Finns det några fler här som lider av det? Skulle va kul att få kontakt med er om hur ni tänker och ser på framtiden.
Jag kan bli så arg på alla som klagar på förkylningar och finnar på näsan, när det faktiskt finns värre saker i livet...
Det värsta som kan hända mig är nog att jag drabbas av inflamation på regnbågshinnan (irit) på den stora dagen 
Det skulle verkligen inte vara kul då jag måste uppsöka läkare genast så inte trycket i ögat blir för högt. Snacka om stressande sitta på akuten och vänta på en ögonläkare
Sen är det ju inte så prydsamt heller. Dropparna jag får är den ena en sån som förstorar pupillen så man ser ut som man går på droger.
Om lederna strejkar så skulle jag nog stoppa i mig piller och bita ihop.....
Förlåt, det var inte alls min mening att förstöra tråden på nåt sätt. Det är klart att man kan bli irriterad när man själv är jättesjuk och nån annan klagar över en bad hair day.
Har själv stora ledproblem i släkten så det kommer nog drabba mig också. Andra har blivit bra genom att utesluta kött från kosten (fisk funkar) så jag funderar på att göra det redan nu. Tydligen har detta även hjälpt många med psoriasis-gikt, men det antar jag att ni som lider av det redan har koll på.
Jag har inga kroniska sjukdommar eller så men kan ändå försrå vad TS menar. Det är ju ungefär som när man själv är ofrivilligt barnlös och så sitter en höggravid kompis och talar om hur jävla jobbigt det är och tänk, hon har inte fått dricka alkohol på si och så många månader nu. Jag fattar att alla måste få gnälla om det som är deras stora problem men det svider likaväl. Man skulle bara vilja säga att vi kan byta.
Har en mamma med wiplash så jag har andrahandserfarenhet av hur smärta kan ställa till det i en persons liv. Man vill ju lika myckrt som alla andra men måste välja. Allt stöd till alla er som har det jobbigt inuti utan att det syns utanpå.
Tack så jätte mycket.
Detsamma vill jag säga till er alla som kämpar här, guu så starka ni e.
Jag beundrar er av hela mitt hjärta 
Min Joel va akut på sjukan idag igen 
Han har jätte ont i vänster sida å blir som en banan å skriker av smärta för att i nästa min skratta 
Vi får se om det ej går över ska de kolla mjälten igen.
Många kramiga kramar från mig å Joel
Thailand 08 skrev 2008-04-14 12:00:17 följande:
kassandra; lycka till och hoppas det går bra!
Mina rädslor är iaf att få ett skov när det är dags den stora dagen. Jag är ju så lättpåverkad av stress, så det kan ju ställa till det, för jag menar, hur nervös ska man inte vara veckan innan ??? ;) SEn undrar jag hur slutet på dagen ska bli, för man kommer ju inte ha tid för att vila, och när jag blir trött ser jag full ut, vinglar och så..
Men man är väl även så himla lycklig, så det kanske jämnar ut sig! Man har ju alla man älskar runt sig!
oj !! mitt svar till Paeonia kom i citatet det var inte meningen.
Haha, så blev det för mig en gång också???? Fattar inte varför det blir så.
Under själva graviditeterna mår jag också superbra Men efter förlossningarna börjar det.
Man kanske skulle vara gravid jämt, haha.
Det började i fingerlederna. Husläkaren skyllde på överansträngning över att gå hemma och byta blöjor......Nu har ju jag alltid jobbat med mina händer så att vara föräldraledig var ju semester för mina händer!!!
Jaja, blev skickad på otaliga röntgenundersökningar, tejpningar osv osv. Jag talade om för honom flera gånger att jag har psoriasis kan det kanske vara psoriasis artrit? Jag har dessutom både RA och Beshrews i släkten. Men nejdå det är de inte, sa han.
Tillslut efter säkert ett år bad jag honom att få komma till en rematolog istället.
Där var ju väntetiden lång så barn nr 2 var på väg när jag äntligen fick komma dit.hade ju då inga symtom eftersom jag var gravid så han bad mig återkomma efter graviditeten vilket jag sedan gjorde.
Hade då även drabbats i fot och tå lederna samt ryggraden.
När han gick igenom hela kroppen på mig och kunde pricka in precis var det onda satt trodde jag att jag skull börja gråta. Han förstod precis vad det var och att jag inte inbillade mig att ryggen kändes som att den höll på att gå av när jag andades på mornarna.
Det var sån lättnad att få komma dit, få rätt mediciner och lyxen att bara ringa när dessa inte hjälper och få komma in och få kortison istället, wow.
Vad husläkaren beträffar så har jag bytt!!!
