Jag börjar bli så trött på att i princip vilket program/film man än ser på tv så är någon otrogen... Inte för att jag tror att det nödvändigtvis måste spegla verkligheten, men jag blev ändå lite nyfiken:
Hur många av er har varit otrogna eller vet om att någon har varit otrogen mot er? Vad var orsaken till otroheten? Berättade den som varit otrogen för partnern och gjorde ni slut efteråt?
Jag var otrogen mot min förra fästman, då med en kyss + lite hångel, han valde då att förlåta mig. Dock blev det inte den enda gången utan det hände två gånger efter det. Efter vilket jag tillslut insåg att jag vantrivdes i vår relation och sökte mig bort från honom.
Jag anser att otrohet är mycket svårt att förlåta. Mest för att jag tycker att otrohet är ett tecken på att något inte stämmer i den nuvarande relationen, men också för att det handlar om klassisk betingning: Blir man förlåten så kan man göra det igen och hoppas på att bli förlåten även denna gång.
Skulle själv ha väldigt svårt med att förlåta ngn som är otrogen mot mig för jag tror nog att det inte garanterar att det är sista gången. Skulle nog göra livet ganska surt för den som varit otrogen och ständigt misstro honom i allt och inget.
...en otrohet handlar ju inte bara om sveket, lögnerna, själsvåldtäkten eller smusslandet utan även om riskerna med sexuellt överförbara sjukdomar...bättre att få veta tycker jag...
Jag har både bedragit och blivit bedragen i tidigare förhållanden. Mitt "skäl" till att ha varit otrogen har varit stundens ingivelse och en vetskap om att förhållandena som jag var i då aldrig skulle vara "för evigt".
I mitt nuvarande förhållande är känslan annorlunda och eftersom jag vet att möjligheten finns att jag en dag ska stå och lova honom att vara där i nöd och lust så vill jag göra det med rent samvete.
Tyvärr, får jag nog säga, så har starten på vårt förhållande inte varit den lättaste... När vi hade träffats och umgåtts i stort sett dygnet runt i två veckor så åkte han iväg till andra sidan jorden i tre månader. Jag satt hemma och var kär och trodde att vi hade början på ett seriöst förhållande "som i en ask", medan han drogs mellan tjejen som väntade där hemma och att "sprida sin säd", ung som han var (är...).
När han varit hemma en månad kom det fram att han varit med en tjej en natt... För bara ett halvår sedan kom det fram att det inte bara var en natt, utan två nätter och en dag som han spenderat med henne... Dessutom fanns det två stycken han hånglat lite med... :(
Min tillit till honom fick sig en rejäl törn och jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på det... Till hans försvar så hände det när vi bara träffats i två veckor och han skulle aldrig göra det mot mig nu, det vet jag och litar på...
Har både blivit sviken samt varit otrogen. De gånger jag har varit det (2 ggr) så har jag redan påbörjat en process att lämna. Kan hålla med om att det var dumt att inte lämna först och sen gå ut och vara det men livet är inte alltid svart och vitt. Jag har båda gånger aldrig gått så långt som till sex och jag har båda gånger gjort slut med min nuvarande. Skulle aldrig klara av att gå tillbaka och låtsas som livet är normalt igen. Sista gången det hände så träffade jag min nuvarande man och är jätteglad över att jag tog det steget. Vi båda hade då varsitt förhållande på distans.
Har inte läst hela tråden, men vore intressant var ni drar gränsen för otrohet? Kysste en annan en gång, anser att det var otrohet. Dock inte mot min blivande.
Ni som skriver att ni aldrig skulle förlåta var går era gränser och hur resonerar ni? Jag känner att jag skulle ha oerhört svårt att förlåta men vill hellre att han berättar än att jag är ovetandes.
gränsen för vad som är otrohet sätts upp för varje förhållande. Vissa betraktar en sexuellfantasi ´som otrohet andra vid en kyss, och yterligare någon vid samlag....
och jag vill hellre veta, än att vara ovetandes...om det skulle hända
jag tyckte att den tiden jag var ovetande var mer än tillräcklig, om jag fick välja skulle jag velat veta även tidigare än vad jag fick.man vill inte gå omkring och verka blåst hur länge som helst och det värsta för mig var att jag var gravid och jag testade mig direkt när jag fick reda på det var så rädd att jag skulle ha kunnat blivit smittad av något som kunde ha påverkat mitt barn.Man går ju ändå i tanken om att man är säker mot smitta när man är i ett fast förhållande. vill absolut veta om det skulle hända igen.
I vårt förhållande går nog otrohet vid att man skulle sitta med armen om någon annan.. vi har inte öppet talat om det. Men det säger sig självt oss emellan..
Min blivande har förlåtit mig för otrohet för länge sedan, och då var det mer äne n arm.. kan dock inte säga med säkerhet att jag skulle vara lika förlåtande som han. Svårt att säga när man inte vart i situationen. Alla lägen är ju olika.. när skedde otroheten, varför, vad skedde osv..
.. och med vem!
Jocelyn, håller med dig. M2b har i sitt förflutna (som vi kanske pratat alldeles för mkt om) börjat nya saker innan det gamla varit slut. Det "överlappade" sa han. Känns ju sådär, själv har jag också gjort det men gjort slut i princip dagen efter överlappningen. Det var så dumt, man ska göra slut om förhållandet är fel, inte vänta tills man kan hoppa över till nästa!
