Varför skiljer sig så många så fort?!

Ett skäl till att man tror att äktenskap höll längre/bättre förr var att folk faktiskt levde kortare. Jag har sett nånstans att äktenskapen var lika långa då som nu, men oftare avslutades med att den ena parten dog - medan idag slutar det med skilsmässa istället. Man kan också tänka sig att folk höll ihop i dåliga relationer för att de inte hade nåt alternativ - och då föredrar jag skilsmässa...

Jag tror inte man ska överdriva vare sig betydelsen av skilmässa eller risken för det - men ett förhållande kräver tid och uppmärksamhet för att fungera.

Förr och förr... det beror ju på hur man definerar "förr". Jag vet inte om jag har helt fel, men tror att för bara 60 år sen höll äktenskapen längre. Vet inte om man levde så mycket kortare då?

anne på grönkulla skrev 2008-11-19 12:54:50 följande:

Kommunikation är verkligen A och O. Jag och min man är så nära varandra känslomässigt att vi båda märker genast om något är fel, och då pratar vi om det. Det verkar helt otroligt för mig med folk som gifter sig och skiljer sig igen efter ett år!! Hur väl kände man varandra innan då!?

Men bara för att äktenskapen varade längre förr behöver de inte varit lyckliga eller bra.
Kan vara att de hade älskare/älskarinnor och kanske inte ens ett liv ihop bara att de forsatte att vara gifta för att det inte fanns ett alternativ.

Håller med dig Bumlis! Och alla er andra... Allt går alldeles för lätt. Dels att skilja sig, men också kanske att gifta sig.

Att inte ta varandra för givet tror jag är otroligt viktigt. Man måste kämpa varje dag för att förtjäna den andres kärlek. Kärlek är färskvara. Typ... Den måste uppdateras varje dag. Kanske snarare ska kalla det mjukvara då. Haha!

Jonas Gardell sa en riktigt bra grej en gång. Han sa att man måste välja varandra varje dag. Man måste välja varandra på nytt, och på nytt, och på nytt. Kämpa. Och att ta varandras parti även om ens partner kanske inte alltid har helt rätt. Hos mig och min fästman är nog vardagen den största boven. När man inte har tid och ork att ge den andre av sig själv. När ens energi och livskraft knappt räcker till för att hålla sin egen näsa över vattenytan. Jag siktar alltid på att göra något speciellt för min sambo varje vecka. Det kan handla om att köpa hem hans favoritchoklad med ett litet kort, eller en liten fånig pryl från jobbet, till att sticka iväg på en lyxig spa weekend. Ibland får man släpa honom med sig för att han inte själv inser att vi behöver det men han tackar mig alltid efteråt. Gör ditt val varje dag och välj aktivt att du ska dela ditt liv med den du lever med även denna dag.

Exakt!

Förr - ja det är ett mycket luddigt begrepp. Jag var dock inte först i tråden med att använda det.

Här kan man dock se lite om hur befolkninsgpyramiden ändrats över tid de sista århundradet - antalet äldre ökar rätt drastiskt. www.scb.se/templates/tableOrChart____43016.asp

Men min poäng var lite att vi kanske tror att äktenskapet varade längre för att döden skilde parterna åt, men de i själva verket inte genomsnittligt var gifta fler år.

Just nu minskar dessutom separartionerna enligt SCB: www.scb.se/templates/tableOrChart____27475.asp

Jag tror, precis som andra i den här tråden, att många ger upp för tidigt.

När vi gifte oss sa vår präst något liknande det som Sundance tar upp. Fast han använde ordet vilja istället för att välja. Alla kommer till ett tillfälle när man måste välja och då finns för hoppningsvis viljan att kämpa för äkenskapet. Hela livet kan inte vara en dans på rosor.

Jag och min man har lovat varandra att om vi skulle tycka att det känns kämpigt och jobbigt och tankar om separation skulle dyka upp, att ge rådgivning en chans. För när vi gifte oss så var det för att vi vill leva med varandra livet ut. Självklart finns det inga garantier och risken finns att rådgivningen inte fungerar men man måste väl ändå försöka.

Jag såg en intervju med en psykolog som sysslade med äktenskapsrådgivning och han menade att ungefär hälften av de par som sökte hans hjälp hittade tillbaka till varandra. Så det finns ju hopp i alla fall!

Om man ändå pratar om förr så kanske vi bör ha i tanken att "förr" så gick man till kyrkan och lovade inför Gud och denna församling och menade det. Idag lever vi i ett betydligt mer sekulariserat samhälle och löftet inför gud har mindre betydelse, idag gör ju alla det inte ens inför gud.

Jag tror att många kvinnor (och män) stannade i dåliga förhållande förr, då menar jag misshandel etc, det gör många idag också, men inte i samma utsträckning tror jag! Alla skilsmässor är inte onda..