depression +lyckopiller innan bröllopet?

ja visst är det trist, en läkare vägrade sjukskriva mig om jag inte åt piller och då mådde jag ganska okey och hade en bra samtalsterapeut att gå till...

Det kan vara svårt att få beviljad sjukskrivning av försäkringskassan om läkaren inte skriver ut medicin...

Jag skickade ett privat meddelande till dig.

Nu ska jag till läkaren, är så nervös!! tack för alla era svar och ert stöd, ni är helt underbara!

Jag tror det är stressen med bröllopet och allt runtomkring som gjort att du känner av depressionen även nu på sommaren, nästa sommar har du förhoppningsvis inte så mycket att tänka på och slipper säkert att känna dig nere. Tänk positivt :P

Jag mådde själv ganska dåligt innan mitt eget bröllop (var verkligen superstressad), men nu när det är över börjar man återgå till det normala igen.

Har förresten provat olika sortes terapi och inget fungerade. Gick bla 1-2 år hos en psykolog, gjorde ingen som helst nytta. Även provat KBT, helt värdelöst för min del.

Silva KBT har jag provat, totalt värdelöst för mig också, det har inte hjälpt mig något alls, har då gått i 4 år, 2 år hos två olika psykologer.. var hos läkaren nu, blev sjukskriven och fick medicin, den heter cipralex.. någon som har eller använder det?

Ok, hoppas du mår bättre snart!

tack

Skulle gissa att det är samma som jag har nu, fast mitt heter cipralopram. Finns cipramil (ej säker på stavningen på alla dom här) också, tror det är samma verksamma ämne i alla som börjar på cipra... bara olika tillverkare och priser.

Cipralopram har funkar väldigt bra för mig, inga direkta biverkningar som jag kan komma på.

tack silva79

Nu har jag inte läst hela tråden men mina erfarenheter av lyckopiller är inte positiva. Jag åt piller i över ett år och kan säga att jag ALDRIG mer kommer att göra det. Det var den värsta tiden i mitt liv! Jag blev avtrubbad, gick upp 20 kg, ingen sexlust, kunde inte känna något utan bara "var". Jag hade hellre velat ha samtalsterapi flera gånger i veckan i stället för att proppa i mig piller. Det känns otäckt att veta att jag faktiskt har ätit piller som påverkar hjärnan - hur kommer det att visa sig senare i livet? Dessutom var det svårt att sluta för jag blev känslomässigt beroende av dem. Det känns som om ett år av mitt liv är borta och jag mådde inte bättre av dem utan bara sköt upp problemen. Tror att det är viktigt att barbeta känslorna istället för att trycka undan dem med tabletter. Det blir ju inte bättre av tabletterna utan de bara tar bort känslorna tillfälligt men om man aldrig bearbetar sina känslor har man ju kvar problemen och då får man kanske äta tabletter hela livet. Jag fick ett recept i handen och inget mer...ingen uppföljning, inga samtal mm. Jag slutade själv för att jag inte orkade med mig själv i ett "pausläge" och att varken kunna skratta eller gråta. Det här är mina erfarenheter och mina åsikter. Säkert finns det de som har bra erfarenheter av piller också.