• jenster

    Man man tjatar om vikt

    Min man är väldigt hälsomedveten och kroppsfixerad. Han och jag bråkar väldigt mycket om detta. Jag är en "normal" tjej, 175 cm och pendlar mellan 59-65 kg, tränar ca 3-4 ggr i veckan. Jag äter rätt mycket (faktiskt mest bland alla mina vänner och är inte helt nöjd med det), mestadels nyttigt men tyvärr har jag ett "sug" efter sött. När min man tar upp vikt med mig blir det alltid bråk. Han vill veta hur jag tänker om min kropp, vad min idealvikt är mm. Jag tar detta som att han inte litar på min egen bedömning, känner att jag måste "stå till vars" och indirekt att han faktiskt har panik för min vikt. Jag blir så himla förbannad, men det är svårt att säga för exakt VAD.

    Dessutom har vi ett förflutet med att han uttrycker detta väldigt klumpigt och riktigt elakt, så redan när han börjar ta upp det har jag taggarna utåt.
    Häromdagen kom vi hem från semestern, med mina viktsvängningar och aptit har jag gått upp 5 kg. Då frågar han mig när jag har tänkt mig att börja ta tag i mig o gå ner. Jag blev skitarg. (JAG har min egen plan, men vill inte behöva förklara den för honom, och varför sådan PANIK?! ) Varpå han säger att jag har fläskig mage, min mage står ut, utanför mina bröst etc etc.

    Han säger själv att när han inte kan prata om sådana saker med mig, så när han ändå gör det så pyser det över och han blir elak.
    Själva vikten har inget med hans kärlek till mig att göra säger han, att han älskar mig och tycker jag är väldigt vacker oavsett 5 kg upp eller ner. Men det verkar som han är livrädd för att "jag förslappar mig" och från en dag till en annan blivit jättestor (obs INGET ont om det, men det är HAN som är rädd för det).
    Hur attans löser man detta?? Och varför blir både jag och han så arga?

  • Svar på tråden Man man tjatar om vikt
  • johansdotter

    Jisses!

    Jag skulle aldrig palla med en man som KRÄVER att jag ska träna och konstant banta för att han ska vara nöjd!

    Tack och lov har jag en som snarare är tvärt om....han är livrädd för att jag ska bli för smal och förlora min härliga rumpa...

    Jag har nu inte läst hela tråden....men varför tar du detta?

  • trampetroll

    Hej!
    Jag är massageterapeut och sjukgymnast och jag tycker att det är väldigt trålkigt att din man är okunnig om att vikt spelar mycket liten roll när man tränar. Så många gånger som jag har förklarat för patienter att vikt inte spelar så stor roll och framförallt inte när man tränar eftersom muskler väger mer än fett.

    Att gå upp 5kg på en semester är ingenting och det är INTE fett du går upp utan metadels vatten eftersom det är ett annat klimat. Sådana kilon brukar försvinna snabbt som tusan när man kommer hem i sina gamla vanor igen. Det är i princip omöjligt att gå upp 5kg i rent fett på en vecka (jag utgår ifrån att det var en veckas semester) om du inte i princip rör på dig ett dugg (vilket man gör mer än vad man tror på en semester) och bara äter godis och dricker massor av alkohol, men även om du gör det är dessa kg ingneting så fort du kommer in i din vanliga träningsrutin igen så försvinner dem.

    Tycker framförallt att det är lite skrämmande att din hälsomendvetna man verkar ha så lite koll och helt fokuserad på vikten när den är oftast helt betydelselös att gå efter om man inte är riktigt överviktig och det är du inte till din längd och vikt, du kan gott gå upp 5kg om du vill det).

    Jag tror säkerligen att din man bara vill dig väl då det ibland kan bli så att kilo efter kilo smyger på och han vill säkert bara påminna dig så att det inte händer att du vaknar med övervikt en dag. Men jag förstår faktiskt inte hur det skulle kunna hända med tanke på att du tränar regebundet och verkar tänka på din kropp och utseende.

    Hade jag varit du hade jag slutat med att berätta för min man vad jag väger och hur mycket jag går upp eller ner, han har inte med det att göra det är din kropp och ditt liv. Du får känna hur du känner och säga ifrån på skarpen att han ska ge f-n i din vikt om du inte vill att han ska "puscha" dig om du känner att du behöver det. Men i vilket fall som helst så är sättet han uttrycker sig på jättedumt ch jätteelakt och jag förstår att du blir upprörd. Berätta detta för honom i lugn och ro kanske och inte i stundens hetta att han gör dig ledsen och får dig att känna dig värdelös, oälskad etc.

    Sedan vill jag påminna om det kära måttbandet! Ett måttband är mycket bättre att mäta resultat med och framförallt när du tränar, då ser du att du ligger precis som du ska och att det bara är kroppen som spökar när kilorna växlar.

    VÅGA VÄGRA VÅGEN!!!

    Du verkar vara en jättestark tjej så detta grejar du!
    Ha det kanon
    Mvh
    Rebecca

  • Juni2009

    Hammerman1

    Du skrev: (jag klippte bort en del)
    Sen tar du upp dig själv som exempel där du minsann är en duktig flicka som VERKLIGEN FÖRSTÅR din partner och rättar dig efter hans direktiv

    Så jag undrar var har du läst där jag rättar efter honom?

    Jag skrev aldrig så.
    Jag skrev att jag inte vill väger som min svärmor, hon är mer än 100kg.

    Att jag skriver om mig själv var mening att TS ska få veta det finns flera som hon.
    Att en kärlek som inte tycka om viktuppgång.

    Sen tycker jag det är bra att Sommargrönt förstår mig vad jag menar att TS ska prata med sin man om varför han reagerar så?
    Är det nåt han lärde från sin föräldrar? m.m...

    Äntligen någon som fattar vad jag hela tiden menar!

  • Tooticki
    Juni2009 skrev 2008-05-30 10:06:35 följande:
    Att en kärlek som inte tycka om viktuppgång.
    Att leva med en människa som inte gillar viktuppgång är väl en sak, att klanka ner på och kalla sin fru hemska saker pga en helt normal vikt och mycket bra träningsfrekvens är en helt annan!!!
  • Skottdagen2008

    Du kan ju tala om för din man att även vid 65 kg så har du ett BMI på 21,2, dvs väldigt normalt och smalare än normal och vid 59 kg är du UNDERVIKTIG!!

    Om han tror att du ska behöva svälta dig för att ligga på en underviktig nivå för att vara snygg i hans ögon då har han ju helt tappat fattningen och tränar han själv väldigt mycket borde han förstå vad som är hälsosamt och vad som inte är det. Näe, han försöker få sig själv att må bättre genom att klanka ner dig. Stå på dig!!


    jenster skrev 2008-05-29 14:33:18 följande:
    Min man är väldigt hälsomedveten och kroppsfixerad. Han och jag bråkar väldigt mycket om detta. Jag är en "normal" tjej, 175 cm och pendlar mellan 59-65 kg, tränar ca 3-4 ggr i veckan. Jag äter rätt mycket (faktiskt mest bland alla mina vänner och är inte helt nöjd med det), mestadels nyttigt men tyvärr har jag ett "sug" efter sött. När min man tar upp vikt med mig blir det alltid bråk. Han vill veta hur jag tänker om min kropp, vad min idealvikt är mm. Jag tar detta som att han inte litar på min egen bedömning, känner att jag måste "stå till vars" och indirekt att han faktiskt har panik för min vikt. Jag blir så himla förbannad, men det är svårt att säga för exakt VAD. Dessutom har vi ett förflutet med att han uttrycker detta väldigt klumpigt och riktigt elakt, så redan när han börjar ta upp det har jag taggarna utåt. Häromdagen kom vi hem från semestern, med mina viktsvängningar och aptit har jag gått upp 5 kg. Då frågar han mig när jag har tänkt mig att börja ta tag i mig o gå ner. Jag blev skitarg. (JAG har min egen plan, men vill inte behöva förklara den för honom, och varför sådan PANIK?! ) Varpå han säger att jag har fläskig mage, min mage står ut, utanför mina bröst etc etc.Han säger själv att när han inte kan prata om sådana saker med mig, så när han ändå gör det så pyser det över och han blir elak. Själva vikten har inget med hans kärlek till mig att göra säger han, att han älskar mig och tycker jag är väldigt vacker oavsett 5 kg upp eller ner. Men det verkar som han är livrädd för att "jag förslappar mig" och från en dag till en annan blivit jättestor (obs INGET ont om det, men det är HAN som är rädd för det).Hur attans löser man detta?? Och varför blir både jag och han så arga?
  • Hammerman

    Snälla, försök inte spela missförståndskortet.


    Juni2009 skrev 2008-05-29 14:52:39 följande:
    TS.Jag kan tänka mig vad din man menar med viktsvängning.Att pendela 6 kg är ganska mycket. Det syns mycket på dig, det kan jag tänka mig.[/citat]

    Du tar hennes man i försvar.

    [citat]Du berättade att du gick 5kg efter semester? stämmer det?Det är mycket, även om man är på semster ska man ju njuta av miljön o landets mat osv men att gå 5kg upp??? Jag kan tänka mig att din man reagerar på det.[/citat]

    Du tar hennes man i försvar.

    [citat]Jag är 162 o väger 63-65 kg nu efter 2 graviditer.Så några kg upp eller ner syns mycket på mig.[/citat]

    Relevant hur?

    [citat]Min sambo är som din man (dsv är rädd att jag ska bli stor pga hans mamma ÄR stor efter 2 graviditer) men jag gör inte stor sak av det.[/citat]

    Han kallar dig fläskig och ger dig elaka blickar om midjemåttet vid något tillfälle skulle gå över gränsen för vad som är undervikt?

    [citat]Jag förstår honom fullständigt!Jag vill inte blir som hon heller.[/citat]

    Här insinuerar du i princip att TS ska göra likadant som du, dvs ha full förståelse för sin mans dominansbehov och rätta sig efter det.

    [citat]Så min tips: gör inte stor sak av det. LYSSNA istället på honom så han kan förklara på bättre sätt på varför han reagerar det.Så du kanske förstår vad han menar om han är klumpig av sig att försöka förklara vad han menar?
    Hon ska alltså bara vara snäll och lugn när han kallar henne fläskig, och be honom brodera ut anklagelserna ännu mer, och på så vis ska det alltså bli bättre? Passivt motstånd kanske funkar om man är Gandhi, men i parförhållanden brukar det oftast sluta i att man blir väldigt olycklig.

    TS vikt är gott och väl inom det rimliga, enligt många i tråden rentutav på gränsen till undervikt, varför ska hon då behöva FÖRSTÅ något alls av dom tokerier hennes man håller på med?
  • jizz

    Juni2008: Menar du att det kanske finns en bakomliggande orsak till varför TS man beter sig som han gör? Och att TS borde försöka lyssna på honom och föra en diskusion för att ta reda på vad det kan vara?
    Har jag då förstått dig rätt? I så fall kan jag mycket väl hålla med dig på den punkten.

    Att TS man har en felaktigt syn på TS vikt kan vi nog alla konstatera. Låter absolut som om han är den med problem och inte hon.

    TS: Det låter som du har en väldigt bra syn på din egna vikt, och visst måste man kunna njuta ibland. Eftersom du tränar regelbundet och lever ett sunt liv och är väl medveten om detta är det klart du reagerar "mer taggarna ut" då du VET att du inte gör något fel.
    Din man däremot verkar okunnig och som du säger allt för kroppsfixerad. Det är kanske något att ta upp med honom?
    Kostrådgivare kanske kan hjälpa...

  • Hammerman

    Jag hatar BTs citatfunktion, jag vill kunna citera inlägg bit för bit och kommentera dom enskilda delarna utan att det ser ut som ovan.

  • jenster

    Oj vad många svar. Superbra forum det här. Jag håller med många av er. Klart att det är oacceptabelt. Att skilja sig känns lite abstrakt dock just nu, men visst slås man av det om man föreställer sig att detta ska fortsätta hela livet. Och luska till bakgrunden har jag redan gjort för åratal sedan.
    Jizz: Han själv håller med om att han är för kroppsfixerad. Men han tycker ändå att det är jag (och väääldigt många i hans omgivning) som är för slappa. Han är sträng mot sig själv med.

    Är en (av många) åtgärder att gå till en opartisk kostrådgivare som ger oss svart på vitt om vem som har problem? Som mäter fett mm? Men det tar inte bort hans panik för att få en kraftigt överviktig fru, vips sådär bara (detta är inget mot de som läser detta som är kraftigt överviktiga, vi pratar om min man som har konstigt beteende).

    Bakomliggande orsaker är: han själv har varit träningsnarkoman, han har föräldrar som är mycket utseendefixerade. Han vill veta hur jag tänker. Men, vad hjälper det att jag vet om denna bakgrund?

    Trots det jag berättar vill jag betona att han för övrigt, på alla andra plan, är en superkille. Uppvaktande, bekräftande, kärleksfull, gosig, smart mm. Hade han varit ett elak på andra områden eller ofta, så hade ju ett "final" beslut varit lätt.

    Innan blev jag väldigt upprörd och knäckt, nu för det mesta tycker jag att han är absurd och har tom skrattat åt honom. Men det är klart att det svider någonstans. Och det är snarare den uteblivande respekten för mig som individ och min integritet som saknas som gör mig så himla arg/ledsen.

    Som någon här i tråden tog upp, sexlivet blomstrar ju inte precis för visst 17 vill man känna sig sexig i en sådan situation. Ska prova att hålla andan nästa gång o dra in magen, jättelyckat...

    Socialt liv- på en fest nyligen, där det fanns rätt många gravida tjejer, frågade han mig om jag kanske också var gravid.. jag hade "ju också en mage". Det var då jag verkligen kände att "nu gör vi banne mig inget ihop mer". Jag hade ju haft det kul innan den kommentaren. Då går jag hellre själv.

    Vi avbokade en middag imorgon, ikväll ska vi dock på en. Det är kanske dumt.

    Kan inte låta bli att vara "barnslig", men jag ser framför mig när de frågar om efterrätt eller om jag vill ha mer..."Hör med min man".. Eller plan b: Jag fullständigt VRÄÄKER i mig, slafsar och glufsar och ber om mer mer MER choklad till efterrätten (fniss). Hmm.

    Det hjälper inte i långa loppet förstås.

    Jag ska sakligt ta upp en diskussion, med argument som jag fått från tråden. Eventuellt till en kostrådgivare. Inget 5+1 på ett tag, minskat socialt umgänge, en j-ligt arg fru, allt faller sig naturligt. Så får han en föraning på vårt framtida liv om detta fortsätter.

    kramar till er!

  • Ars amandi

    men hjälp....
    jag har inte läst igenom allt så vet inte vad folk skrivit.... men jag antar att dom flesta tycker som jag....

    Vadå gå ner, är han dum eller???

    jag är 163cm åväger 57kg å är helnöjd med min kropp, går ja ner försvinner tuttarna å visst lite plattare mage eller fastare rumpa skulle väll inte va helt fel men det går bra ändå å min m2b skulle aldrig för nått i världen få för sig att säga något så elakt...

    å du tränar ju redan, ne jag hade ställt mig på tvären om jag blivit behandld så!!

Svar på tråden Man man tjatar om vikt