Maj 2009

Vi ska ha en mycket nära vän(egentligen ett par) som toasmaster/värdpar. (hon kommer troligen att ha ett litet knytte med sig när det beger sig, så hennes roll blir nog mer på planeringsstadiet... tyvärr)
Har tänkt att det är de/han som styr upp lite vid kyrkan, håller i skålen vid festlokalen, och är sedan toastmaster under festen. Tror att det kommer att funka fint. Kanske att våra föräldrar får gå in och "supporta" lite.

Undrar om det kommer att kännas konstigt att det inte är föräldrarna som gör alla dessa saker? Tror inte det... det är ju faktiskt vi som ordnar hela festen och våra föräldrar är ju nästan lika mkt gäster som de andra gästerna.. haha!

Ja, och mina föräldrar skulle ALDRIG hålla tal så då är det bra med värdpar

vi planerar också allt själva, våra toastmasters hjälper till, jag är lite av ett kontrollfreak så vi får väl se hur det blir.. :P

Nu har jag beställt mina klänningar! En till vigseln och en till festen. Ihhh!

förstagångsbrud: får man se bilder på vad det blev?? *nyfiken!*

Tänkte gå o prova lite klänningar med mina tärnor är det nån som har några bra förslag på butiker? Tänkte hålla oss i Stockholm.

Jag lägger upp bilder på klänningarna i mitt galleri!

...nu är även galleriet synligt...

Min pappa ska hålla tal. Han är jätteblyg egentligen, men det verkade verkligen som han ville det.

Kommer inte ihåg om det var denna tråden eller pingsttråden vi pratade om hur folk reagerat när man berättat att man ska gifta sig, men häromdagen blev jag igen besviken på min familj.

Vi firade mina syskons födelsedag (tvillingar) och så skålade vi för dem. Då passade jag på att säga att när vi ändå skålar kanske vi kan skåla för mig oxå.
De trodde allihop att jag ville skåla för att jag fyller år om en månad (?????),så jag fick förtydliga att jag ville skåla för mig och sambon för att vi förlovat oss 31 juli och ingen har skålat för oss ännu.
Visst, vi skålade, men sen sa min syster att då kunde vi ju skåla för hennes sambo som fick ett jobb för några månader sedan efter att ha varit arbetslös ett tag. Och så började de skämta om att vi kunde ju skåla för att alla hade jobb, eller för att min syster inte drack vin (bakis, inte gravid, så inget att fira) och massa såna saker.

Jag sa ingenting, men ångrar nu att jag inte stod upp och sa att ursäkta mig att jag är den enda som tycker att det var en viktig händelse.

Mammas kompis som var där visste inte ens om det, och en annan kompis till mamma som ska fixa alkoholen till vår bröllopsfest tror att det är mitt ex jag ska gifta mig med, för mamma har fortfarande inte kläckt ur sig att vi separerade för ett år sedan..

tråkigt skruttgumma! Förstår att det måste kännas jobbigt! MAn vill ju att familjen ska bli lite gladare än så kanske. men förstod de att ni ska gifta er då?

Min mamma var också lite trög först hon sa bara "jaha, ja om det är det du vill så. Men har du tänk över det ordentligt?". Jippie va rolig hon var då.