Barnkarusellen

Bättre hon kommer innan testdag än att jag hade trissat upp förväntningarna och dessutom haft niagarafallet under semestern. Alltid något gott med det onda .

Sweet - vi åker på fredag. Ska bli så skönt! En semester har nog aldrig legat mer lägligt än den här.

Som sagt, är inte ledsen alls just nu. Klarade t o m av att sitta bredvid världens sötaste lilla tjej på t-banan hem. Det kanske är meningen att vi inte ska bli föräldrar? Något säger mig det... jag ska kanske ägna mitt liv åt andra saker? Tja, vad vet jag men att hålla på att ta hormoner och plocka in ägg känns inte riktigt som min livsfilosofi.

Lappis!
Jag tycker det låter så himla bra att ni ska sticka iväg på semester nu!
Och även om det känns helt hopplöst just nu på barnfronten (för det förstår jag ifall det gör) så tycker jag itne ni ska ge upp än. Självklart är det svårt att hålla hopp och energi uppe. Men ni yttterligare ett försök kvar samt en del eskimåer i frysen! Plus att OM ni verkligen vill ha barn så finns ju möjligheten att adoptera också.
Och jag lovar (av egen erfarenhet... ) att det sistnämnda inte alls behöver vara mer problematiskt i slutänden. Alltså vad jag menar är att de flesta som adopterats känner sig som "vanliga s.k egna barn" och de flesta föräldrar som adopterar brukar inte känna mindre kärlek eller "starka band" till sina barn än föräldrar som fått biobarn.

Men nu tycker jag ni ska koppla av på er semester och bara njuta av varandra och era upplevelser i HongKong!

Visst blir det typ 5 försök till varav 1 full IVF men det känns ganska så tröstlöst. Det som var skönt denna gång var att jag kände igen alla symptom så på något sätt blev jag ju redan förvarnad i helgen. Har redan gråtit ut och börjat gå vidare innan mensen ens har brutit ut med full kraft.

Sen är det bara så svårt att acceptera att det inte finns någon fysisk förklaring till varför just vi inte får barn. Alla prov ser bra ut, vi producerar toppembryon men de vill inte växa/stanna kvar?! Börjar mer och mer tro på att jag och maken helt enkelt inte är kompatibla.

som sagt - stora varma kramar till dig lappis! skittant rent ut sagt! det är ju verkligen er tur nu! skönt att ni åker snart så att ni får annat att tänka på, men som du skrev till mig när vårt försök lyckades: gråt ut allt och sörj! det är ok och nödvändigt!

på FL kan man ju givetvis läsa om allt möjligt, och man kanske ska ta det man läser med en nypa salt, men det har skrivits ganska mycket om nåt prov som man kan ta som visar immunologiska störningar på nåt sätt som kan göra att embryot kan få svårare att fästa. kanske kan vara idé att kolla upp nåt sånt. ni får ju toppembryon och dessutom flera sådana! så det verkar ju inte vara där felet sitter...

gosnosen - nej, det är så himla konstigt. Har också läst lite på FL och det är flera tjejer som springer hos en specifik läkare men han verkar visst inte ta emot fler patienter nu. Förstår för alla på FL har ju sprungit dit. Ska fundera lite på vad vi ska göra och om vi ska kolla upp lite till inför det sista IVF försöket.

Ja, grät gjorde jag i söndags så det räckte gott och väl. Trist och säga men man blir bara mer och mer hårdhudad.

ja visst blir man mer och mer hårdhudad. annars skulle man ju vara ett vrak som sitter under skrivbordet och tuggar på skor... skämt åsido! man måste nog för att orka helt enkelt. och dessutom fokusera på vad som är viktigt nu. sin relation och det liv man faktiskt lever. eftersom att det i vårt fall är mig det är "fel" på så är jag också väldigt duktig på att säga att det är väl bara för dig att hitta en annan fru som kan ge dig barn. inte särskilt konstruktivt, medan mannen mer ser det som att det är OSS det är fel på, inte mig. det är ju väldigt tacksamt!

tycker iallafall att du ska ta upp det med CvL och fråga vad de tror och tycker. även om det är embryots inneboende kvalitet som i huvudsak ska vara orsak till om det fäster eller inte så kan det ju finnas andra skäl.

Massor med styrkekramar till dig Lappis! Du verkar känna din kropp väldigt väl, men att det inte kan fungera nu det är ju bra att ni ska iväg för att då får du någonting annat att tänka på. Din inställning att livet kan ägnas åt fler saker än att plocka ut ägg gillar jag starkt och håller helt och hållet med.
Jag har också läst på FL om denne läkare. Kan det vara så att han har en kollega som fortfarande tar emot nya patienter i Stockholms område? Det kan ju också vara värt att kolla upp.
Lappis, maken och du bör vara kompatibla eftersom spermierna har befruktat ägget jag känner ett par som inte lyckades just med det.

På tal om skämt: vet ni vilken kroppsdel jag har stäckt igår?... ljumsken Kaninen satt under sängen och jag försökte få ut honom med en borste, han vände sig om och attackerade borsten genom att hoppa på den och bitas. Satte mig fel mitt i skrattanfallet och ljumskarna (båda!) gjorde sig påminda under Pumpen idag. Aj vad ont det gör! Och nu vet jag hur jag kommer att gå efter äggplock!

stRäckt skulle det vara
Orkar inte rätta mig själv