vill du leka mamma mamma barn?

Många som "kämpar" mot homoadoptioner, dvs är skeptiska, gör det nog inte i första hand för att dom tror att homosexuella är sämre föräldrar eller så. Många anser nog inte samhället klart och färdigt för det. Regnbågsfamiljer är inget ont i sig men okunnigheten bland många ute i samhället är en desto mer negativ kraft man inte får glömma. Och det barn i en regnbågsfamilj kan hamna att råka utför, exempelvis i en skolmiljö, bör man nog tänka efter sig för två gånger.

Och som jag säger, problemet är inte föräldrnas sexuella lägningar, utan mycket av den mentalitet som fortfarande råder, och som det kommer att tid att ändra.

Obersera att detta inte är några av mina åsikter själv, mer lösa funderingar.

Sen, om jag får lägga in en riktigt personlig åsikt. Att "skaffa barn" som många här uttrycker det är ingen mänsklig rättighet, oavsett man är straight eller gay. Jag fick aldrig chansen att skaffa barn men har aldrig hävdat en "rättighet" för det och kommer aldirg att göra.

// Fjosok

Nja, jag pratar inte om de som är skeptiska. Jag har arbetat professionellt med jämlikhetsfrågor, bland annat om sexuellt likaberättigande och stött på många som faktiskt arbetar aktivt för att äktenskapet ska vara förbehållet en man och en kvinna. Dessa personer anser ofta också att kvinnor av naturen är på ett sätt och män på ett annat. Därför räcker det inte med föräldrar av det ena könet. Märkligt nog tycks de inte arbeta för att avskaffa ensamståendeadoptioner.

De som är skeptiska till homoadoptioner p.g.a. de fördomar som finns i samhället använder mycket sällan "manliga/kvinnliga förebilder-argumentet". Och varför skulle de det? För det första är det inte säkert att de har den åsikten och för det andra är argumentet om omgivningens fördomar mycket starkare.

(Ska tilläggas att jag mycket väl kan förstå fördomsargumentet, det har absolut en hel del tyngd)

Tja, grundar bara mina tankar på det jag ser till vardags då jag jobbar på skola och sett hur mobbade barn från uttalade regnbågsfamiljer kan bli ...

Men ursäkta om jag trampade på tårna

Min grabb kunde härma en bil innan han kunde säga mamma...

Och min dotter är ur-tjejig.

Har vi gjort nåt fel här hemma..?

Jag är ma och hobbypysslar med brudklänningar, dock bara på den nivån att ajg restaurerar dom, inget annat

Mina föräldrar måste ha lyckats jäkligt bra

Men å andra sidan är jag militärt aktiv, gillar Bruce Springsteen och kör MC så nja, det sprack nog iaf

esset50 skrev 2008-08-08 21:53:11 följande:

Lite "fel" gör vi nog allihopa, oavsett hur medvetna vi är. Sen är det ju faktiskt så att våra barn inte får alla sina intryck från sina föräldrar. De har ju kompisar, dagis/skola, övrig släkt etc. Och så finns ju TV, tidningar och böcker också.

Jag har försökt uppforsta min son hyggligt könsneutralt, men jag har säkert betett mig mot honom på ett sätt jag inte skulle ha betett mig mot en flicka ibland ändå.

Och så är vi ju alla olika, dessutom. Jag är jättetjejig och min syster är en utpräglad pojkflicka och så mycket kan ju inte vår uppfostran ha skiljt sig åt.

Min pojke har samma grej..han älskar bilar och vi äger inte ens en. Min sambo har inge bil intressen och sonen sa bil innan han ens sa pappa och mamma.

Vi har en gemensam leksakslåda till både vår dotter och son men sonen leker inte med dotterns dockor utan han leker med mer hennes bilar som hon har fått på mcdonalds tex

jag gav honom en docka men den vill han inte leka med alls. bara tåg och bilar är kul,så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta ni diskuterar när jag själv uppfattar det som att min son och dotter har varit som de är sen födseln.

vi använde inte ens blå och rosa när de var bebisar eftersom vi inte vill sätta dom i fack så att säga men det blev så ändå trots att vi ville undvika det. Nu är dottern urtjejig med rosa som favvofärg och sonen galen i bilar som brummar högt

hmmm...vete fan

Ja, visst är det så att mammor har stor roll i de sociala samhälleliga skillnader som finns. Det är bara genom att ifrågasätta oss själv och försöka agera konsekvent som vi kan ändra på detta.

Lillsnufflan...

Jag har aldrig tidigare trott att man ärver ett bilintresse från generna, utan alltid trott att det var miljöpåverkan. Men jag kan tycka det är märkligt att de är främst killar som har det. Så nu när jag själv har en son som definitivt inte drillats med bilar som jag VET hur vi har gjort med (visst gör man en del saker omedvetet, de gör även jag)och han är så fashionerad av bilar.. så har jag börjat tvivla.. Fast samtidigt så säger de att min sambo var likadan när han var liten och i dag är han inte alls intresserad av sånt..

Att det är biologiska skillnader mellan män och kvinnor kan vi aldrig komma ifrån.. men det stoppar inte ett jämställningsarbete!!

Visst fasen får han det. Men jag träffade en liten tjej förut idag, där alla runt omkring henne aktivt uppmuntrar hennes stora fäbless för prinsessor och rsa volanger och när hon hade råkat få en bok där en liten pojke gillade prinsessor så frågade alla vuxna i hennes närhet om inte "det var en väldigt konstigt bok?". Visst tyckte hon det - men frågan är - blev hon präglad att tycka det eller var det en spontan åsikt? Jag tror på att hon blev socialt uppmuntrad av det av ledande frågor...