Varför skiljer sig så många så fort?!

Jag syftade på dem som får för sig att 'piffa' upp sina förhållande på diverse sätt. Många tidningar och olika medier får 3kant att låta som något positivt osv men det är ett farligt spel.

Vet inte varför denna glorifiering av äktenskapen förr

Bara för de inte skillde sig betyder inte att de haft ett lyckligt liv ihop, de kanske mådde förjävligt men skillsmässa aldrig fanns som alternativ.
Alla dessa gamlingar med skillda sovrum tex är det de ni vill ha?
Tänk dessa stackars kvinnor som fått hela sitt liv bortslängt i olycka pga sitt livslånga äktenskap.

Det beror väl på hur man är funtad och hur ens relation ser ut. För vissa är trekanter det defintiva slutet på en döende relation. För andra en vardag i en fungerande relation. Olika människotyper mår bra av olika typer av relationer.

Därför är det så extremt viktigt att prata mycket om olika scenarion innan man bestämmer sig för att satsa på varandra så man får veta vad man ger sig in i. Jag tror att de flesta relationer går sönder för att man inte tog sig tid att lära känna sin partner utan var mer nöjd med sin egen bild av hur partnern var och när den bilden till sist inte gick att upprätthålla så går relationen oundvikligen in i en allvarlig kris.

Mrs Mommy skrev 2008-11-27 11:18:51 följande:

Kanske kommer vi att hitta en medelväg tillslut

hoppas det!

Anledningen till varför jag tror folk skiljer sig oftare nuförtiden än förr är att det dels är mer "okej" att göra det idag. det är lättare och går ganska smidigt. men också är det nog detta som gjort att attityden ändrats.. folk orkar inte kämpa för kärleken lika mycket längre. klart man kan bråk ibland sånt händer. men man får se till att kämpa för de är väl kärleken allt värd?

Tattoo82- Det är något jag också funderar på. Kanske för att det ibland är svårt att vara människa och att vi idag är mer individualister?

Både min mamma och min pappa har skiljt sig två gånger, mamma har utöver det separerat från samboförhållande. Själv har jag skiljt mig en gång och separerat från samboförhållande en gång. Utöver det är det förstås många andra omkring mig som har gått skilda vägar, precis som det ser ut i samhället.

Nu är jag ganska nyförlovad. Jag är jätteglad, men måste erkänna att jag känner mig mer och mer nervös för framtiden. Jag har verkligen drömt om att min sambo skulle fria och vi har länge drömt om bröllop, barn och hus. Nu vet jag inte om det är kalla fötter över att gifta mig, osäkerhet över förhållandet eller vad jag känner... Ofta är jag supersäker på att det är vi och alltid kommer vara, men ibland tvivlar jag. Jag önskar bara att jag kunde känna ett lugn och vara säker hela tiden.

En stor orsak som jag tror påverkar skilsmässor är att man inte tar äktenskapet på allvar. Jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag hört kommentarer som: "Men om det inte funkar är det ju bara att sticka..." "du kan ju alltid testa, det skadar inte"... "barnen gillar det när föräldrarna skiljer sig, det betyder mer julklappar!"
Se bara på alla par som gifter sig och som skiljer sig innan året är slut. De hade då inte tänkt igenom situationen innan...

En annan aspekt som jag tror påverkar är att vi har blivit egoister. Många av de som skiljer sig har innan giftermålet bott själva och fått göra allt på sitt sätt... när de helt plötsligt måste dela med sig och kompromissa så är det inte roligt längre. "Det ska vara på mitt sätt eller inget sätt!" verkar vara ett motto som fler och fler verkar hålla sig till.

Självklart säger jag inte att alla äktenskap ska/måste hålla. Det är bättre att gå vidare när det inte är bra eller om man mår dåligt av det. Men många gifter/skiljer sig i onödan. Speciellt de som måste gifta om sig både en och två gånger för att de inte kan hålla sams.

mina farföräldrar separerade efter 38 år tillsammans då han lämnade henne för en annan, men det tog ytterligare 10 år innan de kunde skiljas på riktigt, mkt hårdare i katolska länder, även för 15 år sedan... mina föräldrar skilde sig när jag var liten, var ekonomin som spökade och olika prioriteringar.

trots detta vill jag verkligen tro på att man kan hålla ihop, om man lägger tid på förhållandet och visar uppskattning på ett eller annat sätt. framförallt tror jag alltför många glömmer bort att vara ett par när de blir föräldrar, man kan behöva npån du-och.jag kväll ibland. räcker med små ord som uppskattning, en puss på kinden när den ena går upp tidigare, ett gulligt sms då och då...

jag känner mig oerhört lycklig som hittat min blivande, han är underbar på alla sätt och vis, och även nu efter 4 år älskar jag honom mer och mer för varje dag.....