Jag hade samma problem, men med min pappas nya fru som inte är populär...hos någon :/
Först tänkte jag be honom att lämna henne hemma och riskera att han inte heller kom, för min mammas skull och för att jag äntligen hade en chans att välja mitt umgänge på min stora dag och kanske göra lite av ett statement...Men sen kände jag att vår dag skulle handla om kärlek och glädje och inte om uteslutande och oförmåga att förlåta. Så vi bjöd henne. Och det känns så bra nu i efterhand, att ha haft chansen att "ge igen" och "visa henne vad jag tycker" men att medvetet ha valt att vara den vuxna personen som står över sådant.
(Och helt ärligt, jag tror att det var den ultimata hämnden, att visa henne att hon inte har förmåga att påverka mig och min familj, att hon inte spelar så stor roll. Hon ringde t om och frågade om inbjudan verkligen var till henne också och om min mamma inte skulle ta illa upp. Jag svarade helt ärligt att jag inte kunde säga att jag behövde ha henne där för att vi inte har någon egentlig relation. Jag sa även att min mamma faktiskt har bättre saker för sig än att sitta och älta henne och gammalt groll. Och jag sa, trevligt, att jag bjudit henne och att hon då faktiskt är välkommen. Och att jag tyckte att hon skulle komma för min pappas skull. Hon verkade bli...väldigt ledsen för att jag inte var arg och hämndlysten, att hon inte betydde något för mig...det var som att hon blev besviken för att jag inte hatade henne...)
