svärföräldrar så besvikna

Sorry, blev lite OT, men jag kunde inte hejda mig.

Nej jag tycker inte du är hemsk - inte ens att se mamma rund under fötterna skadar barnen (såvida mamma inte är full varje fredag men det är en annan femma).

För mig är det helt otänkbart att inte ha med barn på fester, de har varit med sedan de var små och har jättekul med kusiner, kusinbarn etc. Barnfritt eller ej handlar nog mest om hur man ser på barn och hur viktigt det är att själv står i centrum hela dagen.

Vill man inte ha med barn på fest repekterar jag det, det kanske innebär att jag inte kan/vill komma men det får man ju räkna med (kan bli ruggigt stel o tråkig fest utan barn).

Att som TS inte bjuda med barnen som bor 60 mil bort förstår jag dock inte - hur skall de ordna barnvakt år barnet 60 mil hemifrån? Eller skall de lämna barnet hemma och sedan åka 60 mil tor? Nog borde det gå att göra undantag för långväga mer gäster.

Det fattar jag oxa. Darfor vill jag ha koll sa jag vet att barnen drar innan det gar for langt.

Det beror pa barn, det beror pa promille. Och tillfalle, det har ar ju brak-fest.

Julafton daremot, tabu!!!

Men didis, ar det verkligen sa omojligt att hitta barnvakt? Till ett brollop har man oftast lang 'notice' (pa svenska??), jag hade genast borjat leta. Gud vad skont att fa kalasa (inte supa...) utan barnen!

Ar det nagon i familjen som gifter sig ber man en kompis, ar det en kompis som gifter sig ber man familjen.

Vi har aldrig varit i den situationen, barn har alltid varit välkomna på fester. Men, när vi bodde 90 mil från resten av släkten och barnen var små var det inte lätt att hitta barnvakt, släkten skulle ju i så fall ha varit med på festen.

Först förra året var jag o maken på en fest utan barnen, tidigare har de alltid varit med. Då har vi ändå festglada släkter och vänner och går på större fester flera ggr/år. Nu är barnen 12 o 16 så det är andra bekymmer med att lämna dem själva...

Men jag tillhör också dem som inte tror att trygga barn mår dåligt av att mamma eller farfar är lite fnittrigare än vanligt. Men oroliga barn mår förståss bäst hemma, man känner sina barn bäst själv.

i någon tråd har jag sagt detta förr -är man okapabel att köra bil efter ett par glas alkohol, är man då kapabel att se efter ett barn?

Denna frågan har nog inget fast svar för vi är alla olika när vi blir påverkade av alkohol.
Enligt mig personligen så borde någon vara nykter i sällskapet om där är barn för i nyktert tillstånd är allt som krävs för katastrof 1sekund när det gäller barn i vissa åldrar.
Och var går gränsen för full och aspackad? Inget barn kan avgöra det. Jag tycker PennyJennys inlägg var bra! Såg nått liknande men det handlade om våld i samband med alkohol och det visade sig att majoriteten av alla våldsbrott sker i samband med påverkan av alkohol.

När det gäller bröllop -ska- det inte gå så långt, men var drar man gränsen när vuxna inte kan dra gränsen själva om hur många drinkar som är för mycket?

Det är en svår fråga det här med barnfria bröllop.

Jag har inga barn själv, är helt enkelt för ego och tycker barn snor uppmärksamhet. Hatar att prata i telefon med min bror när hans 3-åriga dotter avbryter och tar hans fokus hela tiden. Men jag accepterar att det måste vara så och om jag får egna barn blir jag säkert likadan. Det ingår ju liksom i föräldraskapet att sätta barna först.

Så nu till bröllop eller andra fester. Om jag fick välja skulle jag nog vilja ha barnfritt bröllop. Men jag tänker inte så mycket på mig där utan mer på mina gäster. Som jag ser det är det trist för föräldrarna att hålla den ålande 1 åringen som inte alls vill sitta still eller vara tyst. Men det är ju min syn som barnlös...kanske inte alls ett problem för föräldern. På vårt bröllop är det därför upp till varje familj att bestämma, men vi har gjort klart att vi inte gör några specialarrangemang för barn. Samma sak beträffande alkoholen, det får föräldrarna ta ansvar för.

Kan inte nog trycka på att det måste vara din kille som ska föra den här diskussionen med SIN familj! Var är han i det här?
Återkommer också till VARFÖR de vill att barnet ska vara m,ed. Det tror jag är nyckeln till hur ni ska få med dem på ert tåg sas.

OT: Håller med PennyJenny! Kan dessutom tillägga att små barn inte fattar VARFÖR de vuxna är konstiga. De kan inte koppla det till intaget av en en viss dryck. Det fattar man inte förrens i äldre åldrar. Jag talar av egen erfarenhet.

Jag har barn. Visst händer det att jag dricker vin till maten på lördagskvällen. Men då sover barnen faktiskt. Jag tänker dessutom väldigt mycket på hur jag beter mig om de vaknar. Jag minns så väl alkoholdoft kopplat till otrygghet som barn. Jag avskyr fortfarande att pussa och krama min kille om han druckit och jag är nykter. Det sitter i ryggmärgen.

Jag skulle verkligen inte vilja ha med mig barnen på en bröllopsfest. Jobbigt för dem = jobigt för mig.

Jag har inte läst hela tråden, men ville bara berätta hur vi gjorde. Vi hade makens syskonbarn som näbb och brudnäbb på själva vigseln (4 och 6 år), men sen hade vi ordnat barnvakt åt dem på ett närliggande ställe under själva festen. De fick alltså vara med på vigseln men inte på festen. I det här fallet funkade det jättebra eftersom föräldrarna själva tyckte att det var skönt att få vara bara deltagare på bröllopsfesten och inte behöva bekymra sig över barnen, samtidigt som barnen var så pass nära att barnvakten lätt kunde kontakta dem om det blev några problem.

Forskning visar att barn mår dåligt i närhet av vuxna även om de bara druckit sig glada.. Alkohol är alldeles för accepterat idag och barn är väldigt känsliga för sinnesstämmning och folks kroppspråk och beteende

Själv skulle jag inte ens dricka en öl till maten med ett barn i närheten. Det skulle kännas helt fel