Barn i koppel eller inte? (OT)

Har inte läst svaren i tråden men just nu år min stira tjej (blir tre i sommar) så trotsig att koppel inte skulle kännas som en dum ide Andra tips för att få henne att coola ner sig några hekto??

stira=stora...
skrev för snabbt

åh vad praktiskt säger jag men då har jag en halvgalen 2åring som älskar att springa på fel ställen också

Sele hade både min syster och bror som innan dess var MYCKET bra på att springa iväg. Det är väl inget fel med det?

Jag håller med! Skulle aldrig falla mig in att sätt koppel på mina barn.

Jag hade koppel på min tvååring redan för fyra år sedan.. Helt omöjlig att få att sitta i en vagn och dessutom inte ett dugg rädd av sig. Detta innebar att han försvann på två röda sekunder, vilken inte var att föredra mitt i semestern i en fullsatt djurpark eller liknande. Han har definitivt inte tagit skada av detta, tvärtom hade det kunnat hända en hel del värre saker om han hade kommit bort från oss. Folk skrattade mest och tykte att det var lite roligt, men smart. Hade en vanlig sele som var avsedd för barnvagn och hundens koppel!

Det är väl jättebra. Vet väl alla att små barn springer iväg när de vill och kan och det är inte alltid lämpligt.
Var vanligt förr när jag var liten. Jag hoppas verkligen att det kommer tillbaka. Man behöver ju inte kalla det för koppel bara. Sele är ett bättre ord.

Hellre en sele än att se sitt barn tex. bli ihjälkört. Utan tvekan!

För två år sedan åkte jag och barnen tåg ner till Skåne (från Jämtland), jag tänkte då ta med mig ett hundkoppel och ha på dottern (4,5 år) för att hon inte skulle försvinna på Centralen där vi skulle byta tåg. Inte så mycket för att jag trodde att hon skulle sticka utan mer att vi skulle kunna råka komma ifrån varandra, det är så lätt hänt. Men jag glömde kopplet hemma och det gick bra ändå, men jag var lite nervös när jag skulle hålla reda på henne, en treåring i paraplyvagn (som inte är de lättaste att köra med en hand) plus flera väskor...

Mamma hade sele och koppel på mig när vi var på t.ex. Finlandsfärjan och andra ställen där det var mycket folk. Jag var en otålig unge som gärna ville stå på egna ben, men mamma ville såklart inte chansa uppe på båtdäcket.

I sådana situationer tycker jag det är väl berättigat.