Alla andra blir gravida utan jag

Bluerose: Kul att det gick bra för dig e du gravid nu eller har du fått, stort grattis.

Vi fick vår busunge Dennis 26 sept.-06. Tack så jättemycket

Försök att inte tänka så mycket på att bli gravid, för då blir man inte det, tyvärr funkar kroppen så. Jag säger som min barnmorska sa till mig, försök att lev så normalt som möjligt å fortsätt ha kul i sängen. För när man håller på tillräckligt länge så blir till och med sex tråkigt bara för att man är SÅ fokuserad på att bli gravid. Vi har hållt på nu i 1 år och 7 månader. Har gått på behandling sen i mars 07, har dock blivit gravid en gång, men fick missfall i v7, så nu är vi på det igen, hoppas att jag ska bli gravid snart, är inget kul att hålla på med behandling. Värst vad långt det blev.

Enligt en hög med erfarna "desperata" (ursäkta uttrycket) så skall grapejuice vara bra =)

Fast om man verkligen prickar in ÄL och allt annat funkar så tror jag inte riktigt på att man inte blir gravid bara för att man är desperat. Jag har varit HELT desperat, galet desperat, vid tillverkningen av två av mina barn. T.om så att jag grät och vrålade när min sambo inte orkade "ställa upp" (haha skrattar när jag tänker på det) en av dagarna runt ÄL.

han var inte ens hemma under veckorna så jag fick fixa barnvakt, ta tåget t 40 mil enbart för att kunna göra dottern och hon blev till då, och då hade jag nojjat och legat vaken och haft ångest för att det inte skulle bli nåt i typ tre veckor innan. Vi bestämde oss tre veckor innan ÄL att vi skulle försöka skaffa tvåan och hon blev till då, trots att jag verkligen var desperat.

Jag tror helt enkelt att om ALLT klaffar fysiskt (3-7 befruktade ägg utav 10 åker ut, utan att fästa av någon anledning) och man har turen på sin sida, så blir man gravid. Så bara fortsätt försök och nojja inte över ifall du är desperat.

det är klart man känner sig desperat när man såååå gärna vill nåt! Det tror jag verkligen att MÅNGA är och de blir gravida ändå.

Jag håller stenhårda tummar för er. Tre månader är INTE lång tid, även om det känns så och även om man blir jättebesviken.

kramar

Anja

Har hört att om man ätit p-piller länge (15år) så kan det ta, om man har maximal otur, upp till 7 år, att bli gravid.
Min syster tog det 1½år för. För mig 2 mån. Det är ju sååå olika.
Men som sagt man ska inte tänka på det utan mera: om det blir så blir det.
Om man vill ha nu, så låser sig kroppen och det blir inget...

(vet att det är svårt att inte tänka på det, man hoppas ju men man blir besviken varje månad)

Det är väldigt vanligt att när man börjar med hormoner/IVL och man får veta att man i princip inte kan få barn eller om man faktiskt får barn den vägen så brukar kroppen "slappna av" och bli gravid den "naturliga" vägen...

Lycka till! -När det blir så blir det!

Fast det där är bara b***shit! Att "slappna av" påverkar inte fertiliteten på något som helst sätt. När man inte blir gravid är "slappna av" det sista man vill höra.

TS:
Förstår precis hur du känner! Är inne på försök nr. 7 nu och "ALLA" andra blir gravida. Klarar liksom inte av att bli glad för deras skull längre... Den här månaden tar vi Bisolvon så vi får se om det tar sig

Jag är inte riktigt i sitsen att det inte tar sig, för vi har inte börjat försöka än. Min sambo vill jättegärna ha barn nu men jag vill vänta till efter vårt bröllop.
Mitt problem är bara att jag nojjar mig någe GRYMT att det ska ta lång tid eller att jag i värsta fall inte kan bli gravid...jag vet, löjligt..men det går inte få bort tankarna..
Detta gör nog att jag tvekar lite inför att börja försöka efter bröllopet, bara för att jag är rädd...HELT utan anledning!

Precis så är det för oss också... svårt det där... :)

2008-08-09 skrev 2008-01-05 23:24:23 följande: