Det är bara att välja, antingen bjuder vi bara vännen eller så bjuder vi ingen av dem och jag tror att vännen ifråga isåfall skulle föredra att bli bjuden ensam framför att inte bli bjuden alls.

Men jag håller med om att det är svårt var man ska dra gränsen...

Fast jag och mina vänner har rätt ofta tjejkvällar och där är inte våra respektive med, därför dröjde det väldigt länge innan jag träffade vissa av mina kompisars respektive. Vissa av mina vänner bor i andra städer och kommer kanske till vår hemstad utan respektive. Inte konstigt om man inte träffat respktive då..

Självupptagen eller inte - jag förväntar mig inte att jag som inbjudare ska kommendera folks närvaro - oavsett vad det är till för fest. Jag förväntar mig inte att alla ska släppa allt när jag kallar oavsett på vilka premisser. Jag har också långt om länge försökt förklara min "default"-inställning i den här frågan och jag tackar dem som försökt få till en dialog i ämnet - även när den går utanför TS' ursprungliga fråga.

Som inbjudare/brudpar avgör man tid och plats/vilka som är bjudna (t ex med eller utan respektive eller barn/vad de bjuds på/klädkod/ev kuvertavgift/ev obligatorisk övernattning med eller utan kostnad/etc etc. Som gäst får man då ta ställning till de givna premisserna och utifrån dem tacka ja eller nej. Som inbjudare vill jag ge premisser som kan inkludera så många som möjligt av dem jag bjuder, som gäst försöker jag så gott jag kan att komma - men ingetdera funkar alltid. Full pott är svårt att få och får ses som bonus.

Jag har väldigt svårt att ta ställning till hur det skulle se ut när nån har en partner som är helt okänd för alla - det medger jag. När min man och jag träffades var mina vänner och min familj oerhört nyfikna på honom och likadant reagerar jag när någon mig närstående träffar någon ny - vi nästan insisterar på att få träffa honom eller henne så snart som möjligt och sen är den personen inkluderad i gänget/familjen.

Ett exempel: En väninna träffade nyligen en ny kille (vi umgås inte ens jättenära med henne) som hon tog med på en fest. Min mans reflex var att omedelbart försöka hitta en tid att bjuda dem båda på middag så vi får chans att lära känna honom och han ska känna sig inkluderad. I somras var vi bjudna på fest hos en kollega till maken som jag inte träffat men som insisterade på att jag skulle komma med så de fick lära känna mig som de hört talas om så mycket (och jag kände flera andra där men inte just födelsedagsbarnet) - jag hade jättetrevligt. Likadant fungerar min familj - att det inte skulle finnas sittplats och middagsmat för en extra person känns avlägset, oavsett om den är känd förut eller inte. Är personen viktig för en person som står mig nära så är personen (åtminstone potentiellt) viktig för mig.

Men visst, på en formell sittning med hög kuvertkostnad och lång planeringstid funkar det inte alltid så lätt. Men att man försöker hålla öppet så långt det går för planeringen för om bästa väninnan har en ny kille eller liknande känns självklart i min värld. Hon har förhoppningsvis också omdömet att inte ta med sig ett rent engångsligg - de vill man nog inte visa upp alla gånger! Men att jag i sig skulle besväras av att "fel" personer finns på bilder från festen och därför ha synpunkter fårn det perspektivet på hur seriösa de får vara, nej - det har jag svårt att se.