Man man tjatar om vikt

Jag kan ju tillägga att jag LÄTT gar upp eller ner 5 kg utan att det för den skull syns speciellt mycket. Jag är 178 lang och vâger just nu mer än jag ska, definitivt. Men även när jag är normalviktig syns inte viktförändringar sa mycket och det gar busenkelt pa bada hallen inom en ram pa 5 kg. Bara dagarna innan mens kan jag dra pa mig 3kg vatten. Tva tre veckors semester kan lätt betyda 5 kg extra, utan att man för den skull hällt i sig grädde. Däremot försvinner de ganska fort igen.
MIN trivselvikt ligger pa ca 75-77 kg till 178cm.. och det är precis innanför normalviktsBMI.. Hade jag gatt ner till 59-60 hade jag sett SJUK ut!

tycker inte att man ska behöva bli kränkt av den person man lever med...Även om jag gått upp 10 kg på semestern så ska min sambo stötta mig istället för att vara elak och ge mig gliringar om min mage el dyl. Vise versa givetvis. Är väldigt ytligt och omoget att påpeka vikten på en annan person. Det är väl personen man älskar och egenskaperna som han/hon har. När jag belv sjuk så gick jag upp 20 kg av medicinerna och hela tiden fanns min sambo där och stöttade mig. Om han inte hade gjort det hade jag aldrig lyckats gå ner 18 kg. Han har lyssnat, kommit med råd, aldrig dömt eller påpekat att jag varti tjock el dyl. Alla behöver uppmuntran inte spydiga kommentarer. Jag tycker visst att man kan göra en stor sak av att någon behandlar en illa och det är inget man ska "sopa under mattan"...Tycker inte det verkar som om jensters man bara utrycker sig klumpigt utan att han är direkt elak...Vem har rätt att vara elak?

TS man påstår att hon är fläskig då hon har ett lågt bmi i normal spannet. Han vill att hon ska ligga i gränsen till underviktig. Om hon inte gör det tar han upp en diskussion angående hennes vikt. Och då hon känner sig kränkt då kommer förolämpningarna fram.
Tycker du verkligen att det låter sunt?

Det var menat till Juni 2009

Jag hade aldrig acceptera det. Fy fasiken och har man som vill har koll på min vikt och hur eller hur mycket jag äter. Tänk om du gå upp 10 kg eller mer pga av sjukdom, efter graviditet, och du själv trivs med din kropp?. Vill du har det så?. För jag tycker att det har gått över gränsen när du själv unviker att umgås med folk, pga att du bli rädd för att äta gott, och mår väl. Det är ingen sund inställning!

Helt sjukt, utan att veta hela historien så tycker jag det låter som att det gått över gränsen för omtanke till kontroll. Tydligen har det redan väckt en funderare eftersom det nu diskuteras på ett forum, tänk efter ordentligt och prata sedan om det.
(Jag känner hur en upprorisk tvångskänsla av att vilja lassa i mig en burk nutella formar sig i mitt huvud. )

Jag blir så arg när jag hör sådana här saker. Jag är inte smal till att börja med, och har gått upp nästan 10 kilo senaste året (lång historia). Jag jobbar nu själv på att gå ner i vikt genom att äta bättre och ta långa promenader. Min man stöttar mig genom att dra upp mig ur soffan och ut på promenader ibland, och laga bra mat hemma (det är han som lagar maten ).
Han har aldrig pikat mig eller försökt styra vad jag äter på ett negativt sätt. Jag är glad över hans stöd, och jag önskar att TS fick uppleva detsamma från sin man.

Ja exakt. Tänk att bli kränkt av den person som ska älska dig mest (bortsett från ma+pa )och vara ditt stöd genom livet. Och vice versa.

Fast nu behöver inte den här tjejen något stöd att gå ner i vikt, kan inte sägas nog så många gånger, för hon har ett helt normalt och sunt bmi.

Att hon pendlar överhuvud taget kan nog bero på pressen från hennes man, normalvikten ligger nog på de där 65 och sedan ska hon tvinga sig själv ner till 59.
Nu filosoferar jag bara naturligtvis, men det känns mycket troligt att det kan vara så.

Det är väl inte ts man som ska avgöra vad som är en rimlig vikt för ts heller?